om kvinnor som befäl

Motion 1987/88:Fö418 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö418

av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m)
om kvinnor som befäl

Genom regeringens beslut 1978 gavs kvinnor möjlighet att få anställning
som befäl inom det militära försvaret förutsatt att de genomgått frivillig
grundutbildning. Reformen avsågs att genomföras stegvis.

I en första etapp öppnades vissa militära yrken vid flygvapnet. Dessa
befattningar var som stridslednings- och luftbevakningsbefäl, sambandsbefäl
samt som flygtekniker. 1980 började de första kvinnorna inom flygvapnet
sin frivilliga grundutbildning.

1982 föreskrev regeringen att kvinnor fr. o. m. 1983 skulle få tillträde till
utbildning för och anställning inom armén till signaltruppema och trängtruppema,
inom kustartilleriet till sjöfrontsartilleriet, radar- och sambandstjänst
samt för marinen gemensam sjukvårdstjänst och inom flottan till
stridsledningstjänst, sambandstjänst och underhållsjänst.

Vederbörande försvarsgrenschef bemyndigades av regeringen att tidigast
fr. o. m. 1983 medge att kvinnor fick tillträde till yrkesområden inom,
beträffande armén, ingenjörstrupperna, luftvärnet, artilleriet och tygtekniska
kåren, beträffande marinen luftvärnsartilleritjänst, mintjänst och teknisk
tjänst inom kustartilleriet samt mintjänst, teknisk tjänst och ubåts- och
ubåtsteknisk tjänst inom flottan samt beträffande flygvapnet markförsvarstjänst.

Det framgår av regeringens proposition 1981/82:3 att kvinnor stegvis bör
få tillträde till samtliga yrkesgrupper för yrkesbefäl. När man vunnit erfarenhet
av kvinnors tjänstgöring inom vissa yrkesgrupper inom de olika
försvarsgrenarna och vapenslagen, bör man ta slutlig ställning till deras
tillträde till infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna inom armén samt
kustjägar- och markstridsområdena inom kustartilleriet. Teknisk flygtjänst
liksom befattningar inom den tunga dykningen och djupdykningen bör
undantas från rekrytering med kvinnor i avvaktan på erforderliga undersökningar
av de yrkesmedicinska faktorerna.

Överbefälhavaren har i januari 1988 redovisat bl. a. hur försvarsgrenscheferna
utnyttjat bemyndigandena i regeringens beslut 1982, gjorda erfarenheter
av kvinnor i militär grundutbildning samt av utbildning till och av
kvinnor som yrkes- och reservofficerare, en samlad utvärdering av erfarenheterna
av den hittills medgivna rekryteringen av kvinnor till militära
yrkesområden samt underlag för regeringens överväganden om de ytterligare
militära yrkesområden som bör öppnas för kvinnor.

Av redovisningen framgår, att erfarenheterna från den frivilliga grundutbildningen
i huvudsak är positiva inom samtliga försvarsgrenar. Kvinnorna
smälter i regel väl in i miljön och bidrar generellt till bra stil och miljö.

Kvinnorna påverkar ofta utbildningsresultaten positivt. De är många gånger
mer motiverade än de manliga värnpliktiga genom att de genomgår grundutbildningen
frivilligt. Kvinnornas studieresultat blir därför mycket goda,
vilket också påverkar männens.

Vidare säger redovisningen, att kvinnorna mestadels uppnår likvärdiga
eller bättre resultat i teoretiska och allmänmilitära delarna av utbildningen
medan prestationerna i fysiskt ansträngande verksamhet är sämre.

Från många förband anges, att det inte är någon skillnad på att utbilda
manliga värnpliktiga och de kvinnor som gör frivillig grundutbildning. Ingen
särbehandling sker under utbildningen.

Erfarenheterna av kvinnor verksamma som yrkes- och reservofficerare är
också goda enligt redovisningen. Som lärare vid skolorna fungerar kvinnorna
bra. De är duktiga, välutbildade och positiva till rollen som utbildare.
Även ute på förbanden är erfarenheterna som utbildare och planerare
utmärkta.

Redovisningen säger också, att det ökade antalet kvinnor som befäl
medför en positiv förändring av stil och miljö. De kvinnor som nu är
verksamma som yrkesofficerare utgör följaktligen ett positivt tillskott till
verksamheten. De motsvarar väl de krav som ställs i aktuell nivå och
bedöms ha samma framtidsprognos som män.

Av redovisningen framgår, att överbefälhavaren finner att kvinnor generellt
bidrar till bra stil, miljö och utbildningsnivå och att organisationen
härigenom påverkas positivt. Genom att kvinnor beretts tillträde till ett
antal militära yrkesområden har rekryteringsbasen breddats. Detta innebär
sannolikt en kvalitetsförbättring, som främst kan ge utfall om det totala
rekryteringsunderlaget är lågt, anges i redovisningen.

Det redovisas således mycket positiva erfarenheter av kvinnor i militära
yrkesområden. Av statistiken framgår dock att det ännu är ganska få
kvinnor som påbörjat utbildningarna och ännu färre som genomfört dem.

Överbefälhavaren anger att en del av de problem som anmälts, bl. a. vid
avgångar av kvinnligt befäl framför allt under grundutbildning, kan lösas
genom bearbetning av attityder och värderingar och med hjälp av personalutvecklande
åtgärder. Därigenom kan kvinnors anpassning till arbetsmiljön
ytterligare underlättas. Vissa avgångar skulle kunna undvikas om kvinnorna
får bättre rådgivning/information om officersyrket i samband med sitt yrkesval.

Vidare avser överbefälhavaren att vidtaga åtgärder för att de militära
områden som i dag är öppna för kvinnor ytterligare förbättras och utvecklas.
Arbetet kommer att inriktas på att ytterligare bearbeta attityder
och värderingar, förbättra informationen om officersyrket och sträva efter
att sammanföra kvinnor till grupper.

Överbefälhavaren bedömer dock att, även om stora rekryteringsansträngningar
görs, den procentuella andelen av antalet sökande som utgörs
av kvinnor kommer att vara låg och att ytterligare yrkesområden med
undantag för inrättandet av en reservofficerslinje för militärtolkar/förhörsledare,
för närvarande inte bör öppnas för kvinnor.

Vi delar överbefälhavarens uppfattning att det är nödvändigt att vidta
åtgärder för att förbättra de militära områden som är öppna för kvinnor,

Mot. 1987/88

FÖ418

4

v'

genom inte minst bearbetning av attityder och värderingar och genom att
sammanföra kvinnor till grupper. Det framgår klart av redovisningen, att
kvinnorna påverkar försvaret i positiv riktning och det är nödvändigt att
motverka avgångarna.

Vi har dock uppfattningen att ytterligare militära yrkesområden skall
öppnas för kvinnor och att aktiva rekryteringsåtgärder skall vidtas, inte
minst på skolorna. De militära yrkena har varit öppna för kvinnor under en
alltför kort tid för att man skall kunna dra slutsatsen att man inte skall
öppna ytterligare områden. Dessutom har dessa yrken alltid varit så totalt
dominerade av män, att många flickor ännu har svårt att föreställa sig att ett
sådant yrke kan vara ett bra alternativ. Ordentlig information om innehåll i
utbildningen och om de olika yrkena är därför nödvändigt liksom stimulans
till flickor som är lämpade att söka sig till försvaret.

Eftersom det ännu är så få kvinnor i militära yrkesområden finns det för
få förebilder för unga flickor som står i begrepp att välja yrke. Det är därför
viktigt att kvinnor, som genomgått militär utbildning, får berätta om sina
erfarenheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ytterligare militära yrkesområden skall öppnas för kvinnor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiva
rekryteringsåtgärder skall vidtas i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1988

Ann-Cathrine Haglund (m) Margareta Gard (m)

Mot. 1987/88

FÖ418

5