om kortare arbetstid för skiftarbetare m. fl.

Motion 1974:212 av herr Hagberg i Borlänge m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:212

5

Nr 212

av herr Hagberg i Borlänge m. fl.
om kortare arbetstid för skiftarbetare m. fl.

I takt med den tekniska utvecklingen ökar skiftarbetet. Arbetsköparna
satsar på kostsamma maskiner, som måste gå dygnet runt. Inom
processindustrin är det direkt omöjligt att stoppa produktionen. Detta
för med sig speciella påfrestningar för de arbetande inom denna sektor av
industrin, påfrestningar som med alla medel måste reduceras. Skiftarbetare
och andra med tunga arbetsuppgifter måste inte bara kompenseras
ekonomiskt. De måste också komma i åtnjutande av en kortare arbetstid.

I den nuvarande arbetstidslagen finns inga specialregleringar för
arbetare i särskilt påfrestande eller hälsofarliga arbeten. De krav om
kortare arbetstid för dessa utsatta grupper som framförts från kommunistiskt
håll har avvisats av riksdagen. 1970 års lag är utformad som en
normlag, har man sagt, och undantag för dessa grupper skulle komplicera
utformandet av lagen, göra den oenhetlig. Härigenom utlämnas sålunda
en minoritetsgrupp bland arbetarna till förhandlingar med en motpart
som har paragraf 32 i sin hand. I denna motion krävs en omprövning.
Riksdagen måste tillmötesgå kraven från dessa arbetargrupper om kortare
arbetstid.

Arbete i skift

Skiftarbetet är genom sin oregelbundenhet och med nattarbete både
hårt och krävande. Speciellt inom den tyngre industrin är det dessutom
utbrett. Arbetet bedrivs i hårt ackordstempo, med meritvärderingar och
prestationsnormer. En kortare arbetstid skulle kunna begränsa de hårda
påfrestningar som ackordsjobb kombinerat med skiftarbete för med sig:
sömnrubbningar, magbesvär, bristande umgänge med familjen och övrig
umgängeskrets, tider av isolering från normalt samhällsliv m. m.

En arbetstidskortning bör omfatta alla arbetare i skift. De kontinuerligt
skiftgående måste få en arbetstid på 33,6 timmar i veckan. 3- och
2-skiftsarbetare en omedelbar sänkning till 35 timmars arbetsvecka.
Vidare bör, enligt vår mening, slås fast i arbetstidslagen att de som jobbar
i kontinuerlig skiftgång under s. k. storhelger skall göra uppehåll i driften
minst 24 timmar. Detta med hänsyn till de uppenbart negativa sociala
effekterna som är förenade med kontinuerligt skiftarbete.

Undantag från denna regel skall bara kunna göras i en lokal uppgörelse
mellan parterna. Kan en sådan uppgörelse inte nås, gäller lagen. Regler
måste dessutom utarbetas som förhindrar skiftarbete annat än i undantagsfall.
Utvecklingen mot ökat skiftarbete måste hejdas. Det bör i stället
minska i omfattning.

Mot. 1974:212

6

Arbete under jord

Till de särskilt utsatta grupperna hör underjordsarbetama. De tvingas
utföra sina arbetsuppgifter utan kontakt med sol och dagsljus. Deras
miljö är psykiskt påfrestande. Med den fortgående rationaliseringen, bl. a.
i gruvorna, tvingas de i många fall arbeta helt avskilt, utan nödvändig
kontakt med arbetskamrater. Arbetstakten är dessutom högt uppskruvad.
Stressjukdomar hör följaktligen till vanligheterna. Men än värre är de
många riskerna i form av buller, gaser och damm. Den ökade satsningen
på dieseldrivna fordon i undeijordsarbetet har ytterligare ökat hälsoriskerna.
Farorna med de höga radongashalterna är väl kända.

De som arbetar med tunnelbyggen, anläggningsarbeten och andra
jämförbara arbeten har förhållanden liknande gruvarbetarnas. Deras miljö
kan även i många fall vara än sämre på grund av arbetets tillfälliga
karaktär. 35 timmars arbetsvecka är sedan länge ett krav som framförts
av gruvarbetarna. Vi anser att det är ett berättigat krav.

Arbete inom transportnäringen

De som arbetar inom transportnäringen har arbetstider som mycket
påminner om skiftarbetarnas. Men för denna kategori lönearbetare kan
det vara särskilt påfrestande, då ju de som arbetar med transporter har ett
stort ansvar för sina medmänniskor. Det måste exempelvis ses som
oansvarigt att driva tåg-, buss- och liknande personal i pressande
arbetsförhållanden med långa arbetspass. Starka skäl talar därför för att
även denna grupp bör prioriteras och komma i åtnjutande av en sänkt
arbetstid omfattande 35 timmar i veckan.

En kraftig opinion bland de nämnda grupperna kräver att frågan om
arbetstiden får sin lösning. Den har tagits upp i avtalsförhandlingarna.
Men skulle frågan förbli olöst efter avslutade förhandlingar, är det
riksdagens uppgift att se till att det berättigade kravet om förkortad
arbetstid blir tillgodosett. Samhället bär ytterst ansvaret för att vitala
arbetsmiljö- och hälsovårdsintressen blir tillgodosedda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

A. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om
omedelbar sänkning av arbetstiden för:

1. kontinuerligt skiftarbete till 33,6 timmar i veckan per
arbetsvecka samt att för berörda anställda vid storhelgsdrift
tillerkänna driftsavbrott under minst 24 timmar,

2. två- och treskiftsarbetare till en 35 timmar i veckan sänkt
arbetstid,

3. undeijordsarbetare en till 35 timmar per arbetsvecka sänkt
arbetstid,

4. arbetare inom transportnäringen sysselsatta i oregelbundet
arbete, jämförbart med skiftarbete, en till 35 timmar sänkt
arbetsvecka,

Mot. 1974:212

7

B. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om
bestämmelser som reglerar skiftarbetets omfattning och att
det endast får bedrivas i undantagsfall.

Stockholm den 21 januari 1974

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge

GUSTAV LORENTZON (vpk) ALF LÖVENBORG (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)

JOHN MAGNUSSON (vpk)
i Kristinehamn