om långsiktig förbättring av djurmiljö och djurhälsa

Motion 1987/88:Jo511 av Kjell Nordström och Bengt Kindbom (s, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo511

av Kjell Nordström och Bengt Kindbom (s, c)

om långsiktig förbättring av djurmiljö och
djurhälsa

Vid slutet av 1950-talet ändrades inriktningen på husdjurshållningen till en
mer teknikberoende djurhållning. Detta var en följd av en industriinfluerad
och starkt sektoriserad rådgivning i de flesta länder, understödda av olika
statliga styråtgärder. Starka ekonomiska intressen var också pådrivande.
Målsättningen var att genom tekniska, utfodringsmässiga och genetiska
åtgärder väsentligt öka avkastningen.

De senaste 25 åren har husdjurshållningen i de flesta länder varit föremål
för debatt och i allt högre grad har olika metoder i allt flera länder ifrågasatts
därför att de medfört djurhälso- och djurskyddsproblem men även
omgivningshygieniska olägenheter. Problemen har orsakats av att nya metoder
och teknik har införts i djurskötseln utan att vara anpassade till djurens
biologiska behov och krav. De miljöbetingade sjukdomarna har ökat
väsentligt. Den ökade avkastningen har inneburit att kraven på djuren, på
inhysning och skötsel är högre än tidigare vilket kräver ökade kunskaper
om sambandet miljö — djurhälsa — djurhygien.

De förhållanden som ovan redovisats som en internationell företeelse har
haft sin motsvarighet också i Sverige. Nya metoder och ny teknik infördes i
Sverige under senare delen av 1950-talet. I åtskilliga fall försämrades hygienen
och tidigare ovanliga sjukdomsproblem började bli allt vanligare. Både
djurägare och veterinärer reagerade och 1959 kom en formell begäran till
Veterinärhögskolan om att forskning skulle igångsättas för att möjliggöra
ett effektivt bekämpande av de nya sjukdomsproblemen. Sådan forskning
igångsattes 1960 och förlädes till Skara, eftersom denna typ av forskning
krävde nära och intim kontakt med praktisk djurhållning. Under 1960-talet
lades så vid husdjurshygienavdelningen i Skara den vetenskapliga grund
som föranledde regeringen att år 1970 inrätta en personlig professur i husdjurshygien
för Ingvar Ekesbo, och placerad vid husdjurshygienavdelningen
i Skara. År 1977 omvandlades avdelningen till en självständig institution
vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) med ansvar för forskning, undervisning
och rådgivning i husdjurshygien, dvs. läran om de faktorer i husdjurens
miljö som påverkar deras hälsa. Av institutionerna vid den veterinärmedicinska
fakulteten är denna den enda som ligger utanför Uppsala
och orsaken är alltså nödvändigheten av större tillgång till många besättningar
inom varje djurslag och produktionsinriktning.

Under 1960-talet accelererade den tekniska utvecklingen i djurhållningen
och hänsyn till biologiska krav snarast avtog. Detta blev anledningen till
att det i början av 1970-talet i en särskild djurkungörelse infördes krav på att
ny teknik, som skulle kunna innebära risker för djurhälsa och djurskydd,
skulle utvärderas innan den fick tas i allmänt bruk. Detta fick i sin tur som
följd att riksdagen beslutade att en försöksavdelning för att möjliggöra
sådan prövning och utvärdering av ny teknik skulle inrättas i Skara. Avsikten
var att försöksavdelningen skulle utgöra ett instrument för statliga myndigheter,
främst lantbruksstyrelsen (LBS), men också för företag och enskilda.
Så har också skett. De forskningsresultat som genomförts vid husdjurshygieninstitutionen
i Skara har snabbt tillämpats av djurägarna.

Förprövningskravet i djurstallkungörelsen för ny teknik i djurhållningen
slopades 1982. Efter detta har från LBS begärda uppdrag om att få utvärderingar
utförda av försöksavdelningen minskat.

Den nu föreslagna djurskyddslagen innebär stora möjligheter att återgå
till en inriktning på djurhållningen där miljön anpassas till djurens behov.
En sådan strategi medför mindre risk för miljöbetingade djursjukdomar
vilket i sin tur betyder ökad välfärd för djuren och mindre förluster för
djurägarna. Härtill kommer att konsumenterna får en större möjlighet att
lita på att djurhållningen i högre grad sker under etiska, korrekta former.

Detta förutsätter emellertid inte endast att djurägare och djurskötare i än
högre grad prioriterar djurens välfärd i sin dagliga gärning. Det förutsätter
också att myndigheter, som har att ta beslut som har konsekvenser för
djurhälsa och djurskydd, tar hänsyn och prioriterar dessa så att ej bestämmelser
utfärdas eller beslut tas som får negativa konsekvenser för djurhälsa
och djurskydd. Regeringen bör därför på lämpligt sätt göra myndigheter
uppmärksamma på att sådan prioritering bör ske.

En annan förutsättning är att den framtida djurhållningen kan utformas
på ett sådant sätt att djurhälsan främjas. Detta förutsätter att en kontinuitet
kan garanteras den husdjurshygieniska forskningen i Sverige. För närvarande
finns en professur i husdjurshygien vid SLU personlig för Ingvar
Ekesbo. För att garantera en kontinuitet i den för den framtida husdjurshygieniska
forskningen är det nödvändigt att omvandla denna professur till
en permanent professur i ”husdjurshygien jämte djurskydd för lantbrukets
husdjur”. Även om det finns anledning att påpeka att varje professur vid
veterinärmedicinska fakulteten bör vara ansvarig för djurskyddsfrågor
inom sitt specialområde så finns det dock starka skäl för att då det gäller
lantbrukets husdjur fästa ett särskilt ansvar vid den för djurmiljö — djurhälsa
direkt ansvariga disciplinen, nämligen husdjurshygien. För detta talar
icke blott att med ämnet husdjurshygien är förenat kravet på en helhetssyn
på alla miljöfaktorer som påverkar djurhälsan utan även att vid institutionen
finns landets enda husdjursetologiska avdelning.

För att den nu föreslagna djurskyddslagens krav på att ny teknik prövas
från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan den tas i allmänt bruk skall
kunna uppfyllas måste utvärderingen bli korrekt genomförd av kompetent,
välutbildad och erfaren vetenskaplig personal. Institutionen i Skara uppfyller
högt ställda krav på gedigen vetenskaplig veterinärmedicinsk kompetens
inom husdjurshygienens område, dvs. vetenskapen om sambandet mil

Mot. 1987/88
Jo511

6

jö - djurhälsa och har dessutom ett brett internationellt kontaktnät inom Mot. 1987/88

området. Därutöver finns ett nära samarbete med vetenskapligt högt kvali- Jo511

ficerad etologisk forskning.

För att säkerställa att förprövning och utvärdering av ny teknik sker i
enlighet med internationellt accepterad vetenskaplig metodik är det angeläget
att denna sker vid den av riksdagen för detta ändamål särskilt inrättade
försöksavdelningen vid SLU:s institution för husdjurshygien. Riksdagen
bör göra ett uttalande med denna innebörd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om myndigheters beslut som har konsekvenser för
djurhälsa och djurskydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omvandling av personlig professur till permanent
professur vid SLU:s institution för husdjurshygien i Skara samt

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bedriva förprövning och utvärdering av ny
teknik vid SLU:s institution för husdjurshygien i Skara.

Stockholm den 20 januari 1988

Kjell Nordström (s) Bengt Kindbom (c)

7