om konsumentpolitiken

Motion 1987/88:L727 av Ulla Orring m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L727

av Ulla Orring m. fl. (fp)
om konsumentpolitiken

Grunden för samhällets konsumentpolitik skall vara att underlätta konsumenternas
fria val. Det sker bäst i en marknadsekonomi med en effektiv
konkurrens mellan olika företag. En fri internationell handel är av avgörande
betydelse för att inget företag skall kunna missbruka sin ställning.

Det viktigaste inslaget i samhällets konsumentpolitik skall vara att underlätta
för konsumenterna att skaffa sig korrekt information inför sina val av
varor och tjänster.

Det är viktigt hur hushållen, den minsta ekonomiska enheten i samhället,
fungerar i sina val. Den privata konsumtionen utgör en stor del av samhällets
totala ekonomi.

Ett liberalt samhälle bygger på en fungerande marknadsekonomi, dvs. en
samverkan mellan konsument och producent.

Fri handel och fri konkurrens är viktiga förutsättningar för att marknadsekonomin
skall fungera och erbjuda konsumenten det bästa urvalet av
produkter och tjänster.

Protektionistiska åtgärder för att begränsa handeln får alltid negativa
konsekvenser för konsumenterna genom att deras valmöjligheter begränsas.
Sverige bör därför släppa tekoimporten från tredje världen fri. Importrestriktionerna
kostar statskassan stora summor och fördyrar kläderna för
den enskilde köparen.

Inte mindre än 95 % av de tröjor och jumprar som säljs i Sverige importeras.
Importkvoterna orsakar varje enskild svensk konsument en merkostnad
på uppskattningsvis 1 000 kr.

Redan Adam Smith konstaterade att konsumtionen är meningen och
målet med all produktion. Producenternas intressen bör tillgodoses endast i
den mån det är nödvändigt för att främja konsumenternas intressen. En av
grundförutsättningarna för effektivitet och valfrihet är den fria konkurrensen
mellan olika företag och alternativa företagsformer.

Det är sålunda av väsentligt värde även att förhindra monopolbildningar.
En fri prisbildning krävs för att priset skall fungera som signal till konsumenter
och producenter.

Prisreglering

Folkpartiet vänder sig med skärpa mot det frekventa användandet av prisstopp.
Prisstopp bör enligt vårt förmenande endast användas i mycket
speciella situationer och inte som ett allmänt medel för att dämpa inflationen.
Prisregleringar innebär allvarliga störningar i en fri marknads

prisbildning. Ofta återkommande prisregleringar riskerar att motverka sitt Mot. 1987/88
syfte. De skapar en osäkerhet, som i sin tur verkar uppdrivande på in- L727
flationen. Resultatet blir att handeln försöker att gardera sig genom att höja
priserna under perioder, då prisreglering inte gäller. Prisstopp bör således
aldrig användas som ett generellt medel för att dämpa inflationen. Detta
har folkpartiet utvecklat i en annan motion till årets riksdag.

Extrapriser

Prissättningen är ett viktigt konkurrensmedel inom handeln. Detta gäller
även extrapriser. Ett sådant system gagnar även konsumenternas ekonomi.

De konsumenter som utnyttjar extrapriserna på ett medvetet och effektivt
sätt uppnår en lägre kostnad för sin konsumtion. Olika hushåll har sannolikt
skilda inköpskostnader beroende på hur extrapriserna utnyttjas.

Marknadsföringen genom extrapriser sker enligt konsumentverkets riktlinjer
sedan 1978. Dessa har upprättats i samarbete med handelns organisationer.

I 1986 års livsmedelsutredning, SOU 1987:44, framgår i bilagedelen,

”Extrapriser på livsmedel”, att det inte finns belägg för att systemet med
extrapriser har medfört en sänkning av livsmedlens kvalitet.

Utredningen konstaterar även att omfattningen av extrapriser varierar
mellan olika delar av livsmedelssortimentet. Beräkningar visar att omkring
en tredjedel av livsmedelsförsäljningen i butikerna sker till extrapriser.

Även om det inom handeln kan förekomma ”avarter” i form av alltför stora
andelar extraprisförsäljning inom vissa varuområden - t ex. charkvaror som
grillkorv - anser folkpartiet att systemet med extrapriser och ”röda lappar”
bör ses som ett konkurrensmedel, som gagnar konsumenterna och det fria
valet av konsumtionsartiklar. Några inskränkningar från statsmaktens sida
bör därför inte ske. Vad som sagts i detta avsnitt bör ges regeringen till
känna.

Fria affärstider

En återgång till begränsning av de fria affärstiderna leder ofrånkomligt till
begränsning av konsumentens valfrihet. De fria affärstiderna har fungerat
väl. Folkpartiet avvisar varje tanke på en affärstidsreglering. Detta bör ges
regeringen till känna.

Kunniga konsumenter

För att konsumenterna skall kunna göra väl avvägda, rationella köp fordras
kunskaper och information om marknadens utbud.

Att väga pris mot kvalitet och att fatta snabba beslut i en köpsituation
förutsätter att konsumenten har goda förkunskaper.

Vi ser tre viktiga medel för att uppnå detta:

- en tidig utbildning redan i skolan i vardagskunskap och färdigheter

- ändamålsenlig information om varorna

- konsumentrådgivning och reklam.

Folkpartiet vill erinra om vikten av resurser för ämnet hemkunskap i Mot. 1987/88
grundskolan. Behovet av kunskaper inom området kost och matlagning är L727
betydande. Sambandet kost/hälsa har blivit alltmer klart. Ansvaret för att
tillgodose behovet av lokaler, utrustning och kvalificerade lärare för denna
verksamhet åvilar den lokala skolledningen.

Förslaget från betänkandet Översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen
(ÖGY) att konsumtionslinjen och konsumtionstekniska specialkurser i
gymnasieskolan skall slopas har rönt stark kritik. Istället har framförts
förslag även från folkpartiet om en treårig yrkesinriktad utbildning.

Vi vill ånyo framföra kravet att Skolöverstyrelsen bör få regeringens
uppdrag att lägga fram förslag om att starta en bred försöksverksamhet med
en treårig utbildning inom konsumtionsområdet.

Genom en utökning och fördjupning av innehållet i kursplanerna kan en
utbildning skapas, som ger en god grund för både flickor och pojkar ute på
arbetsmarknaden och för vidare studier på högskolenivå. Detta bör ges
regeringen till känna.

Även nuvarande specialkurser som ofta drivs av landstingen i internatform
bör finnas kvar. De bör inom sin vuxenutbildning anordna kurser
inom konsumtionsområdet även med tanke på folkhälsan och betydelsen av
riktig kost. Specialkurserna med en blandning av både teoretiska och praktiska
inslag ökar elevernas självförtroende, utvecklar deras omdömesförmåga
och kritiska tänkande i konsumentfrågor och väcker deras intresse för
vidare utbildning. Utbildningen har också stor betydelse för åldringsvården
och hemtjänsten. Tillgången till kunniga hemvårdarinnor är en förutsättning
för större valfrihet inom boendet för de äldre.

På en marknad där allt fler leverantörer presenterar sina produkter blir
det allt svårare för den enskilde konsumenten att orientera sig och skaffa sig
kvalificerad varuinformation som bas för köpbeslut. Den sakkunskap som
krävs blir allt djupare, t. ex. vid inköp av kapitalvaror. Bristande information
kan leda till olämpliga eller misslyckade köp.

Rådgivning och överblick över marknadens utbud blir i detta sammanhang
allt viktigare. De jämförande tester och provningar som görs når ofta
inte ut till konsumenterna. Med bl. a. videotex och text-TV kompletterat
med s. k. teleprogramvara kan viktig jämförande information om varor och
tjänster ställas till många konsumenters förfogande. Varu- och tjänsteförteckningar
och produktinformation bör därför branschvis sammanställas
och aktuellthållas i öppna databaser. Konsumenten skall inte behöva vända
sig till en konsumentupplysare för att få information.

Konsumentverket bör få i uppdrag att närmare överväga normer och
standarder för teledistribuerad varuinformation direkt till konsumenten.

Regeringen bör ges till känna vad som här framförts.

Behovet av varudeklarationer, säkerhets- och kvalitetsregleringar och
allmän konsumentrådgivning är väl dokumenterat.

Varuprovningskommittén föreslog på sin tid att man på frivillig väg skulle
söka bygga upp ett varudeklarationssystem i samarbete med näringslivet.

Folkpartiet har tidigare framfört att en utvecklingsmodell för varudeklarationer
kan vara den som tillämpas av möbelbranschen-Möbelfakta. De
största kunskaperna om de enskilda produkterna torde i de flesta fallen 11

finnas hos företagen. Standardiserad varuinformation bör därför tas fram av Mot. 1987/88
företagen själva och deras branschorganisationer i samarbete med konsu- L727
mentverket. Initiativet till ett sådant samarbete bör tas av konsumentverket.

Vi föreslår att riksdagen som sin mening ger till känna vad som anförts
om varudeklarationer.

Konsumentskyddet på bilområdet

Vid sitt första större inköp av en kapitalvara kommer många ungdomar i
kontakt med handeln av begagnade bilar och möter en marknad som inte
motsvarar förväntningarna. Fullgod upplysning om bilens kvalitet och beskaffenhet
saknas ofta. Även vad gäller service- och reparationsarbeten
visar många bilverkstäder ett uppseendeväckande slarv.

Konsumenternas missnöje framgår av de klagomål som framförallt framförs
till Allmänna reklamationsnämnden.

Ca 1 200 avgjorda ärenden redovisas varje år på motorområdet. De oftast
förekommande klagomålen rör köp av begagnade bilar. En tendens är dock
att frågor rörande köp av nya bilar okar.

För att öka konsumentskyddet på bilområdet krävs:

- Varudeklarationer för begagnade personbilar som beslutsunderlag vid
bilköp.

- Specificerad skriftlig information om pris, åtgärder som skall utföras samt
sista angiven dag för utförande av reparation och service av bilen.

Konsumentverket har antagit riktlinjer för varudeklaration av begagnade
bilar. Motorbranschens riksförbund motsatte sig dessa riktlinjer. Undersökningar
visar att ytterst få företag följer konsumentverkets riktlinjer. Vid
tillkomsten av den nya konsumenttjänstlagen fästes förhoppningar om att
den skulle vara en hjälp åt bilkonsumenterna. Tidigare branschöverenskommelse
som reglerade viktiga avtalspunkter har nu övergivits av motorbranschens
riksförbund och därmed lämnat konsumenten utan normer för bilköp.
Här krävs att bilbranschen i förhandlingar med konsumentverket eller
genom eget initiativ tar fram konsumentskyddande regler.

Folkpartiet anser att bilhandeln och bilreparationer har en avgörande
betydelse för många konsumenters ekonomi. Vi beklagar att förhandlingarna
med bilbranschen inte har kunnat leda till ett avgörande, vilket är till
förfång för konsumenten. Frågorna har nu istället förts till marknadsdomstolen,
där en lång handläggningstid kan förväntas.

Bilkonsumenten får inte lämnas utan råd och stöd under tiden.

Både konsumentverket och de kommunala rådgivarna bör kontinuerligt
följa marknaden och bl. a. publicera namn på verkstäder som ej ger kunden
rättelse.

Konsumentrådgivning

Den kommunala konsumentrådgivningen är nu utbyggd i de flesta kommuner.
Folkpartiet vill starkt betona vikten av denna verksamhet, som gör det
möjligt för den enskilde konsumenten att få information och råd. Behovet

av kvalificerade rådgivare är väl dokumenterat och får inte åsidosättas. Det Mot. 1987/88
är en ansvarsfull uppgift. I denna mångsidiga verksamhet ingår flera viktiga L727
arbetsområden, bl. a. hushållsekonomisk rådgivning, som ofta sker i samarbete
med främst socialförvaltningen. Erfarenheten visar att ungdomar och
studerande har behov av ekonomisk rådgivning för att klara sin ekonomi,
särskilt när man nyss flyttat hemifrån. Över huvud taget är det ytterst
angeläget med bred lokal samverkan mellan kommunala organ, näringslivet,
bankerna och frivilliga organisationer i all rådgivning.

Konsumenternas reella möjligheter att påverka produktion och distribution
av varor och tjänster oavsett om de produceras i offentlig eller privat
regi bör öka.

Sverige behöver en brett förankrad konsumentrörelse. Enligt folkpartiets
mening kan värdet och behovet av en konsumentrörelse, som står fri från
alla andra intressen än konsumentens aldrig nog betonas. Framväxten av en
sådan rörelse får inte motarbetas.

Erfarenheterna från USA visar bl. a., att det går att engagera människor
för en kraftfull ideell konsumentupplysning i samarbete med kvalificerade
konsumentrådgivare.

Här krävs nya tag från konsumentverket och kommunerna. Konsumentverket
kan exempelvis utarbeta studiematerial och råd för bildande av
lokala konsumentgrupper. På lokal nivå bör lokala initiativ välkomnas och
kommunerna kan uppmuntra bildandet av grupper eller föreningar.

Konsumentverkets kontakter ute i länen har onekligen minskat i och med
att den socialdemokratiska regeringen drog in hemkonsulentverksamheten.

Där försvann en naturlig kontakt med många konsumenter.

Sammanfattningsvis anser folkpartiet att en livaktig ideell konsumentrörelse
är en omistlig del av en liberal konsumentpolitik. Ett praktiskt exempel
utgör den från Hultsfred initierade sammanslutningen KonsumentForum.

Könsdiskriminerande reklam

Riksdagen beslutade 1986 att konsumentverket (KOV) skulle för budgetåret
1986/87 tilldelas 200 000 kr. för att följa den könsdiskriminerande
reklamens omfattning och utveckling. Uppdraget härleds ifrån den konsumentpolitiska
utredningen Hushållning för välfärd, som enligt sina direktiv
särskilt skulle överväga frågan om det fanns behov av ytterligare lagstiftning.
KOV:s bedömningar skulle redovisas till regeringen före 1988 års
utgång. KOV har sammanställt ett omfattande material om reklam och
framställningar av könsdiskriminerande natur. Vissa annonser är exempel
på övertramp och väcker anstöt. Bilder och andra framställningar som är
könsdiskriminerande bör givetvis aldrig förekomma i reklam.

Reklam får inte medverka till att konservera gamla fördomar. Alla former
av könsdiskriminering skall enlig vår uppfattning bekämpas bl. a.
genom opinionsbildning. Vi anser att mycket har åstadkommits genom
påverkan, självsanering och frivilliga överenskommelser inom reklambranschen.

13

Ett projekt i syfte att komma till rätta med könsdiskriminerande reklam Mot. 1987/88
pågår enligt uppgift inom näringslivet. Näringslivets delegation för mark- L727
nadsrätt har en viktig uppgift att hålla efter reklam som speglar en föråldrad
syn på könsroller.

Den dokumentation som i enlighet med KOV:s uppdrag skett kan tjäna
som underlag för överläggningar med berörda branscher och leda till sanering
av könsdiskriminerande reklam.

Det särskilda projektet mot könsdiskriminerande reklam bör nu avvecklas.
KOV bör självfallet även framgent följa utvecklingen och effekterna
av den opinionsbildning, som förevarit under projektets gång - ett
kontinuerligt arbete i linje med KOV:s arbetsuppgifter.

Folkpartiet anser även att frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande
reklam nu bör avföras.

För budgetåret 1987/88 erhöll KOV ytterligare 2(X) (XX) kr. för det särskilda
uppdraget. Projektet bör enligt tidigare direktiv avvecklas och redovisning
lämnas till regeringen. Vi yrkar avslag på framställning om ytterligare
100 (XX) kr. för budgetåret 1988/89. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad som ovan anförts.

Bostadens planering - inredning/utrustning

Konsumentinflytandet på bostadens utformning är fortfarande svagt. Väldigt
litet har förändrats till det bättre i planlösning av nya bostäder - på vissa
områden kan man tala om en tillbakagång. Särskilt vad gäller kökens
inredning och utrustning.

I allför många nyprojekterade hyreshus och villor har förvaringsutrymmen
i framför allt köken reducerats till ett minimum. Detta omöjliggör
vecko- och månadsinköp av handelns förmånserbjudanden. Mängdrabatter,
som kan förbilliga hushållet för en barnfamilj, blir därigenom omöjliga att
utnyttja. ”När det regnar manna saknas förråd för härbärgering." Konsumentverket
bör än mer uppmärksamt följa upp planlösningen och dess
funktioner av våra bostäder. Frågor om bostadens inredning och utrustning
har både en praktiskt och en ekonomiskt avgörande betydelse för dagens
och morgondagens hushåll. Vad som sagts i detta avsnitt bör ges regeringen
till känna.

Glesbygdsstöd

Alltsedan 1972 då försöksverksamhet med statligt stöd till kommersiell
service i glesbygd startade, har erfarenheterna av denna service varit goda.

1978 permanentades stödet och omfattade från den tiden också skärgårdsområden
i hela landet.

189 butiker har erhållit driftsstöd varav 33 fler än två gånger.

Skälet till stöd är att tillförsäkra konsumenterna i glesbygd en tillfredsställande
varuförsörjning. Dagligvarubutiken är i de flesta byar en livsnödvändig
förutsättning för att man skall kunna bo kvar. Butikerna har även på
senare år åtagit sig flera viktiga servicefunktioner t. ex. postservice, utlämning
av gods, apoteksvaror m. m. Om en nedläggning trots allt sker blir

den ännu mer kännbar nu än vad som var förhållandet på 1960-talet, då det Mot. 1987/88
fanns fler glesbygdsbutiker. Antalet glesbygdsbutiker i Norbottens län har L727
t. ex. sedan 1970-talet minskat från 400 till 200.

Enligt nuvarande kriterier kan driftsstöd lämnas näringsidkare med högst
50 000 kr. per år till en och samma mottagare i tre år. De varaktiga
lönsamhetsproblem som råder för stödbutikerna är oroande och inger starka
farhågor för en negativ utveckling och därmed nedläggning av butiker.

Flera länsstyrelser har varnat för ytterligare utarmning och uttryckt behov
av en möjlighet att bevilja någon form av mångårigt driftsstöd för strategiska
sista-butiker. De samhällsekonomiska effekterna har varit goda och
därför bör även för kommande budgetår driftsstöd kunna erbjudas.

Nu föreslår regeringen att stödet fortsättningsvis bör benämnas servicebidrag
och höjas till 60 000 kr. per år, vilket vi ansluter oss till. Vi delar även
uppfattningen att stöd skall få utgå i mer än tre år. Folkpartiet föreslår
emellertid att länsstyrelsen även fortsättningsvis skall besluta om det förlängda
stödet och avstyrker därmed regeringens förslag att konsumentverket
skall få vetorätt.

Anslagsfrågor

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har alltsedan sin tillkomst väl fyllt
sin uppgift att pröva tvister som uppstår mellan köpare och säljare. Verksamheten
har varit till stor nytta för konsumenterna. Den minskning av
anslaget till ARN som generellt skett under senare år och även den särskilda
reduceringen av anslaget vid riksmötet 1986, har inneburit en avsevärd
förlängning av ärendehandläggning och en besvärande balans.

Med hänvisning till ARN:s framställning om resursförstärkning för att
påskynda beslutsprocessen inom nämnden samt särskilda medel för att
pröva snickeritvister m. m. föreslår folkpartiet att ytterligare 300 000 kr.
tillförs ARN genom omfördelning från konsumentverket.

Regeringen föreslår att spardelegationen förutsätts avsätta 700 000 kr. för
att stärka konsumentfrågornas ställning genom fortbildning av lärare. Folkpartiet
har föreslagit att spardelegationen avskaffas. För att säkerställa
konsumentutbildningen bör därför konsumenverket tillföras 640 (KM) kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bruket av extrapriser,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bibehållandet av de fria affärstiderna1],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en försöksverksamhet med en treårig konsumtionslinje
i gymnasieskolan2].

15

Mot.

L727

regeringens förslag.

Stockholm i januari 1988
Ulla Orring (fp)

Bengt Harding Olson (fp) Barbro Sandberg (fp)

Kjell-Arne Welin (fp)

1 1987/88:N327

21987/88: Ub397

31987/88: Bo543

J1987/88:A483

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om datorstödd konsumentupplysning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om varudeklarationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medel från utbildningsdepartementets kommittéanslag
till konsumentverkets studie om könsdiskriminerande reklam,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bostadens funktioner och förvaringsutrymmen
för livsmedel’],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länsstyrelsens beslutanderätt om servicebidrag
till glesbygdsbutiker4],

5. att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1988/89 anslår
55 994 000 kr.,

6. att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret
1988/89 anslår 9 lil 000 kr. dvs. ytterligare 300 000 kr. utöver

1987/88

16