om lån till vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

Motion 1987/88:Bo259 av Gunnel Jonäng (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Gunnel Jonäng (c)

om lån till vård av kulturhistoriskt
värdefulla byggnader

Mot.

1987/88

Bo259-265

Chefen för bostadsdepartementet har i årets budgetproposition förordat en
förenkling av anslagskonstruktionen för tilläggslån till ombyggnad av vissa
bostadshus m. m.

Antalet ramar under anslaget begränsas således från tre till två. Den ena
ramen avser åtgärder i bostäder som är kulturhistoriskt värdefulla eller ingår
i en kulturhistoriskt värdefull bostadsmiljö. Åtgärderna innefattar ombyggnad,
grundförstärkning och arkeologiska undersökningar.

Departementschefen förordar att denna ram fastställs till 115 milj. kr. för
budgetåret 1988/89. Därvid har tilläggslånen för grundförstärkningar beräknats
till ca 25 milj. kr. och tilläggslånen för arkeologiska undersökningar
till högst 2,5 milj. kr. Knappt 90 milj. kr. avser således ändamålet ombyggnad,
vilket innebär ett oförändrat belopp jämfört med budgetåret

Av propositionen framgår dels att riksantikvarieämbetet bedömt att ombyggnadsmedlen
behöver höjas till 190 milj. kr. för att svara mot behovet,
dels att bostadsstyrelsen föreslagit en begränsad höjning till 110 milj. kr.

Bostadsstyrelsen har därvid framhållit att det är rimligt att även ombyggnaden
av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse temporärt begränsas i storstadsområdena,
dvs. där det råder en överhettad byggarbetsmarknad.

Jag delar det grundläggande synsätt på anslagsutvecklingen för bostadsbyggandet
under det kommande budgetåret som bostadsstyrelsen givit uttryck
åt. Jag delar emellertid också bostadsstyrelsens bedömning, att en viss
höjning av den snävt tilltagna ramen för ombyggnad av den kulturhistoriskt
värdefulla bostadsbebyggelsen är fullt förenlig med ett sådant synsätt.

Mot den här bakgrunden föreslår jag en ytterligare omprövning av ramkonstruktionen
för anslaget B 5. Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus
m. m.

Till skillnad från vad anslagsrubriken synes ange, avser den nuvarande
rambegränsningen - tillstyrkanderamen - för ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse inte bara tilläggslån utan också medel för
förhöjt låneunderlag.

Budgetåret 1986/87, då tillstyrkanderamen uppgick till 80 milj. kr., togs
ca 53 milj. kr. i anspråk för tilläggslån och ca 27 milj. kr. för förhöjt låneunderlag.

De ränte- och amorteringsfria tilläggslånen kan enbart utgå för ombyggnad
av hus som är kulturhistoriskt synnerligen märkliga - dvs. sådana
som är eller kan förklaras som byggnadsminnen. För sådana lån är det mo- 1

1987/88.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Bo259-265
Rättelse: S. 1 Kant- och arknummer ändrat till 265

tiverat att bibehålla en rambegränsning.

Däremot finns det enligt min mening inte vägande motiv för att tillstyrkanderamen
också skall innefatta de i princip normala bostadslån som
det förhöjda låneunderlaget utgör. Tvärtom talar flera skäl för att nu begränsa
tillstyrkanderamen till enbart tilläggslånen.

Den gemensamma ramen för tilläggslån och förhöjda låneunderlag stimulerar
i dag till en kulturhistoriskt motiverad prioritering av kategorin byggnadminnen
och därmed också av stödformen tilläggslån. Den prioriteringen
förstärks ytterligare genom att tilläggslån ofta är avgörande för om en kulturhistoriskt
synnerligen märklig byggnad över huvud taget skall kunna bevaras.

Genom en relativt begränsad subventionering stimulerar det förhöjda låneunderlaget
till upprustning och återanvändning av ett väsentligt bredare
urval av våra kulturhistoriskt värdefulla bostadsmiljöer. Förhöjningen av
låneunderlaget stimulerar också till en ombyggnadsverksamhet på ekonomiska
villkor som är jämförbar med den normala bostadslånegivningens.

I dag lägger vi en allt större vikt vid att kulturminnesvårdens perspektiv
breddas och att ansvaret samtidigt vidgas för att ta till vara kulturvärdena i
den byggda miljön. Senare i vår väntas regeringen också lägga fram en särskild
proposition med en sådan inriktning för kul turmil jövärden. Både i ett
sådant perspektiv och med hänsyn till ekonomiska överväganden framstår
det som motiverat att nu slopa begränsningen av de förhöjda låneunderlagen.

En sådan åtgärd innebär också en betydande administrativ förenkling i
och med att beredning och beslut om förhöjda låneunderlag helt kan decentraliseras
till de regionala myndigheterna.

Mot bakgrund av vad riksantikvarieämbetet och bostadsstyrelsen anfört
om behoven av medel anser jag det rimligt att den av departementschefen
förordade tillstyrkanderamen, 185 milj. kr., inte påverkas av att medlen för
förhöjt låneunderlag undantas.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts hemställer jag

att riksdagen bifaller regeringens förslag till tillstyrkanderam för de
antikvariska myndigheterna, 115 milj. kr., varvid dock ramen såvitt
gäller ändamålet ombyggnad enbart skall avse tilläggslån medan förhöjt
låneunderlag enligt bostadsfinansieringsförordningen bör få beviljas
av länsbostadsnämnden utan rambegränsning.

Stockholm den 26 januari 1988

Gunnel Jonäng (c)

Mot. 1987/88
Bo259

2