om kultursituationen för barn och ungdom

Motion 1978/79:1874 av Per Olof Sundman m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1978/79:1874

av Per Olof Sundman m. fl.
om kultursituationen för barn och ungdom

Barns och ungdomars villkor i samhället, deras sociala situation, deras
kulturmiljö och deras rätt till identitet och utveckling måste uppmärksammas
i all samhällsverksamhet. I det förindustriella samhället deltog barnen på ett
annat sätt än nu i verksamheten. Detta innebar krav på hårda arbetsinsatser,
men också att barnen och ungdomarna fick ansvar och en roll i samhället och
därmed kunde få en identitet och känna trygghet i tillvaron.

Samhällsutvecklingen de senaste årtiondena har dock inneburit stora
förändringar, inte minst för ungdomarna. Den starka koncentrationen av
samhället har inneburit många problem, som ofta drabbar barn och
ungdomar särskilt hårt. Samhällsplaneringens sektorstänkande isolerar
boendet från andra samhällsfunktioner, vilket medför att barn och ungdomar
får sämre möjligheter till överblick och naturliga kontakter med arbetslivet
och vuxenvärlden.

Ungdomens inträde i arbetslivet kommer allt senare. De flesta går nu i
skolan minst elva år, många fortsätter med högskolestudier i direkt
anslutning till skolan. Samtidigt har utvecklingen på arbetsmarknaden lett till
en allmänt ökad fritid, genom 40-timmars arbetsvecka, den femte semesterveckan
osv.

Den ökade fritiden har kommit samtidigt som samhällets koncentrationsutveckling
och sektorsplanering gjort det allt svårare att skapa sig en
meningsfull fritid i den lokala miljön. Främlingskap och isolering kännetecknar
många av de nya boendemiljöerna, och de som har möjlighet
tillbringar fritiden långt borta från hemmet. Det lokala kulturlivet får därmed
små möjligheter att utvecklas.

För att rätta till dessa grundläggande brister fordras insatser på många olika
områden och en ny inriktning av samhällsplaneringen. Samtidigt krävs
åtgärder speciellt inriktade på barns och ungdomars situation. Det internationella
barnåret 1979 bör utnyttjas för att inleda en långsiktig satsning för att
ge utrymme för barns och ungdomars aktivitet och ansvarstagande.

Miljöer för gemenskap och aktivitet

Samhällsplaneringen måste inriktas på att skapa levande, variationsrika
miljöer och bygga på enheter som inte är större än att de kan uppfattas och
överblickas av människor. Människorna måste själva få spela en aktiv roll och
forma sin miljö. Trivsel, gemenskap och aktivitet måste få en avgörande
betydelse. Den kulturella verksamheten skall ha en förankring i närmiljö och
vardag.

Mot. 1978/79:1874

6

Människor skall inte behöva söka sig långt bort från den egna bostaden och
bostadsområdet för att finna stimulerande miljöer och lokaler för kulturaktiviteter
och samvaro. Kvarterslokaler, bygdegårdar och andra gemenskapslokaler
är av stor betydelse för det lokala kulturarbetet. Ett nära samspel
mellan kulturpolitik och samhällsplanering är nödvändigt för att skapa
förutsättningar för gemenskap och kulturell verksamhet för alla människor.
Arbetsmiljöerna och arbetslivets villkor måste förändras i samma riktning.
Såväl arbetsmiljöer som boendemiljöer utarmas om människors kulturella
behov förträngs och uteslutande lämnas över till fritiden och fritidsmiljön.

Kommersialisering

Den otrygghet som centralisering och folkomflyttningar skapat utnyttjas
kommersiellt. Människorna erbjuds att köpa sig trygghet och gemenskap
genom nya statusvaror. Det ger en ytlig trygghet och utestänger många som
inte kan hänga med i konsumtionstakten. Genom ungdomarnas förbättrade
ekonomiska ställning är ungdomskulturen ekonomiskt intressant att
utnyttja. Fritidsmiljön styrs utifrån värderingar om vad som går att sälja.
Samhälls- och föreningslivets satsningar inom fritidssektorn räcker inte till
för att väga upp detta. Den s. k. coca-cola-kulturen, med märkesjeans,
våldsserier och hamburgerbarer ersätter för många en ungdomskultur med
rötter i den egna hembygden och vardagen.

De negativa effekterna av den tilltagande kommersialiseringen av kulturlivet
måste angripas på olika vägar och de icke-materiella värdena måste
värnas gentemot de kommersiella krafterna. Från kulturpolitisk synpunkt är
det angeläget att det skapas motvikter och att människors egna kulturella
verksamhet stöds. Möjligheterna till alternativ och initiativ, som kan aktivera
i stället för passivera, måste tas till vara och utvecklas. Med centerns
grundsyn är det en samhällsuppgift att skapa förutsättningar för att
kulturlivet blir vitalt och mångskiftande och att alla människor kan få kontakt
med kulturell verksamhet. Den egna initiativförmågan och företagsamheten
hos ungdomen, kanaliserad främst i föreningslivet, måste få möjlighet att
utvecklas.

Det är dock inte tillräckligt att skapa alternativ. Lika nödvändig är den
opinionsbildande verksamheten. Såväl samhälleliga organ, t. ex. skolan och
Sveriges Radio, som folkrörelserna måste ta ansvar för att bilda opinion för en
mångfaldig och vital kultur och mot den kommersialiserade bild av
verkligheten som barn och ungdomar nu drabbas av.

Folkrörelser och föreningsliv

Folkrörelserna och föreningslivet har särskilda möjligheter att utgöra en
motvikt till den tilltagande kommersialiseringen av fritid och kulturliv.

Mot. 1978/79:1874

7

Samhällets strukturomvandling har på många sätt förändrat organisationernas
möjligheter. Urbaniseringen, den förlängda ungdomsutbildningen,
den tidiga familjebildningen, utvecklingen inom arbetslivet och den tilltagande
kommersialiseringen av fritiden har på avgörande sätt påverkat
organisationerna och deras arbetsformer. Konkurrensen om fritiden har
hårdnat. Befolkningsomflyttningarna har lett till att det faktiska underlaget
för att bedriva verksamhet på landsbygden har minskat samtidigt som
organisationerna möter svårigheter att nå kontakt med människorna i de
expanderande tätorterna. Det är därför angeläget att organisationerna ges
vidgade möjligheter att arbeta och att samhällets stöd till folkrörelse- och
föreningsverksamhet utformas med hänsyn till den förändrade verklighet vi
lever i.

Folkrörelserna bedriver i dag en vitt skiftande verksamhet med mer eller
mindre anknytning till de ursprungliga folkrörelsetraditionerna. Folkrörelserna
innebär mycket stora möjligheter till kontakt mellan skilda delar av
kulturlivet, såväl amatörverksamhet som professionell verksamhet, och de
breda samhällsgrupperna. Den aktiverande, arrangerande och förmedlande
verksamheten inom kulturområdet är i stor utsträckning beroende av och
drivs av föreningar och organisationer. Samhällets kulturpolitik måste därför
i första hand bygga på barns och ungdomars egna aktivitet och
ansvarstagande, främst genom föreningslivet.

Samhället måste på olika sätt förstärka sitt stöd till idéburen ungdomsverksamhet.
Det är genom att delta i verksamhet av detta slag som ungdomar
ges möjligheter att själva ta initiativ och ansvar, vidareutveckla sina idéer och
också ta del i samhällsarbetet. Den kommunala fritidsverksamheten, t. ex.
vid kommunala fritidsgårdar, bör mot denna bakgrund ses som ett komplement,
och inte ett alternativ, till den föreningsverksamhet som barn och
ungdomar själva formar.

Det särskilda anslaget till experiment och utvecklingsarbete inom kulturell
verksamhet bland amatörer är ett viktigt instrument för att göra det möjligt
för lokala föreningar att pröva nya arbetsformer och ta nya initiativ på det
amatörkulturella området. För budgetåret 1978/79 har anslag utgått med 2
milj. kr., medan ansökningarna varit mångdubbelt större. Regeringen räknar
inte med någon höjning. Vi anser det vara viktigt att denna verksamhet kan
utvidgas och föreslår en höjning med 1 milj. kr. (varav 500 000 kr. bör avse
särskilda projekt för barn i enlighet med kulturrådets förslag), vilket bör ge
utrymme för ökade insatser särskilt för barn och ungdom.

Förskola och skola

Attityder och värderingar grundläggs hos barnen, i mycket låg ålder.
Utformningen av förskolan och skolan är därför av stor betydelse. Omsorgen
om barnen måste - oavsett om den sker i samhällets regi, i det egna hemmet
eller ordnas på annat sätt - ske i nära kontakt med verksamheten i det lokala

Mot. 1978/79:1874

8

samhället. Barnen måste få kontakt med de lokala kultur- och levnadsvillkoren.

Inom den kommunala förskoleverksamheten bör resurser avsättas för
kulturell verksamhet, t. ex. för att ge möjlighet för konstnärer att medverka i
verksamheten, genom kontakt med det lokala föreningslivet och genom
teater- och musikverksamhet. De barn som inte har plats i den kommunala
barnomsorgen - en majoritet av barnen - måste få möjlighet att ta del av dessa
kulturupplevelser. Detta kan nås genom lokalt förankrad barnomsorg ”k
vartersanknytning” - och genom att i ökad utsträckning tillämpa principen
öppna förskolor, där även barn som inte är inskrivna på daghemmet får delta i
verksamheten.

I skolan måste de skapande uttrycksformerna värderas lika högt som andra
kunskaper och färdigheter. I centerpartimotionen 1978/79:266 har förslag
lagts fram om ett blockämne, fritt skapande, som innebär att det fria
skapandet och bilden, formen, färgen m. m. som uttrycksmedel betonas
mera. Men ämnet fritt skapande, med de nuvarande ämnena musik, teckning
och slöjd, är endast en del av skolans verksamhet på detta område. Den icke
timplanebundna verksamheten och de fria aktiviteterna efter skoldagen ger
utmärkta möjligheter att förstärka detta ämnesområde. Teater, dans, musik,
bild och form är uttrycksmedel som traditionellt har stark ställning inom
folkrörelserna och bör därför kunna utvecklas utanför timplanen.

Litteratur

Läsvanor grundläggs i stor utsträckning under barn-och ungdomsåren. Ett
ökat samarbete bör ske mellan skola, förskola, bibliotek, föreningsliv och
hem för att skapa goda läsvanor bland barn och ungdom. Bibliotekens
verksamhet och bokbestånd spelar en viktig roll i sammanhanget.

Bibliotekens verksamhet är värdefull i många avseenden, bl. a. för att ge
barn tidig kontakt med litteraturen och lära dem hitta till böckerna. Ökad
samverkan mellan bibioteket och förskolan/skolan är angelägen.

Skolbiblioteken bör kunna fylla viktiga funktioner, och nära samverkan
mellan skolbibliotek och folkbibliotek är nödvändig. Även på förskolor,
vårdinstitutioner etc. bör fasta bokbestånd finnas. Detta bör organiseras i
samarbete mellan institutionen och folkbiblioteket men med biblioteket som
huvudansvarig.

På många bibliotek förekommer sagostunder, filmvisning m. m. för barn.
Denna verksamhet skulle med fördel kunna organiseras av olika föreningar i
samarbete med det lokala biblioteket. Härigenom skulle barnen få kontakt
både med biblioteket och föreningslivet.

Invandrarnas och de läshandikappades situation måste särskilt få
uppmärksamhet. Bristen på böcker för dessa grupper är påtaglig när det gäller
både bokutgivningen och bibliotekens bokbestånd. Invandrarbarnen måste
få stöd att behålla sin kulturella identitet och få kontakt med kvalitetslitte

Mot. 1978/79:1874

9

ratur på hemspråket. Detta är angeläget också för att barnen inte skall bli
halvspråkiga och få svårigheter med sin språkutveckling och begreppsbildning.

Översättning av böcker är inte den enda möjligheten att ge invandrarbarn
tillgång till böcker på hemspråket. Även import av barnlitteratur bör kunna
ske, och bidrag till sådan import bör kunna utgå inom ramen för litteraturstödet
till utgivning på invandrar- och minoritetsspråk.

En utomordentligt viktig uppgift är att på olika sätt motverka negativa
effekter av den lättillgängliga kommersialiserade kultursom i dag möter barn
och ungdomar.

Skräpkulturens inflytande över barn och ungdomar måste aktivt
motverkas och mötas med bättre alternativ. Det litteraturutbud som bygger
på förljugna verklighetsbeskrivningar, våldsromantik och könsrollsfördomar
ger torftiga läsupplevelser och inverkar negativt på kontaktmöjligheterna
med andra, rikare uttrycksformer.

Barns och ungdoms serieläsande måste särskilt uppmärksammas; 90 % av
serieutbudet består av utländska massmarknadsprodukter, utan ambitioner i
litterär kvalitet. Många serier domineras av fördomar, rasism och våldsromantik.
Produktionen av svenska serier är av mycket liten omfattning. Då
serietidningar är en oetydande del av barns och ungdoms litteraturutbud, är
det angeläget att produktion av svenska kvalitetsserier stimuleras.

Såväl serier som bilderböcker är mera resurskrävande än vanliga böcker.
Det särskilda projektstödet, som bl. a. skall kunna gå till utgivning av serier
och bilderböcker, är helt otillräckligt för att en tillräcklig utgivning skall
kunna garanteras. Vi föreslår därför en höjning av anslaget med 200 000 kr.
jämfört med förslaget i budgetpropositionen.

Försöksverksamheten med En bok för alla bör utvidgas till att gälla också
massmarknadsutgivning av barnlitteratur. Denna bör följa samma modell,
och alltså ombesörjas av Litteraturfrämjandet. Då kan Litteraturfrämjandets
erfarenheter komma också den nya verksamheten till godo. Ett annat skäl är
Litteraturfrämjandets folkbildnings- och folkrörelseförankring. Genom folkrörelserna
kan litteraturen spridas också andra vägar än de traditionella. Vi
återkommer med förslag till anslag för verksamheten i anslutning till
barnkulturpropositionen.

Försöksverksamheten med läsfrämjande åtgärder är viktig. Det är därför
positivt att verksamheten kan fortsätta också kommande budgetår. Verksamheten
skall nu utvärderas, men målsättningen bör vara permanent
verksamhet på detta område.

Det är viktigt att kunskaper om barn och litteratur ges i föräldrautbildning,
forskollärarutbildning och övrig lärarutbildning. Även ungdomsledare och
organisationer som är engagerade i fritidsverksamhet bland barn och ungdom
bör stimuleras att medverka till att väcka intresset för läsupplevelser i nya
årskullar. Biblioteken kan aktivt presentera lämplig litteratur för föräldrarna.
Ökade kunskaper ger föräldrarna stöd att främja barnens fantasi och

Mot. 1978/79:1874

10

skapande och att motverka ett traditionellt könsrollstänkande som förmedlas
till barnen i det kommersialiserade litteraturutbudet.

Teater, dans, musik

Det är ytterst angeläget att den satsning som gjorts under senare år på
teater- och dansföreställningar för barn fortsätter och ökar i omfattning. Det
handlar om ständigt nya årskullar med samma behov av upplevelser av det
slag teatern ger. Föreställningar ges numera ofta i sådana former att publiken
integreras, vilket geren möjlighet till aktivitet som barnen har särskild glädje
av.

Med den utsatta situation barn och ungdomar har i det kommersialiserade
fritidssamhället har barnteaterns aktiverande roll ett mycket stort värde. Ett
ökat samarbete mellan teaterinstitutioner, barnteatergrupper, skola och
föreningsliv bör ske för att alla barn skall få uppleva teater och även ges
möjligheter att själva agera. Särskilt i de delar av landet där eftersläpningen
fortfarande är stor på detta område är snara insatser nödvändiga. Såväl
kommuner och landsting som staten bör medverka till att barnteatern ges hög
prioritet. Barn med särskilda behov, t. ex. barn som är beroende av
teckenspråk, får inte glömmas bort.

Regionteatrarnas och länsteatrarnas verksamhet betyder mycket, inte
minst för skolans teaterutbud. Därigenom har barn och ungdomar, som
annars inte skulle kommit i kontakt med teatern, fått möjlighet att upptäcka
de kulturupplevelser denna kan ge. Det är dock viktigt att ett samspel sker
mellan teatern och "avnämarna”, antingen detta är skolor eller andra
grupper, t. ex. vad gäller val av pjäser. De konflikter som uppstått på vissa
orter kunde med ett sådant samspel ha kunnat undvikas.

Det statliga stödet bör särskilt prioritera decentraliserad verksamhet. Detta
bör gälla stödet till såväl institutioner som fria grupper. Riksteaterns
verksamhet liksom barnteaterkonsulenten bör också ha denna inriktning.

Barn har ett stort behov av att uttrycka sig i rörelse och använder spontant
rörelse som kommunikationsmedel. Detta tas dåligt till vara och så
småningom hämmas barnen i sina uttrycksmöjligheter. Därför måste
ansträngningarna inriktas på att finna möjligheter för barn att få ägna sig åt
dans, rörelse och rytmik. Skolan bör här kunna spela en viktig roll,
exempelvis genom samverkan mellan musik- och gymnastikundervisningen.

Studieförbunden och amatörorganisationerna svarar i dag för viktiga
insatser på dansområdet. Deras gruppverksamhet innebär väsentliga inslag
för att föra vidare traditionsbärande dansformer till nya generationer. De
behöver dock förstärkta resurser för att kunna tillgodose det stora intresset
och rekrytera kompetenta ledare utan att behöva ta ut höga kursavgifter.

Den kommunala musikskolan har sedan den började växa fram på 1940talet
kommit att spela en mycket viktig roll i barnens och skolans kontakt

Mot. 1978/79:1874

11

med kulturell verksamhet. Det bestående värdet i denna form av musikundervisning
har varit det aktiva musikutövandet och det musikintresse som
väckts hos många barn för hela livet.

Bredden på undervisningen har gjort att många barn för första gången fått
direkt kontakt med den levande musiken och spelglädjen. Den kommunala
musikskolan har därigenom ett utomordentligt värde för att rekrytera nya
musiker och musikintresserade. Det är angeläget att verksamheten kan
utvidgas.

Den levande musiken måste stödjas både för att utgöra en motvikt till det
passiva lyssnandet till skivor och band och för att stimulera till eget
musicerande. Men för att musikgrupper och musikanter skall kunna nå ut
fordras ett fungerande arrangörsled. Detta finns bl. a. genom de s. k.
arrangerande musikföreningarna, t. ex. musikforum, och genom studieförbund
och föreningsliv. Rikskonserters Musik för ungdom har betytt mycket
för föreningslivets möjligheter att utveckla musiken som en del i verksamheten
och att sprida kulturupplevelser. Den förstärkning av stödet till
arrangerande musikföreningar, som föreslås i budgeten, är därför positiv.

Utvecklingen inom fonogrambranschen (skivor och band) är oroande.
Koncentrationen inom produktion och distribution ökar och de mindre förlag
som finns får det allt svårare. Den översyn av marknaden som sker inom
kulturrådet måste snarast följas av förslag till åtgärder för att rätta till den
snedvridna situationen. Här har också Sveriges Radio ett stort ansvar för att
stödja ett levande, mångfaldigt musikliv.

Film

Behovet av en god filmproduktion är särskilt uttalat vad gäller barnfilmer.
På detta område krävs speciella insatser för att trygga en kvalitetsproduktion
och göra denna tillgänglig för publiken. Med hänsyn till de relativt höga
framställningskostnaderna är ett nordiskt samarbete önskvärt. Internationellt
samarbete och filmutbyte bör även eftersträvas för att barn i vårt land
genom filmen skall få kontakt med barn i andra länder och olika miljöer.

Via Sveriges Radio produceras många debattstimulerande, roande och
engagerande barnfilmer för visning i televisionen. Av upphovsrättsliga skäl
kommer dessa inte ut på den öppna marknaden. Diskussionen kring
ersättnings- och upphovsrättfrågorna har förts under många år utan resultat.
Denna fråga måste nu påskyndas, så att man åstadkommer en lösning som
innebär att TV-filmerna kan distribueras och visas i första hand i föreningsregi.

Visning av barnfilm i föreningsregi,i barn-och ungdomsorganisationer har
visat sig vara det bästa sättet att sprida kvalitetsfilm. Även i fortsättningen bör
barnfilmpolitiken bygga på föreningsmedverkan.

Mot. 1978/79:1874

12

Museer, bild och form

Det är nödvändigt att skapa förståelse hos den unga generationen för den
grund ur vilken dagens samhälle vuxit fram. Detta gäller såväl kulturtraditioner
i olika former som en gången tids sociala och politiska förhållanden.

Museer, hembygds- och gammelgårdar har mycket att berätta om gångna
tider och kulturer med andra värderingar och välfärdsbegrepp än dagens.
Utbyggnaden av länsmuseerna är särskilt värdefull. Men andra museala
former bör också prövas. Nya museer kan inrättas -1, ex. genom att behålla
en nedlagd kvarn, fabrik, hytta eller smedja i ”aktivt” skick. Arbetsmetoderna
kan då levandegöras i rätt miljö och kulturarbetet bevaras för
kommande generationer.

Det räcker inte med att visa föremål och miljöer för att dagens unga skall
kunna fl en levande bild av verksamheten i gångna tider. Det är också viktigt
att förevisa redskap och bruksföremål från gången tid i praktiskt bruk, liksom
att ta till vara den kunskap om äldre levnadsförhållanden och produktionsformer
som fortfarande finns hos många människor som själva var med.

Många museer prövar redan olika former för bamverksamhet. Samarbete
kan ske med förskola och skola, både genom att uppmuntra till besök på
museet och genom att erbjuda skolan att utnyttja museets samlingar i
undervisningen. Uppsökande verksamhet i föreningslivet, t. ex. genom
exkursioner och lägerverksamhet, utställningsarbete m. m. gerockså kontakt
med nya grupper. Aktivitetsdagar i anslutning till museer eller hembygdsgården
, där olika föremål kan brukas i sitt rätta sammanhang och erfarenheter
förmedlas mellan generationerna, bör uppmuntras.

I arbetet för att bevara gamla kulturer i naturlig miljö har hembygdsrörelsen
gjort och gör stora insatser. Dessa insatser måste tas till vara och möta
gensvar i samhällets kulturpolitik. Samarbetet mellan museerna å ena sidan
och folkrörelser och studieförbund å den andra måste ytterligare utvecklas för
att levandegöra vårt kulturarv.

Liksom för kulturpolitiken i övrigt måste folkrörelsernas betydelse på
bildområdet betonas. Det är främst inom föreningslivet som barn och
ungdomar kan fl möjlighet att själva delta i skapande verksamhet. Barns och
ungdomars deltagande i bildverksamhet måste vara ett huvudmål för
politiken på detta område.

Massmedia

Massmedia har en angelägen uppgift i att inspirera och stimulera människor
till att delta i kulturliv och samhällsdebatt. TV-tittande är en av de
vanligaste fritidssysselsättningarna bland barn. TV påverkar därför i stor
utsträckning barns värderingar, attityder och ställningstaganden. Radio och
TV såväl som andra massmedia måste därför känna ett kulturpolitiskt ansvar

Mot. 1978/79:1874

13

vid utformningen av sitt utbud. Massmedia bör i ökad utsträckning följa
folkrörelsernas, organisationernas och föreningarnas verksamhet och söka
kontakt och samarbete.

Samlade insatser inom barnkulturområdet

Barns och ungdomars kulturella situation formas av förhållanden inom
många områden i samhället. Det är därför angeläget att åtgärder i syfte att
förbättra barnens totala kulturmiljö vidtas inom olika områden och i
samverkan. En helhetssyn på barnens situation måste göra sig gällande.

Under senare år har begreppet barnkultur kommit att spela en allt större roll
i kulturdebatten och ökade insatser har också gjorts med inriktning på
barnens kulturella verksamhet. Någon mer genomgripande förbättring i
barnens kulturella situation är det ännu förtidigt att visa på. En orsak till detta
torde vara att barnkulturen behandlas alltför avgränsat inom olika sektorer
och att åtgärderna därför kommit att bli alltför isolerade från varandra. Till
bilden hör att barnkulturfrågorna berör så många organ och organisationer,
kommunerna, landstingen, staten, föräldrar, föreningsliv, massmedia,
museer, bibliotek, skola, förskola, enskilda skapande kulturarbetare osv.

För att stimulera till ökade insatser inom barnkulturområdet och en ökad
bredd och samverkan i de åtgärder som görs är det av värde att praktiska
erfarenheter läggs till grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. På många
håll i landet görs insatser som kan vara till nytta som idégivare i andra delar av
landet. Av särskilt intresse är att studera och förmedla erfarenheter från
samverkansformer och nya metoder att nå barn och ungdomar.

Statens kulturråd bör få i uppdrag att studera och samla erfarenheter från
nya metoder och samarbetsformer inom barnkulturområdet. Detta bör ske i
form av ett projekt under begränsad tid där man studerar och utvinner
erfarenheter från verksamhet som bedrivs på några olika håll i landet och som
pekar på nya utvecklingsmöjligheter. Målsättningen bör vara att med detta
projekt samla erfarenhet som kan förmedlas till andra intresserade och
stimulera till fortsatta insatser inom barnkulturområdet.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar höja anslaget till experiment och utvecklingsarbete
inom kulturell verksamhet bland amatörer med 1
milj. kr.,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att import av barnlitteratur
för att öka tillgången på barnböcker på invandrarnas
hemspråk ges ekonomiskt stöd inom ramen för litteraturstödet,

3. att riksdagen beslutar höja projektstödet till särskilt kostnads

Mot. 1978/79:1874

14

krävande litteratur med 200 000 kr. i förhållande till budgetpropositionens
förslag,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller att massmarknadsutgivning
av barnlitteratur startar i enlighet med Litteratufrämjandets
modell,

5. att riksdagen hos regeringen anhåller att ersättnings- och
upphovsrättsfrågorna för distribuering av TV-barnfilmer för
visning i föreningsregi skyndsamt löses,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller att statens kulturråd får i
uppdrag att starta ett projekt med uppgift att studera och samla
erfarenheter från samverkansformer och nya metoder att nå
barn och ungdom, för att därmed stimulera till ytterligare
insatser inom barnkulturområdet.

ANNE-MARIE GUSTAFSSON (c) GÖSTA KARLSSON (c)

Stockholm den 25 januari 1979

P. O. SUNDMAN (c)
KARL-ERIC NORRBY (c)
OLLE ERIKSSON (c)

KERSTIN GÖTHBERG (c)
ANNA ELIASSON (c)