om kontrollen av lokaliseringsstödet
Motion 1977/78:486 av Hagar Normark och Åke Gillström
14
Motion
1977/78:486
av Hagar Normark och Åke Gillström
om kontrollen av lokaliseringsstödet
År 1965 infördes i vårt land lokaliseringspolitiken, som hade till syfte att
skapa och utveckla företag och sysselsättning i områden av landet, där det
fanns god tillgång på arbetskraft. Riksdagen fastställde gränser för de
områden som i första hand berördes av regionalpolitiska insatser med hänsyn
till svårigheterna att skapa sysselsättning.
En rad medel står till förfogande för denna verksamhet, såsom lokaliseringslån
och bidrag, introduktionsstöd, utbildningsstöd, sysselsättningsstöd
etc. En allmän förutsättning för stöd är att verksamheten bedöms medföra
varaktig sysselsättning för arbetskraften, få tillfredsställande lönsamhet och
utövas där det finns goda förutsättningar för verksamheten. Mycket stora
summor har genom lokaliseringspolitiken tillförts företag av olika slag, vilket
fått som följd ny sysselsättning och en mer positiv befolkningsutveckling.
En så omfattande insats från samhällets sida - åren 1965-07-01 - 1976-0701
- ungefär 4 700 miljoner kronor i lokaliseringsstöd varav 863 miljoner
kronor i bidrag kräver en noggrann uppföljning, så att inte pengarna går till
privata vinster i stället för sysselsättningsskapande insatser. I Råd och
anvisningar för länsstyrelsernas handläggning av och beslut om lokaliseringsstöd
står det i punkt 16 beträffande kontroll och uppföljning:
Länsstyrelsen har på det regionala planet ansvar för uppföljningen.
Företagarföreningen skall anmäla till länsstyrelsen när påtaglig risk föreligger
att det regionalpolitiska syftet med stödet förfelas och när statens ansvar som
kreditgivare ändras i förhållande till när stödet gavs. Målsättningen för
uppföljningen enligt anvisningarna är i första hand att försöka ta till vara
sysselsättningsintresset. Endast i de fall det framstår som orealistiskt att
trygga en fortsatt drift bör åtgärderna begränsas till att bevaka statens
fordran.
För att underlätta uppföljningen har stadgats om en upplysningsplikt för
företaget till länsstyrelse och företagarförening, innan viktigare beslut fattas
om t. ex. överlåtelse av betydande anläggningstillgångar, nedläggning av
väsentlig del av verksamheten eller försäljning av betydande del av aktierna.
Bidragen medverkar till att stödföretagen ökar i värde och lätt kan få köpare
bland t. ex. konkurrenter. Det finns en undersökning som visar ett klart
samband mellan köpeskilling och beviljade lokaliseringsbidrag, vilket gör det
möjligt att tillgodogöra sig lokaliseringspolitiska medel i form av privat vinst.
Detta är naturligtvis mycket stötande för alla anställda som genom dylika
företagsöverlåtelser under dålig kontroll känner berättigad oro för sina
arbeten.
Mot. 1977/78:486
15
Vid institutionen för ekonomisk historia vid Uppsala universitet publicerades
höstterminen 1976 en uppsats, som hävdar att samhällets lokaliseringsstöd
hamnar i privata fickor vid företagsnedläggningar eller ägarbyte.
Undersökningen har gjorts i Gävleborgs län som under lång tid haft problem
med sysselsättningen och därav föranledda utflyttningar. Enligt författarna
rör sig beloppen som hamnat i privata fickor mellan 200 och 300 miljoner
kronor, belopp som nåtts genom beräkning för hela landet med utgångspunkt
från de belopp som påvisats i Gävleborg. AMS har enligt Kungl. Maj:ts
kungörelse om statligt regionalpolitisk! stöd $tj 19 och 26 möjlighet att kräva
återbetalning av stödet i enlighet med vad som anförts ovan ur Råd och
anvisningar för länsstyrelserna. I uppsatsen tas också några konkreta exempel
fram på företagare som vid t. ex. företagsförsäljningar gjort stora privata
vinster i form av lokaliseringsmedel.
Det är uppenbart att nu gällande bestämmelser i angivna paragrafer inte är
tillfredsställande utformade för att garantera effektiv uppföljning och
kontroll. Samhället bör också med hänsyn till andra ekonomiska insatser som
t. ex. kommuner gör för företagen under alla förhållanden kunna återkräva
lokaliseringsmedel, då uppenbart missbruk enligt gällande regler sker.
Med hänvisning till vad i motionen anförts föreslås
att riksdagen beslutar
1. att hos regeringen hemställa om en översyn av gällande regler
för kontroll och uppföljning av lokaliseringsstöd i enlighet med
vad i motionen anförts
2. att hos regeringen hemställa att i denna översyn också tas in
behovet av ökade resurser för länsstyrelserna i berörda län vid
en skärpning av denna kontroll och uppföljning så att effektiv
bevakning av samhällets lokaliseringsstöd uppnås.
Stockholm den 19 januari 1978
HAGAR NORMARK (s)
ÅKE GILLSTRÖM (s)
