om lantbrukets rådgivning

Motion 1987/88:Jo275 av Sven Eric Lorentzon och Ingrid Hemmingsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo275

av Sven Eric Lorentzon och Ingrid Hemmingsson
(m)

om lantbrukets rådgivning

Få näringar är utsatta för så stora krav på förändring och anpassning som
lantbruksnäringen. Produktionsinriktningen måste förändras för att minimera
kostnaderna för överskottsproduktionen. Miljökraven ökar. Det medför
behov av nya metoder och mera forskning både när det gäller gödning
och växtskyddsmedel. Konsumenternas krav på kvalitet okar. Dessutom
skiljer sig innebörden i kvalitetsbegreppet mellan olika människor och är
således inte något entydigt begrepp.

Bondens ekonomi har försämrats. Det innebär att han måste bli duktigare
och effektivare både när det gäller att producera och planera och sköta
sin ekonomi. Det råder osäkerhet om statens löften och åtaganden är att lita
på. Från regeringshåll har det kommit oroande signaler, som visserligen
tagits tillbaka eller tonats ner. Det finns dock skäl för lantbrukaren att
känna otrygghet inför framtiden.

Även inom den nuvarande statliga rådgivningen råder osäkerhet om
framtiden. Under sådana förhållanden är det nödvändigt med en effektiv
och väl anpassad rådgivning och forskning, som kan ge lantbrukarna hjälp
att klara alla omställningar och även de ekonomiska problem som kan
uppstå. Inför en omställningsperiod framstår forskning som särskilt nödvändig.
Det är framför allt viktigt att resultatet sprids ute i landet och får en
praktisk uppföljning.

Det borde finnas kanaler för regional information från universiteten.
Både forskningen och rådgivningen behöver en regional prägel. Förhållanden
och förutsättningar skiljer sig mellan norra och södra delarna av vårt
land. Den rådgivning som i dag ges till lantbrukarna ger en splittrad bild.
Rådgivningen är uppdelad på många olika organ: lantbruksnämnden, hushållningssällskapen,
näringen själv med LRF och lantbrukets driftbyrå,
ekonomiska föreningar. På sina håll har lantbruksskolorna en betydelse på
grund av att även de bedriver en lokalt anpassad kursverksamhet, och som
en följd av detta byggs en kunskapsbank upp som sedan efterfrågas.

Det finns ett behov av en samordnad rådgivning utan att för den skull
bygga upp en ny verksamhet. Staten satsar i dag medel till alla typer av
rådgivning. Det borde därför ligga i statens intresse att med satsade medel
åstadkomma den största nyttan för näringen.

Det finns olika vägar att gå för att åstadkomma en bättre samordning.
Det kan mycket väl tänkas att länen väljer något olika lösningar beroende
på var de största resurserna och förutsättningarna finns och hur samarbetet
kan ske. En möjlighet är att koncentrera rådgivningsverksamheten kring
länets lantbruksskola. Där finns kanske resurser som inte utnyttjas helt,

först och främst personella men även en etablerad kursverksamhet som kan
komplettera rådgivningen.

I samarbete med stat, landsting och näring borde resurserna kunna samlas
till ett lantbrukscentrum. Till ett sådant kan man också förlägga lokalt
forsknings- och utvecklingsarbete. I andra län passar inte den modellen.
Där är det kanske hushållningssällskapen som har de bästa förutsättningarna
att samla rådgivningsresurserna. Många hushållningssällskap har en lång
tradition inom rådgivningsverksamhet och en stabil organisation. Oavsett
var rådgivningscentrum förläggs bör det också utgöra en kanal till den
forskning som bedrivs inom lantbruket.

Det är också viktigt att man inom varje län är överens om vad som bäst
gagnar jordbrukaren och inte i första hand tar till vara organisationernas
eller institutionernas intressen. Den splittrade rådgivningen i dag är dyrbar
och en samordning kan bidra till att resurserna ger ett bättre utbyte.

Regeringen bör tillsammans med näringen, lantbruksutbildningen och
lantbruksuniversitetet se över lantbrukets rådgivning och lägga ett förslag
på en samordnad och effektiviserad rådgivning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samordning och
effektivisering av lantbrukets rådgivning.

Stockholm den 25 januari 1988

Sven Eric Lorentzon (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Mot. 1987/88
Jo275

Graphic Systems Stockholm 1988

16