om landsbygdsutveckling och deltidsjordbruk

Motion 1987/88:Jo273 av Elver Jonsson och Carl-Johan Wilson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo273

av Elver Jonsson och Carl-Johan Wilson (fp)
om landsbygdsutveckling och deltidsjordbruk

Under rubriken ”Låt landsbygden leva” har en stor satsning på landsbygdens
roll, svårigheter och möjligheter aktualiserats. Stora riksutställningar
som Elmia (november 1987) såväl som regionala arrangemang i Älvsborgs
län under samlingsnamnet ”Utveckla landsbygden” (mars 1987) har med
tyngd slagit fast värdet av den stora satsningen på en levande landsbygd.
Alla landsbygdens resurser bör tas till vara. Även om varje verksamhet
kanske inte i sig betyder så mycket eller orkar bära upp en bygds näringsstruktur,
så kan de samlade resurserna betyda mycket både för den aktuella
glesbygden men även för landets totala folkhushåll. Exempel på sådana
verksamheter är trädgårds- och köksväxtodling, get- och fårskötsel, bäroch
svampplockning, hemslöjd och turism. Men även andra sysselsättningar
som t. ex. hantverk, handel, service eller skogsarbete kan vara värdefulla
komplement. Deltidsjordbruket blir här en bärande axel kring vilket mycket
rör sig.

De förändringar i fastighetsbildningslagen som riksdagen nyligen beslutat
torde kunna komma, rätt använt, att innebära ett genombrott för landsbygdsutvecklingen.
Genom 1970 års fastighetsbildningslag avskaffades möjlighet
att nybilda s. k. stöd- eller deltidsjordbruk. Från folkpartiets sida
aktualiserade vi under hela 1970-talet och in på detta årtionde frågan om att
underlätta för deltidsjordbrukets framtid. Vi menade att inte bara regionalpolitiska
utan också landskaps- och miljövårdande skäl talade för deltidsjordbrukets
förbättrade möjligheter. En jordbrukare kan ju kombinera ett
deltidsjordbruk med t. ex. röjningsarbeten eller andra uppgifter som gynnar
miljövården och håller landskapet öppet.

Jordbruken i Älvsborgs län och Småland är högst skiftande. Det finns
arealstarka slättbygdsjordbruk men framför allt mindre gårdar och små
hemman i skogsbygderna. Därför betyder möjligheterna att nybilda deltidsjordbruk
mycket för stora delar av länen. Det kan betyda mycket för att ge
människor en ökad möjlighet att bo kvar och leva vidare i en miljö som de
föredrar.

Genom insatser från bl. a. folkpartiet vid förra riksmötet kunde det s. k.
länsanslaget räknas upp kraftigt. Visserligen var regeringen och socialdemokraterna
motståndare till en sådan förstärkning av landsbygdens utvecklingsresurser,
men den samlade oppositionen genomdrev en uppräkning av
detta anslag på sammanlagt 200 milj. kr. Detta kommer också Älvsborgs län
och Jönköpings län till godo. En av länsanslagets fördelar är att det starkt
decentraliserats och kan prövas och användas på den regionala nivån. Det
glesbygdsstöd som beviljas genom länsanslaget kan i princip beviljas till alla

investeringar som ökar sysselsättningen för den bofasta befolkningen. Stödet
ges som avskrivningslån, ränte- och amorteringsfria lån samt kreditgaranti,
som innebär att staten går i borgen.

Även om olika stödformer är viktiga betyder det mycket att byråkratiska
hinder kan undanröjas. Vidare att en rådgivning kan ges från myndigheter
och kommuner som uppmuntrar ett nytillskott av deltidsjordbruk som i sin
förlängning har så många positiva värden för landsbygdens fortbestånd och
utveckling. Regeringen bör därför ges i uppdrag att utvärdera och stimulera
fortsatt aktivitet för en sund landsbygdsutveckling.

Hemställan

Med anledning av det anförda vill vi föreslå

att riksdagen begär att regeringen noga följer, utvärderar och ger
erforderlig stimulans för fortsatta försök att utveckla positiva villkor
för landsbygden.

Stockholm den 26 januari 1988

Elver Jonsson (fp) Carl-Johan Wilson (fp)

Mot. 1987/88
Jo273

13