om kallelseförfarandet m. m. vid lantmäteriförrättningar enligt fastighetsbildningslagen och anläggningslagen

Motion 1987/88:Bo422 av Ulla Orring (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Bo422

av Ulla Orring (fp)

om kallelseförfarandet m. m. vid lantmäteriförrättningar
enligt fastighetsbildningslagen och anläggningslagen

Vid lantmäteriförrättningar sker kallelse av berörda sakägare till första förrättningssammanträdet
genom skriftliga kallelser och i vissa fall genom
kungörelse i ortspressen. Vid första sammanträdet bestämmes därefter påföljande
sammanträde utan särskild kallelse till frånvarande sakägare. Förrättningen
handlägges därefter fortlöpande på motsvarande sätt utan att
frånvarande sakägare underrättas om att de medtagits, som sakägare i förrättningen
eller som andelsägare i t. ex. en gemensamhetsanläggning. Ej
heller utgår till dessa frånvarande sakägare särskilt meddelande om förrättningsmans
beslut eller åtgärd vid förrättningen. Detta kan för dessa
medföra betydande kostnader utan att de är medvetna därom förrän faktura
på beloppet kommer dem tillhanda och utan möjlighet att överklaga fattade
beslut, då faktura utsändes först efter klagotidens slut.

Det finns många exempel på det orimliga i kallelseförfarandet, som tilllämpas
i fastighetsbildningslagen, i motsats till vad som är fallet exempelvis i
skattelagstiftningen m. fl. lagar, då den enskilde kan bli utsatt för stora kostnader
och påföljder. Ett exempel har nyligen figurerat i pressen. På en
skogsfastighet i Sävar, på gränsen till Robertsfors utanför Umeå, bor en änka
och hennes son. Deras väg och kontakter går västerut. På andra sidan
gränsen, österut, förbereds en skogsbilväg av ett antal skogsägare. De började
1980. Förrättning hålls i mars 1984 och avslutningen, det slutgiltiga,
formella beslutet den 3 maj, varvid besvärshänvisning meddelas.

Modern ägare av 1/3 av fastigheten har per brev kallats till första sammanträdet,
däremot ej sonen. Modern kontaktar den skogsägare i vars hem förrättningen
skulle ske och meddelar, att sävarfamiljen inte är intresserad att
delta i skogsbilvägen, då deras virkestransporter går åt motsatt håll, och infinner
sig ej heller till sammanträdet. Sävarfamiljen tror därmed, att allt är i
sin ordning. Ända till den dag ett år senare, då modern får en räkning på
12000 kr. Efter ett och ett halvt år ytterligare, hösten 1986, får hon ett hot
om indrivning. Formellt är förrättningen riktigt handlagd, och nu är det för
sent att klaga. Men trots detta har den enskildes rätt helt åsidosatts på grund
av de regler, som tillämpas i fastighetsbildningslagen.

Kallelseförfarandet enligt fastighetsbildningslagen, som har en lång historisk
bakgrund, då människan var mer stationär och ortsbunden än i dagens
moderna samhälle, bör därför ses över, så att det bättre passar nu gällande
förhållanden och värderingar.

Så bör förrättningsmans beslut om delaktighet i gemensamhetsanläggning,
eller i avsevärda kostnader, regelmässigt skriftligen meddelas alla

frånvarande sakägare med besvärshänvisning om beslut för eventuellt överklagande.
Det kan även ifrågasättas, om ej beslut om gemensamhetsanläggnings
utseende, storlek och utformning bör underställas sakägare för
yttrande innan beslut fattas av förrättningsman.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kallelseförfarande enligt fastighetsbildningslagen
och möjlighet till yttrande i anläggningsförrättningar innan beslut fattas
av förrättningsman.

Stockholm den 26 januari 1988

Ulla Orring (fp)

Mot. 1987/88
Bo422

8