om kyrka/stat Mot.

Motion 1987/88:K601 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:K601

av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

om kyrka/stat Mot.

1987/88

K601-603

Enligt folkpartiets mening bör varje trossamfund stå fritt från staten.

Folkpartiet har därför under alla år varit pådrivande i religionsfrihetsfrågor.

Partiet medverkade aktivt vid tillkomsten av religionsfrihetslagen 1951 och
utredningarna 1958 och 1968 angående stat-kyrka-frågan, likaså vid beslutet
om de fortsatta samtalen mellan staten och kyrkan under mitten av
1970-talet. Dessa samtal resulterade i ett förslag till nya relationer mellan
staten och svenska kyrkan. Förslaget presenterades för 1979 års allmänna
kyrkomöte av den dåvarande folkpartiregeringen.

Kyrkomötet avvisade emellertid detta för svenska kyrkan generösa förslag
till uppgörelse. Därmed stod det klart att det inte under de närmaste åren
skulle vara möjligt att få till stånd det principbeslut om kyrkans frigörande
från staten som alla partier till dess hade sett som en förutsättning för att
riksdagen skulle besluta om de inomkyrkliga reformer svenska kyrkan så
länge strävat efter. Det fanns en allvarlig risk för att hela frågan om ändrade
relationer mellan staten och svenska kyrkan för lång tid skulle föras åt sidan.

Detta hade varit djupt beklagligt med hänsyn både till frågans stora
principiella vikt och till svenska kyrkans arbetsmöjligheter.

I det läget valde folkpartiet att arbeta för en frigörelse för svenska kyrkan
från den statliga beslutsapparaten genom successiva reformer. Utredningarna
om samvetsklausulens avskaffande, om huvudmannaskapet för begravningsväsendet,
om folkbokföringens organisation och om grunderna för den
kyrkliga lagstiftningen tillsattes. Beslut har nu träffats med anledning av
dessa utredningar.

Syftet med dessa beslut och andra som riksdagen sedan 1979 fattat om
svenska kyrkans förhållande till staten har, som man kan utläsa av
propositioner och utskottsbetänkanden, varit att öka svenska kyrkans frihet
och allmänt förbättra dess möjligheter att fungera i samhället. Den uttalade
avsikten har också varit att inte genom de fattade besluten föregripa ett
ställningstagande i principfrågan.

Denna målsättning har emellertid också ifrågasatts. Det finns de som anser
att lagändringarna i realiteten innebär att svenska kyrkan kraftigare har
bundits vid staten, framför allt genom att riksdagen nu har ensam bestämmanderätt
också i vissa frågor där kyrkomötet tidigare hade vetomöjlighet.

Men det finns också de som har inställningen att reformen stärker svenska

kyrkans ställning som ett trossamfund bland andra och som, genom bl. a. att 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr K601-603

kyrkan fått en från statliga organ fristående organisation för kyrkans centrala Mot. 1987/88

verksamhet och genom de minskade möjligheter som kyrkan numera har att K601

motsätta sig ett upplösande av banden mellan stat och kyrka, ser reformen
som ett stort steg mot ett förverkligande av en från staten fri kyrka.

Utifrån den principsyn som folkpartiet företräder är det angeläget att både
staten och svenska kyrkan gör klart vilken avsikt man har med svenska
kyrkans relationer till staten för framtiden. Det är inte troligt att ett fortsatt
reformarbete för att frigöra kyrkan från den statliga beslutsapparaten kan
ske på samma sätt som hittills dvs. utan att föregripa ett definitivt
ställningstagande. Från folkpartiets sida är det därför angeläget att precisera
vilka reformer som återstår innan vårt mål är nått och i vilken utsträckning
etappmålen kan uppnås inom ramen för den hittillsvarande breda uppslutningen
kring reformerna. I de delar denna breda enighet ännu inte föreligger
blir det angeläget att föra en öppen debatt och ge en omfattande information
kring hur den eftersträvade friheten för kyrkan från den statliga beslutsapparaten
skall kunna nås, utan att svenska kyrkans karaktär som öppen
folkkyrka ändras.

Den religiösa situationen i vårt land har under senare år på ett markant sätt
förändrats. Sedan länge tillhör en betydande del av vårt lands invånare något
av de frikyrkliga samfunden. Genom de senaste årtiondenas invandring har
därutöver kyrkor med fast kyrkostruktur och folkkyrkotradition, som ställer
bestämda krav på respekt från det nya värdlandets sida, kommit att bli
representerade i Sverige i en tidigare oanad omfattning. Svenska kyrkans
lagfästa ställning innebär i denna situation i ännu högre grad än vad som
hittills varit fallet en orimlighet. Skall vi som nation leva upp till våra ideal i
fråga om praktiskt fungerande religionsfrihet för samtliga invånare i landet,
ställer också den livsåskådningsmässiga mångfalden krav på att svenska
kyrkans ställning förändras.

Svenska kyrkan har manifesterats i former som växlat efter varierande
historiska situationer. I dagens pluralistiska samhälle menar många inom
svenska kyrkan att samfundet bäst uttrycker vad Kristi kyrka är genom att stå
fri gentemot statsmakten. Det bör enligt vår mening bli tydligare för alla att
svenska kyrkan är något annat än en samhällsfunktion eller en offentlig
myndighet. Svenska kyrkan måste själv få finna den form i vilken samfundet
bäst anser sig kunna fullgöra sin uppgift. Allt fler aktiva inom svenska kyrkan
menar att kyrkan måste bli fri från statligt inflytande för att bättre kunna
hjälpa människor att tolka de stora livsfrågorna, uttrycka sin tro och gestalta
sina liv som kristna.

Av omtanke om svenska kyrkans möjlighet att fylla denna funktion vill vi
uttala som vår mening att oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs
skall svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis
fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin verksamhet över hela
landet. Genomförandet av reformen bör därför ske i den takt och på sådant
sätt att svenska kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.

Utöver de förändringar av relationen mellan stat och kyrka som redan
beslutats krävs ytterligare ett antal delreformer för att slutmålet skall nås:

Svenska kyrkan bör själv få bestämma över sin organisation. Det betyder
att kyrkan själv får avgöra i vilken utsträckning de statliga författningar som

nu styr kyrkans yttre och inre former skall bli bestående i form av Mot. 1987/88
inomkyrkliga beslut. K601

När det gäller svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplan har
1982 års kyrkommitté lagt förslag som accepterades av 1985 års kyrkomöte
och som sedan regeringen i proposition förelagt riksdagen. Dessa förslag har
vårt principiella stöd. När reformen om svenska kyrkan som en fristående
kyrka i sin helhet genomförs måste givetvis kvarstående statligt inflytande på
dessa nivåer avskaffas.

Svenska kyrkan bör som trossamfund få fri och självständig befogenhet att
tillsätta biskopar, domprostar och övriga prästtjänster som i dag tillsätts av
staten.

När det gäller begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att om
svenska kyrkan så önskar - staten kan överlåta på svenska kyrkan att i sin
lokala organisation ombesörja denna uppgift mot statlig ersättning.

Den kyrkliga egendomen bör förbli svenska kyrkans egendom. Målet bör
vara att åstadkomma en lösning som tryggar egendomens bestånd för avsett
ändamål, slår vakt om kulturhistoriska värden och medger att den kyrkliga
finansförmögenheten utnyttjas rationellt. Kyrkofondens statliga styrelse bör
avskaffas och dess medel disponeras efter beslut inom svenska kyrkan.

Det avgörande steget blir beslutet att ersätta de kyrkokommunala
organens beskattningsrätt med ett system för uppbörd av kyrkoavgift som
kan förenas med kyrkans ställning som ett från staten fristående trossamfund.

Det bör ligga i svenska kyrkans eget intresse att snarast ta ställning till på
vilket sätt och i vilken takt som kyrkan skall ta ett eget ansvar för sin
ekonomiska situation. Nya samtal måste föras mellan staten och svenska
kyrkan om hur denna ekonomiska frihet skall nås. Utgångspunkten måste
vara att svenska kyrkan garanteras en säker ekonomi. Staten bör kunna ge ett
särskilt ekonomiskt stöd till svenska kyrkan framför allt för att garantera
kyrkans arbetsmöjligheter i glesbygden. I stället för de under de senaste åren
borttagna bidragen till kyrkofonden bör trossamfundet svenska kyrkan också
kunna få bidrag av staten till underhåll av kulturellt värdefulla kyrkobyggnader.

Speciellt bör studeras olika former för kyrkans avgiftsuppbörd under
medverkan av det statliga skattesystemet och hur ett sådant statligt stöd
tillämpas i andra länder. En sådan uppbördshjälp bör också erbjudas andra
trossamfund i Sverige som önskar sådan hjälp från statens sida.

Staten bör inbjuda svenska kyrkan till en gemensam utredning av frågan
hur svenska kyrkan skall få en gentemot staten fri ställning. I denna
utredning bör speciellt förhållandena i Finland och Västtyskland granskas. I
Finland har man en evangelisk-luthersk kyrka som är ekonomiskt fristående
från staten på ett helt annat sätt än svenska kyrkan. Detta samfund har i lag
garanterad rätt att få statens hjälp med uppbörden av sina avgifter.

Motsvarande gäller också den ortodoxa kyrkan i Finland. Den finländska
modellen borde vara både möjlig och acceptabel också i Sverige.

Kyrkomötet har beslutat om en utredning om medlemskapskriterierna för
svenska kyrkan. Vi ser med stort intresse fram emot ställningstaganden inom
svenska kyrkan till denna utredning.

Det finns ett stigande intresse inom Svenska kyrkan för att nu gå vidare Mot. 1987/88

med fortsatta delreformer med sikte på att nå en från den statliga K601

beslutsapparaten fri kyrka. Även personer som deltog i det avvisande
beslutet år 1979 har numera offentligt sagt sig stödja linjen om successiva
reformer för att nå målet en fri kyrka.

Statsministern har i flera uttalanden sagt att denna fråga nu måste tas upp
till förnyad prövning. Och moderata samlingspartiet beslöt vid sin stämma
hösten 1987 uttala att ”målsättningen skall vara att riksdagens lagstiftningsmakt
över den svenska kyrkan skall upphöra och att kyrkan därmed skall bli
fri att besluta om egna angelägenheter samt att man i samråd med kyrkans
organ skall låta utreda förutsättningarna för dess frigörelse från staten”.

Enligt folkpartiets mening måste nu riksdagen ta sin del av ansvaret för att
den utveckling mot en från statliga beslut fri kyrka som pågått sedan år 1982
inte avstannar utan fortsätter.

Med iakttagande av vad ovan anförts om att svenska kyrkan skall
garanteras goda möjligheter att också fortsättningsvis fungera som en öppen
folkkyrka över hela landet och att genomförandet av den fortsatta reformen
bör ske i den takt och på det sätt som respekterar svenska kyrkans egen åsikt
om övergången menar vi att detta bäst kan ske genom att regeringen tar
initiativ till överläggningar mellan staten och svenska kyrkan i syfte att ge
svenska kyrkan en gentemot staten fri ställning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ till överläggningar mellan staten och
svenska kyrkan i syfte att ge svenska kyrkan en gentemot staten fri
ställning.

Stockholm den 11 januari 1988

Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Karin Ahrland (fp)
Anne Wibble (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

4