om lagfäst obligatorisk grupplivförsäkring.

Motion 1974:686 av herr Olsson i Stockholm m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:686

9

Nr 686

av herr Olsson i Stockholm m. fl.
om lagfäst obligatorisk grupplivförsäkring.

Många typer av trygghetsförsäkringar är resultat av överenskommelser
mellan parterna på arbetsmarknaden. Den viktigaste är tjänstegrupplivförsäkringen
(TGL) som tecknas av arbetsgivaren i Arbetsmarknadens
försäkrings AB (AFA). Från denna utbetalas vid försäkrads dödsfall,
förutsatt att det inträffar före uppnådd pensionsålder, ett engångsbelopp
till efterlevande. Försäkringsbeloppen varierar mellan 3 000 kr. och
45 000 kr. beroende på den försäkrades ålder och vilka efterlevande som
finns. Dessutom utgår tilläggsbelopp för barn som inte fyllt 20 år. Om en
grupplivförsäkrads make eller maka dör och det finns hemmavarande
barn under 17 år, utgår begravningshjälp och ett tilläggsbelopp på 13 000
kr. för varje sådant barn. Det är således avsevärda belopp som
försäkringen kan ge, och den är naturligtvis av största vikt för de
efterlevande.

TGL (AFA)-försäkringen är avtalsbunden och rekommenderar samtidigt
icke avtalsbundna arbetsgivare att teckna densamma. Ett stort antal
arbetsgivare inom alla näringsgrenar har inte tecknat kollektivavtal med
fackförening eller har medlemskap i Svenska arbetsgivareföreningen.
Detta innebär att ett mycket stort antal lönearbetare står utanför denna
arbetsmarknadsförsäkring. Handelsanställdas förbund uppgav i en artikel

1 Dagens Nyheter att det enbart i Storstockholmsområdet finns omkring

2 000 arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal inom deras
verksamhetsområde. Inom övriga näringsgrenar torde förhållandena vara
likartade.

Det är fackföreningarnas uppgift att tillsammans med de anställda se
till att kollektivavtalsförbindelse, s. k. hängavtal, tecknas med arbetsgivare
som inte är medlem i SAF. Vidare måste de kontrollera att
arbetsgivarna betalar sina medlemsavgifter i SAF om försäkringen skall
gälla.

Detta framstår ju som en orimlighet när det gäller SAF:s medlemmar.
Dessutom är det otillfredsställande att de anställda alltid måste kontrollera
om arbetsgivaren är kollektivavtalsbunden eller frivilligt tecknat
TGL-försäkring i AFA. I flera fall har inträffat att efterlevande gått miste
om avsevärda belopp — pengar som de dessutom varit i absolut behov av,
eftersom familjeförsörjaren avlidit. Om det gäller en familj med fyra barn
under 17 år så handlar det om 97 000 kr. skattefritt. I de fall den
anställde underlåtit att kontrollera om försäkring tecknats kan man
möjligen skylla på honom. Men det finns då ingen relation mellan
underlåtenheten och påföljden. Dessutom är det inte den förolyckade
som drabbas utan de efterlevande som varit beroende av honom.

Mot. 1974:686

10

När utebliven förmån beror på arbetsgivarens bristande betalning av
medlemsavgift framstår det hela som groteskt. Sammanfattningsvis kan
sägas att under nuvarande förhållanden är inte TGL den trygghetsfaktor
som den borde vara.

Beträffande försäkringens omfattning i övrigt är också förbättringar
nödvändiga. Kvalifikationskravet för att försäkringen skall gälla är att den
försäkrade står till arbetsmarknadens förfogande. Reglerna är absoluta.
En dags frånvaro — t. ex. förlängning av semestern i samband med
arbetslöshet — kan innebära att ingen ersättning utbetalas i samband med
försäkrads dödsfall. Ett flertal tragiska fall har inträffat där de efterlevande
gått miste om åtskilliga 10 000-tals kronor.

Flera förbehåll finns i försäkringens omfattning beträffande deltidsoch
säsonganställda. Lagstiftning är det bästa sättet att få denna viktiga
arbetsmarknadsförsäkring att fungera i full utsträckning och därmed bli
den trygghetsfaktor den bör vara.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för åstadkommandet av en lagfäst
obligatorisk grupplivförsäkring samt hos regeringen hemställer
om en skyndsam prövning av förutsättningarna att med
SAF och LO överenskomma om en samordning med det av
dessa båda organisationer bildade Arbetsmarknadens försäkrings
AB (AFA),
att vid behandlingen av försäkringsbestämmelser behovet av
gynnsammare kvalifikationsregler m. m. enligt i motionen
anförd riktning beaktas, samt att förslag förelägges riksdagen
i denna fråga.

Stockholm den 25 januari 1974

SUNE OLSSON (vpk)
i Stockholm

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

KARL HALLGREN (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge