om lagerhållning av drivmedel inom jordbruket.

Motion 1975:1543 av herrar Håkansson i Rönneberga och Fågelsbo

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:1543

11

Nr 1543

av herrar Håkansson i Rönneberga och Fågelsbo
om lagerhållning av drivmedel inom jordbruket.

Det svenska jordbruket har under senare årtionden genomfört en mycket
snabb rationalisering som avspeglar sig dels i en kraftig minskning av sysselsatt
arbetskraft, dels i en betydande ökning av de maskinella hjälpmedlen. År
1940 hade vi i vårt land 6 371 000 invånare, varav 33,9 % sysselsattes inom
jordbruk med binäringar. År 1960 hade sistnämnda siffra sjunkit till 16,0 %,
och f. n. sysselsätts ca 4 % av den yrkesverksamma befolkningen inom
jordbruket. Detta minskade behov av mänsklig arbetskraft motsvaras av
en ökning på mekaniseringens område. Detta gäller i första hand användningen
av traktorer, skördetröskor, betupptagningsmaskiner samt inomgårdsmaskiner.

Antalet traktorer inom jordbruket var år 1973 ca 182 500 och antalet skördetröskor
ca 27 800. Dessa tröskor, som drivs av egen motor, kräver liksom
traktorerna huvudsakligen dieselolja som drivmedel.

Denna mekaniserings- och rationaliseringsprocess har varit nödvändig för
att jordbruket skulle kunna dels förbättra lönsamheten, dels tillmötesgå krav
på lägsta möjliga livsmedelspriser.

Samtidigt som denna lovvärda utveckling ägt rum inom jordbruket har
emellertid näringsgrenen blivit i hög grad beroende av tillgången på drivmedel.
Emellertid har jordbrukarna i regel egna oljetankar för att ha behövliga
drivmedel nära till hands. Men genomsnittligt, sett för jordbruket
i dess helhet, är denna lagring inte tillräcklig för att täcka ett års förbrukning.

I enstaka fall har man emellertid utvidgat den egna oljereserven med ytterligare
tankanläggningar för att säkra driften vid eventuella avbrott i leveranserna,
dvs. man har direkt beredskapslagring. En sådan reservlagring
vid de enskilda gårdarna är en i hög grad vällovlig och önskvärd beredskapsåtgärd.
Genom sin decentralisering på ca 100 000 olika ställen är den
relativt väl skyddad i avspärrnings- eller ofredstider.

Frågan om frivillig beredskapslagring av traktorbränsle inom jordbruket
har vid olika tillfällen tidigare varit under riksdagens behandling. Åren
1939-1940 beslöt statsmakterna att ekonomiskt stöd skulle utgå till sådan
lagring, vilket då inte ledde till några resultat beroende på importsvårigheter.

Frågan var ånyo uppe till behandling under 1950-talet, vilket resulterade
i bemyndigande för dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
att disponera ett belopp av 10 milj. kr. för utlåning via hushållningssällskapen
av lån till jordbrukare för anskaffning av gårdscisterner och drivmedel
för lagring i dessa. Lånen, som uppgick till 1 000 kr. per traktor.

Mot. 1975:1543

12

var räntefria och skulle amorteras under fern år. Låntagaren skulle förbinda
sig att ständigt under återbetalningstiden hålla ett beredskapslager av minst
4,5 m5. Lagret var avsett att tillgodose behovet per traktor under omkring
ett och ett halvt år och kunde endast om rikets intresse så oundgängligen
krävde tas i anspråk för annat ändamål.

En omställning till gengasdrift av jordbrukets traktorer kräver en avsevärd
tid, och även efter ombyggnad till gengasdrift förbrukas en del dieselbränsle
för tändfunktionen i motorcylindrarna.

Det är därför ett betydande samhällsintresse att uppmuntra jordbrukarna
till anskaffning av dylika extra lagringsmöjligheter, så att varje gård har
en egen lagerhållning för exempelvis två års förbrukning-en tid som behövs
för en mera allmän omställning till gengasdrift. Skall jordbrukarna intresseras
för en sådan oljereserv, är en första förutsättning att de har garanti för
att själva få disponera detta lager. Investeringen skall dessutom vara avdragsgill
och ingå i avskrivningsunderlaget för jordbrukets totala mekaniseringskostnader.
En mera nödvändig förbrukning av sådana drivmedel
än för att säkra livsmedelsproduktionen torde inte kunna uppvisas. Samhället
kan därför tryggt överlämna en sådan dispositionsrätt. Men det finns inte
en sådan egen dispositionsrätt.

Trots att, som förut redovisats, krav i den riktningen tidigare framställts
har statsmakterna ej velat ge ett sådant generellt tillstånd. Därför har inte
heller en sådan utomordentligt värdefull förstärkning av vår beredskapslagring
erhållit den omfattning den borde ha. Vid den senaste oljekrisen
minskades i stället jordbrukarnas intresse för egen lagring genom att de
som hade egen gårdstank ej fick utnyttja drivmedel i denna utan att först
ha fått licens härför. Det borde räcka med en deklaration om mängden
innehavda drivmedel med fri dispositionsrätt och i mån av tillgång även
om påfyllning av lager.

Framställning av livsmedel är en huvudfråga, och jordbruket som måste
följa naturens lagar kan inte som t. ex. vissa industrier stoppa driften under
en eventuell bristperiod på drivmedel, särskilt om denna inträffar under
vår- eller höstsäsongen. Vidare måste de jordbrukare som har djur skaffa
hem foder till dessa utan att fördröjas av myndigheternas behandling av
ansökningar om licens, vilket kan gälla ett betydande antal, om man tar
i betraktande att vi har ca 140 000 jordbruk i vårt land.

Eftersom det inte finns risk för någon otillbörlig användning av dessa
jordbrukets oljelager kan man inte tala om någon favorisering av jordbruket
framför andra. Därför borde myndigheterna utfärda generella tillstånd för
användningen av dessa egna lagertillgångar.

Riktigast är dock att jordbrukarna får behålla egen lagerhållning för fri
användning inom det egna jordbruket och för driften av detta. Ett sådant
förhållande bör medverka till stimulans av egen lagerhållning. Denna lagerhållning
bör på grund av sin stora spridning och eftersom leverans kan

Mot. 1975:1543

13

ske vid någorlunda normalt förhållande uppmuntras som ett viktigt led
i beredskapen.

Under hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen uttalar sig för åtgärder för att stimulera
till ökad egen lagerhållning av drivmedel i gårdscisterner på
jordbruken.

Stockholm den 21 januari 1975

ALFRED HÅKANSSON (c) ANTON E. FÅGELSBO (c)

i Rönneberga