om kravet på kvalificerad revisor

Motion 1987/88:L209 av Marianne Karlsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L209

av Marianne Karlsson (c)
om kravet på kvalificerad revisor

Genom förordningen 1973:221 föreskrives att den som vill bli auktoriserad
revisor eller godkänd revisor skall ha fem års praktik samt en högskolekompetens
motsvarande 140 resp. 80 poäng i för verksamheten relevanta
ämnen. Härtill är inte mycket att invända.

Genom särskild lagstiftning har föreskrivits att alla aktiebolag från och
med bolagsstämma efter 1987 års utgång måste välja en auktoriserad eller
godkänd revisor, något som väl inte heller är så mycket att invända emot
med hänsyn till att det ofta rör sig om skyddet för andras pengar och
kreditorernas och skattemyndigheternas säkerhet.

Emellertid har kommerskollegium utfärdat särskilda bestämmelser om
hur kompetensen i praktikhänseende skall etableras, i KFS 1968:8, 6 §. Här
föreskrives särskilt att av de 5 årens praktik minst 3 år skall fullgöras genom
anställning hos auktoriserad revisor. Detta står i bjärt kontrast mot vad som
gäller för att bli advokat. Advokat kan man nämligen bli om man gått
allmänheten till handa under minst 5 år, och det är tillräckligt om detta skett

i helt egen verksamhet, i s. k. jurbyrå.

Många högt kompetenta personer har tidigare ägnat sig åt att hjälpa
särskilt små företagare med aktiebolag med deras ekonomi, bokföring,
likviditetsplanering och revision. Genom dessa bestämmelser har de delvis
berövats sitt levebröd. Det förefaller därför mycket egendomligt att man
inte åtminstone genom någon form av övergångsbestämmelser velat mildra
verkan av de nya bestämmelserna såvitt avser dessa personer.

Detta står i bjärt kontrast mot vad som under motsvarande förhållanden
skedde i Belgien. Där skedde så, att de som tidigare varit verksamma som
revisorer fick rätt att genomgå en särskild examen inför en för ändamålet
inrättad nämnd, och om de var missnöjda med utgången kunde de till och
med klaga hos en besvärsnämnd av domstolsliknande karaktär. Vid ett
klagomål, fört till Europarådets domstol för de mänskliga rättigheterna
klagade för övrigt ett antal, som det verkar, på goda grunder som inkompetenta
bedömda revisorer (fallet van der Marle). Ehuru domstolen
fann att de belgiska myndigheterna i detta fall handlat på goda grunder och
inte kunde klandras, är det intressant att konstatera, att domstolen ansåg att
det rörde sig om ett frånhändande av egendom. Detta är mycket intressant,
och man har därför anledning att tro att den behandling som gamla erfarna
revisorer utsatts för är en egendomskränkning.

Viktigare är emellertid det utslag av skråtvång som införts genom framför
allt kommerskollegiums bestämmelser i kombination med aktiebolagslagens
bestämmelser. Det förefaller ju inte skäligt att en till åren kommen, i

praktiken mycket kompetent revisor, som har erforderliga teoretiska och Mot. 1987/88

praktiska kunskaper, skall behöva sätta sig i lära hos någon auktoriserad L209

revisor för att få fortsätta sitt näringsfång, som han kanske till allmän
belåtenhet i många år sysselsatt sig med.

Vidare måste ju de nya bestämmelserna komma att ställa till svårigheter
för mindre företag, när man på detta sätt måste skaffa sig en revisor som
tillhör skrået. Mycket riktigt leder detta också i många fall till att de
auktoriserade och godkända revisorerna får tillfälle att till kanske rent av
oskälig betalning låna ut sitt namn för att påskriva en revisionsberättelse
utförd av den tidigare revisorn, vars pålitlighet av den auktoriserade revisorn
bedömes utan vank.

Jag menar därför att allmän rättvisa kräver att gamla revisorer måste ges
tillfälle att åtminstone efter en individuell bedömning erhålla formell kompetens
för att vara revisorer för vanliga aktiebolag, sådana som våra småföretag
i allmänhet är.

I likhet med vad som gäller för advokater bör man också kunna förvärva
den nödvändiga praktiken på annat sätt än genom att vara anställd hos en
auktoriserad revisor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär föreskrifter med innebörden
att personer som tidigare fullgjort revisorsuppdrag och haft välmeriterad
praktik, bereds tillfälle att genom övergångsbestämmelser och
efter individuell bedömning fortsätta att vara revisorer i åtminstone
mindre aktiebolag.

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelser
bör utfärdas så att nödvändig praktik för erhållande av
kompetens som auktoriserad revisor eller godkänd revisor skall kunna
förvärvas även på annat sätt än genom att vara anställd hos
auktoriserad revisor eller auktoriserat revisorsbolag1].

Stockholm den 21 januari 1988
Marianne Karlsson (c)

1 1987/88:N239

5