om kortare arbetstid i skiftgång, m. m.

Motion 1972:188 av herr Hagberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 188—194 år 1972

Mot. 1972

188-194

Nr 188

av herr Hagberg m. fl.

om kortare arbetstid i skiftgång, m. m.

I det kapitalistiska samhället strävar kapitalägarna efter högsta möjliga
vinst. Effektiviteten sätts i högsätet; hur människan anpassas efter detta
förhållande är i dag en andrahandsfråga. Att arbetstakten ar högt
uppdriven är väl dokumenterat. Arbetstakten bestäms dels av maskiner
eller av uppsatta prestationsnormer som t. ex. MTM, UMS och andra
liknande ackordsformer. Effektiv arbetsinsats krävs i en miljö som är helt
otillfredsställande, lokaler som är fyllda med damm, rök och gaser,
smutsiga och mörka lokaler som har ringa ljusinsläpp eller belysning,
buller på en sådan nivå att det ständigt behövs hörselskydd, omväxlande
varma och kalla lokaliteter osv.

De som har den sämsta arbetsmiljön får oftast inte bara stå ut med alla
effektivitetskrav utan även skiftgång på den tid av dygnet som människan
rätteligen skall sova. Arbetare som arbetar helt skilda från ljus och
kontakt med övrigt mänskligt liv, nämligen de som arbetar underjord, får
utföra prestationer i en miljö som är att betrakta som omänsklig.

Skiftgång

Skiftgång har blivit en plåga för de grupper människor som drabbas av
denna och inte bara för dem som arbetar i skift utan även för deras
familjer och vänner som tvingas anpassa sig till vissa omänskliga vanor.
Att skiftarbete betyder en hel del problem illustreras inte minst i
LO-skriften, LO informerar nr 9, vilken behandlar skiftarbete. Några
exempel ur skriften:

Skiftarbetare sover kortare tid än dagarbetare och sömnen är dessutom
ofta av sämre kvalitet. Om medeltalet för gruppen dagarbetare är
7,5 timmars sömn så är motsvarande tid för skiftarbetare 6,5 timmar. Vid
nattskiften är sömnen i medeltal bara 5,5 timmar.

Skiftarbetaren måste anpassa sig till en dygnsrytm som kolliderar med
den rytm som hans omgivning och samhället lever i. Skiftarbetaren skall
sova på en tid när andra är uppe, han skall utnyttja sin fritid då andra
inte gör det, han skall leva tillsammans med människor som arbetar eller
sover då han är ledig.

Sömnunderskott bidrar till trötthet, irritabilitet m. m. För människor
med speciell känslighet kan detta till slut innebära en hälsorisk.

En vanlig sjukdomsorsak inom gruppen skiftarbetare är besvär med
matsmältningsapparaten. Flera studier visar att skiftarbetarna har högre
andel magsår än dagtidsarbetare.

En av människans roller som samhällsmedlem är funktionen som

1 Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 188-194

Mot. 1972:188

2

familjemedlem och sexuell partner. Här kommer genom skiftarbete
många konflikter in i bilden. Nattskiftet kommer tydligen framför allt i
konflikt med denna roll som make och sexuell partner.

Från social synpunkt mest oförmånliga är eftermiddagsskiften. Arbetet
omöjliggör all samvaro med familjen dessa kvällar. Man går miste om
en rad händelser i TV, teater, fackliga möten osv.

Skiftgång med nattarbete är onekligen den sämsta formen av skift. Att
arbeta under nätter, lördagar, söndagar och storhelger är inte tillfredsställande.
De som berörs i främsta hand av detta är pappers- och massaindustrin,
järnbruksindustrin, kemiska industrin, transport- och servicenäringarna.

Skiftgående i kontinuerligt arbete har under många år varit missnöjda
med arbetstidens längd på 42 timmar i veckan. Dessa arbetare har
tidigare i allmänhet ansetts behöva en kortare veckoarbetstid än andra.
När nu arbetstiden senast den 1 januari 1973 blir 40 timmar för alla
grupper har inte de kontinuerligt skiftgående fått någon arbetstidsmässig
kompensation för detta utan kommer då att få samma arbetstid.
Betänker man då att det är befogat med 40 timmar för övriga arbetare på
grund av den utveckling som förekommer som ställer stora krav både
psykiskt och fysiskt, så förefaller det motiverat att de som arbetar på så
onormal tid borde ha kortare arbetstid. Att det är motiverat är väl inget
tvivel om, och det illustreras kanske bäst genom att det på LO:s kongress
1971 fanns inte mindre än 8 motioner som krävde en förkortning av
arbetstiden. Det var framför allt avdelningar inom pappers-, massa- och
järnbruksindustrin som framförde dessa krav. Samstämmigt var kravet på
att arbetstiden skulle högst uppgå till 36 timmar i veckan. Några citat ur
motionerna: ”De kontinuerligt skiftgående arbetarna befinner sig i
allmänhet i produktionens centrum. De har oftast de sämsta arbetsplatserna
och den sämsta arbetsmiljön.” ”Produktionsökningen tack vare
maximalt utnyttjande av maskiner och den mänskliga arbetskraften
måste även komma skiftarbetarna till godo genom att bl. a. mänskligare
arbetsförhållanden skapas.” ”För att motverka de påfrestningar som
denna grupp utsätts för och kanske även medverka till att lösa de
svårigheter som finns och kommer att finnas lång tid framöver vid
rekryteringen av arbetskraft till dessa industrier, bl. a. pappers- och
massaindustrin, bör i första hand kortare arbetstid och i andra hand en
längre semester samt bättre anställningsförhållanden bl. a. i form av högre
lön snarast införas för denna grupp.”

När den allmänna arbetstidslagen beslutades 1970 fastställdes att den
ordinarie arbetstiden skulle högst uppgå till 40 timmar i veckan år 1973.
Några särskilda bestämmelser för särskilt påfrestande och hälsofarliga
arbeten fanns inte. Dessa problem hänsköts emellertid till arbetsmiljöutredningen.
Eftersom det finns starka skäl för att denna fråga får en snabb
behandling bör arbetsmiljöutredningen få i uppdrag att snabbutreda
frågan om en förkortning av arbetstiden i skiftgång. Tilläggsdirektiv bör
därför tillställas utredningen om en förkortning av arbetstiden i skiftgång
med nattarbete till 36 timmar och för dem som arbetar i skift under

Mot. 1972:188

3

storhelger (året runt-körning) till 34 timmar i veckan. Arbetsmiljöutredningen
bör också titta på de övriga skiftformer som finns. De bör även ha
någon förkortning för arbete på obekväm arbetstid.

Utredningen bör framlägga förslag så att riksdagen kan besluta om en
arbetstidsförkortning från och med 1974. Utredningen bör även få
särskilda direktiv om att se över och lägga fram förslag om hur
skiftarbetet kan minskas eller stoppas upp i omfattning. Särskilt viktigt är
även att se över den skiftgåendes bostadssituation. Bestämmelser bör här
utarbetas om vilka krav en skiftarbetare kan ställa på en bostad.
Kommunerna bör åläggas att noga planera bostadsbyggandet med bestämd
tanke på de skiftgående. Företagen å sin sida bör åläggas att
bekosta den fördyring det måste bli för en skiftgående att få en sådan
bostadsmiljö som kan anses tillfredsställande.

Underjordsarbete

Underjord sarbete innebär för dem som har sådant särskilda påfrestningar
ur miljösynpunkt. Att arbeta utan kontakt med sol och ljus är
negativa upplevelser. Arbetet i t. ex. gruvorna bedrivs i många fall helt
avskilt utan kontakt med övriga arbetare. Arbetstakten i gruvorna är högt
uppdriven. Jäkt- och stressymtom samt förslitningsskador hör till vanligheterna
i underjordsarbetet. Dessutom måste man betrakta underjordsarbetet
som mycket tungt. Underjordsarbetet innebär ju också uppenbara
hälsorisker inte minst av gaser och damm och andra luftföroreningar. Den
på senare år upptäckta radongasen har blivit ett nytt gissel särskilt för
gruvarbetaren. Risken för lungcancer är uppenbar visar företagna undersökningar.

Arbetare i tunnelbyggen, anläggningsarbeten och andra liknande underjordsarbeten
har i sitt arbete liknande problem som finns inom
gruvindustrin. Miljön kan i många fall vara sämre på grund av arbetets
tillfälliga art.

Gruvarbetarna har länge fört fram kravet på en kortare arbetstid. I ett
så tungt och hälsofarligt arbete som underjordsarbete i gruvor och
tunnelbyggen osv. måste detta kompenseras med en kortare arbetstid. 35
timmars arbetsvecka kan därför betecknas som ett rättvisekrav.

Eftersom arbetsmiljöutredningen har fått på sin lott att se över
arbetstiderna i särskilt påfrestande och hälsofarliga arbeten bör arbetsmiljöutredningen
snabbutreda denna fråga om en förkortning av arbetstiden
under jord.

Med stöd av det anförda föreslås

att riksdagen hos Kungl. Majit anhållei

1. att arbetsmiljöutredningen ges tilläggsdirektiv om att utarbeta
och framlägga förslag om kortare arbetstid i skiftgång, för
skiftgående i storhelgsdrift 34 timmar i veckan, för skiftgående
med nattarbete 36 timmar i veckan samt för övriga
skiftgående en kortare arbetstid än vad som för närvarande
gäller, samt

1* Riksdagen 1972. 3 sami. Nr 188-194

Mot. 1972:188

4

2. att förslag om förkortning av arbetstiden för arbete under
jord till 35 timmar i veckan utarbetas och framlägges inför
vårriksdagen 1973.

Stockholm i januari 1972

LARS-OVE HAGBERG (vpk)

KARL HALLGREN (vpk)

SUNE OLSSON (vpk)
i Stockholm

GUSTAV LORENTZON (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

PER ISRAELSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
i Linköping

BROR ENGSTRÖM (vpk)

JOHN MAGNUSSON (vpk)
i Kristinehamn