om kemisamhället

Motion 1987/88:Jo818 av Viola Claesson (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo818

av Viola Claesson (vpk)
om kemisamhället

- Detta oavbrutna flöde av giftiga kemikalier in i samhället, det rör sig ju
om miljontals ton årligen. Vart tar allt detta vägen? Sanningen är att ingen
vet. (Sagt av en byrådirektör på en naturvårdsenhet.)

Det är nu tjugo år sedan Hans Palmstiernas bok ”Plundring svält förgiftning”
kom ut. Inom arbetarrörelsen fick den ett starkt positivt gensvar.
Högt uppsatta tjänstemän inom miljöområdet däremot visade irritation över
gensvaret - Palmstierna var en väckarklocka som ringde tidigt.

Hans hotbilder från 1960-talet stämmer förödande väl överens både på
ett nationellt och internationellt plan med dagens verklighet. De har förvärrats
ytterligare - talet om ekologisk kris är enbart nytt som begrepp.
Världskommissionen för miljö och utveckling och dess FN-rapport bekräftar
detta. Det är med Svenska naturskyddsföreningens ord ”av livsavgörande
betydelse att dess uppdrag inte underskattas”. Jag vill tillägga: Att
materialet inte underskattas på samma sätt som anvariga regeringar,
parlament och miljömyndigheter gjort med de senaste decenniernas livsviktiga
väckarklockor och deras arbete.

Arbetarrörelsen och miljöpolitiken

Arbetarrörelsen har av tradition anammat en optimistisk framtidstro. Oftast
utan att analysera följderna av tillväxt, industrialisering och ständigt
mer materiell produktion. Detta har lett till en ohållbar situation, mänskligt
och resursmässigt.

Vpk delar inte socialdemokratins syn på tillväxt. Inriktningen som ger
sken av att vara progressiv betyder tvärtom att den fastnat i ett oreflekterande
tillstånd. Ett exempel är när regeringen i proposition 1987/88:50, Trafikpolitiken
inför 90-talet, tillmäter bilismen en betydande utvecklingskraft.
Där sägs: - Den teknologiska utvecklingen och den fortsatta välståndsutvecklingen
leder till att bilismen kommer att växa ytterligare. Bilismen kommer
alltså i högsta grad att vara en del av det framtida transportsystemet (sid. 161).

I ovan citerade dokument talas på fullt allvar om ”intelligenta fordon på
intelligenta vägar”! Enligt vår uppfattning ligger det närmare till hands att se
efter vilka intelligenta vägval vi som människor måste göra för att förhindra
att den miljöförgiftande bilismen breder ut sig ytterligare. Kemisamhällets
risker utgör redan nu ett hot mot människor och miljö. Teknologiska landvinningar
som utvecklar de transportlösningar som kan förhindra en katastrof
måste stimuleras genom ekonomiska resurser på bilismens bekostnad.
Detta ligger inte i de stora koncernernas intresse men i folkflertalets.

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo818-822

Mot.
1987/88
Jo818-822

Dagens problem visar tydligare än något annat att ett litet fåtal mäktiga
industrigrupper fortfarande har bestämmanderätt över människornas liv
och hälsa. Mot denna bakgrund och med hänvisning till dagliga larm om
livsfarliga arbetsplatser och mot livsmiljön, ter det sig närmast patetiskt med
kommunikationsministerns tro på ”utvecklingskraften” i de transnationella
bolagens projekt.

Kemibolagens behov - och människans

År 1942 var antalet konstgjort framställda ämnen ca 600 000. Redan 1983
var motsvarande antal redan uppe i 6 miljoner. Sedan dess har kemikalie”floran”
ökat med 300 000 nya kemiska ämnen per år. Situationen är
mycket svår att överblicka och helt omöjlig att hantera. En genomgång,
gjord av amerikanska myndigheter visade att bara 18 % av de ämnen som
ingår i läkemedel och 10 % av ämnen i s. k. pesticider är tillfredsställande
undersökta beträffande hälsorisker. Sämst undersökta är vanliga handelskemikalier.
I Sverige finns mer än 100 000 kemiska produkter i användning.
De flesta av dessa kan medföra hälso- och miljörisker. Många saknar
uppgifter om giftighet eller har också registrerats på mycket svaga grunder.

Trots en ny lagstiftning och trots kemikalieinspektionens existens finns
det i Sverige tiotusentals otestade kemikalier i omlopp. Varför har kemikalieinspektionen
inte ingripit mot dessa med lagens hjälp? Är det den statliga
myndighetens uppgift att ta större hänsyn till kemiindustrins intressen än till
människan och miljön? Naturligtvis inte! Men företagen inom området är
mäktiga och värnar hårt om sina vinstintressen.

Den kemiska revolutionens drivfjäder

Det teknologiska språnget som togs på kemins område under andra världskriget
visar att ingen teknologi är socialt neutral. Den är tvärtom i högsta
grad politisk, både till sina inneboende egenskaper och i användning. Erfarenheter
visar att utvecklingen varit dubbelbottnad och att den teknologiska
processen innefattar också starka destruktiva drag. Andra världskriget
drev fram krav på tekniska och kemisk-tekniska innovationer. En massproduktion
av varor i helt nya material utvecklades då och under efterkrigstiden.
I detta skede utvecklades många av de farligaste konstgjorda produkterna
inom kemins område. Dioxinförorenade växtgifter är ett av flera
skräckexempel som visar följderna av kapitalets vinstbegär. En aningslös
tillväxtfanatism forcerade arbetet.

Under 1980-talet har de ekonomiska resultaten för kemi- och läkemedelsjättarna
överträffat alla deras förväntningar. Ständigt har man funnit nya
produktområden och ämneskombinationer inom kemin. Kemikontoret,
branschorgan för den svenska kemiska industrin, har redovisat högre vinster
än någonsin.

Mot. 1987/88

J08I8

2

”Vad kan vi tillåta?”

Naturvårdsverket har ägnat tid åt denna fråga i ett dokument som anger
viktiga principer för det framtida miljövårdsarbetet. Författarna kommer
fram till att det behövs en skärpning av nuvarande krav.

I skriften ”Vilken miljökvalitet?” kommer man fram till att s. k. långlivade
ämnen som inte naturligt finns i miljön över huvud taget inte bör
spridas. Att ett ämne inte naturligt förekommer i miljön innebär att det blir
svårare att förutsäga effekterna när det används. Ingen visste t. ex. från
början att DDT skulle påverka äggskalens tjocklek hos havsörn. Detta är
ett bevis på att det inte är meningsfullt att ens diskutera teoretiska gränser
för vad som skulle kunna accepteras. Dessa långlivade naturfrämmande
ämnen måste alltså förbjudas. Dioxiner är ett sådant exempel som dessutom
kompliceras av att det kan bildas oavsiktligt som biprodukt.

Vpk anser att de verksamheter som leder till dioxinutsläpp måste ifrågasättas.
Sopförbränning sprider dioxiner till omgivningen, därför har vi i en
särskild motion om återvinning och avfallshantering krävt att den skall
avvecklas i hela landet.

Det krävs en fullständig kartläggning och redovisning av vilka övriga
verksamheter i samhället som resulterar i liknande giftiga utsläpp av biprodukter.
Ständigt har de ansvariga hänvisat till olika utredningar. Det är hög
tid att lägga alla papper på bordet!

Dioxinerna tillhör de absolut giftigaste ämnen som människan känner
till. De förorsakade Sevesokatastrofen och fruktansvärda missbildningar på
människobarn som fötts i Vietnam efter USA:s kemiska krigföring. Ännu i
dag föds barn med sådana genetiska skador. Men även i vårt land får barnen
i sig dioxin med modersmjölken. Den ”fredliga” sopförbränningen är en av
orsakerna.

Ett ekologiskt inriktat industrisamhälle

• Genom en annan hushållning än dagens och med en ekologiskt inriktad
produktion kan samhället minska framställningen av onyttiga resursslukande
varor.

• En övergång från material med skadliga och resursslukande effekter till
miljövänligare material för tillverkning av nödvändiga bruksvaror kan bli
nödvändigt.

• För att åstadkomma en annan hushållning och produktionsinriktning
samt ett förändrat konsumtionsmönster måste en behovsprövning av i
första hand kemiska ämnen och produkter införas.

• En förändring som i punkterna ovan skall ske i samklang med en solidarisk
och rättvis fördelningspolitik såväl i Sverige som med hänsyn till
människor i andra länder.

Det går att skapa möjligheter till överblick över kemisamhället. Kemikalieinspektionen
blev inte det instrument som utlovats.

Det behövs stora förändringar av den nuvarande makt- och industristrukturen
innan kemisamhället kan avskrivas. Men redan nu går det att använda
produktregistret som ett instrument om det byggs ut fullständigt och om det

Mot. 1987/88

J08I8

3

öppnas för demokratisk insyn. I registret skall finnas alla uppgifter om de
ämnen och produkter som förekommer, var de förekommer, var tillverkningen
finns och hur den sker. Hemligstämpling med hänvisning till tillverkarnas
intressen måste bli omöjligt.

1 anslutning till att produktregistret byggs upp och öppnas för demokratisk
kontroll skall en behovsprövning av alla nya och gamla kemiska
varor införas. En sådan prövning skulle kunna innebära avgjort positiva
effekter för att minska miljö- och hälsoproblemen på olika områden. Dels
direkt genom den utsortering som kan ske av en mängd onödiga och farliga
ämnen och produkter, dels indirekt genom att samhället kan överblicka och
därmed kontrollera det återstående, minskade kemikalieflödet.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur samhället på
ett rationellt sätt skall få en total överblick över riskfaktorerna i
kemisamhället,

2. att riksdagen hos regeringen begär att, i avvaktan på de åtgärder
som föranleds av yrkande 1, ett fullständigt produktregister
byggs ut, vad avser faktorer som avses i denna motion, samt att
registret skall vara helt öppet för insyn,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om former för demokratisk
styrning av produktionen, som skall syfta till sparsamhet,
hushållning och återanvändning i utnyttjandet av våra naturresurser
och i inriktningen av vår varuproduktion,

4. att riksdagen begär att regeringen, i avvaktan på de åtgärder
som föranleds av yrkande 3, ger de statliga verken och myndigheterna
direktiv att vid tillståndsgivning till varuproduktion sätta
hänsyn till människors hälsa, miljön och samhällsekonomiska överväganden
i första hand,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommission
tillsätts med uppgift att analysera vad i motionen anförts om
en annan hushållning och ekologiskt inriktad produktion, övergång
till miljövänligare material, ett förändrat konsumtionsmönster samt
förenlighet med en solidarisk och rättvis fördelningspolitik, nationellt
och internationellt.

Stockholm den 26 januari 1988

Viola Claesson (vpk)

Mot. 1987/88

J08I8

4