om jordbrukets framtid

Motion 1987/88:Jo234 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo234

av Olof Johansson m. fl. (c)
om jordbrukets framtid

Sammanfattning

Svenskt lantbruk förvaltar omistliga värden av åker och skog. Kulturlandskapet
vittnar om generationers odlargärning och om samspelet mellan
människa, husdjur, åkerbruk och natur.

Svenskt jordbruk är en värdefull resurs som i dag inte nyttjas fullt ut.
Ökad produktionskapacitet, låga världsmarknadspriser, höga kapitalkostnader
har medfört att lönsamheten i näringen och för den enskilde brukaren
sjunkit dramatiskt. Till detta kommer de miljöproblem som under de sista
åren blivit allt tydligare.

Lantbrukarkåren behöver besked för att få framtidstro. Frågorna som
måste besvaras är:

Vilka avsikter har samhället med jordbruket?

Vilket intresse har samhället av ny produktion i jordbruket?

Vilket ansvar tänker samhället ta för den omställning som en ny inriktning
kräver?

Står beredskapsmålet kvar?

Hur stort är allvaret bakom projekt som ”Hela Sverige ska leva”, Omställning
90 och landsbygdsutvecklingen?

I denna motion föreslår centerpartiet en inriktning av jordbrukspolitiken
utifrån följande grundprinciper:

- Jordbruket är en näring som möjliggör hushållning med ändliga resurser.

- All brukningsvärd åkerareal skall nyttjas.

- Åkermarken skall användas för livsmedelsproduktion och för produktion
av nya råvaror.

- Samhället har ett delansvar för överskottsproduktionen.

- Samhället har därför ett delansvar för den s. k. överskottsarealen och för
omställningen till ny produktion.

- Samhället skall föra en långsiktig jordbrukspolitik med följande mål:

- Jordbruket skall producera livsmedel av hög kvalitet och till ett rimligt
pris, så att målet om god folkhälsa kan uppnås.

- Jordbruket skall producera livsmedel så att beredskapsmålet kan uppfyllas.

- Jordbruket skall producera andra varor och nyttigheter som människor
behöver.

- Jordbruket skall ge en rimlig företagsekonomisk lönsamhet.

- Jordbruket är en basnäring och en förutsättning för en levande landsbygd.

- Jordbruket skall använda sådana brukningsmetoder och insatsvaror
som naturen långsiktigt tål.

I en särskild motion om miljöpolitiken redovisar centerpartiet förslag till
insatser för ett miljövänligt jordbruk. Frågor rörande en miljöanpassad
djurhållning behandlas i motionen angående djurhållning.

Inledning

Från år 1970 till år 1986 har vart tredje jordbruksföretag lagts ned. Under
samma period har mer än 100 000 ha åkerjord lagts för fäfot eller beskogats.
För vaije år ökar nedläggningen. 1987 meddelade SCB att 35 000 ha åker
tagits ur produktion.

Om denna trend får fortsätta kommer livsmedelskommitténs utsagor att
uppfyllas på mindre än tio år. År 2000 skulle därmed en femtedel av arealen
vara nedlagd och planterad med skog eller förbuskad.

Av hävd har jord- och skogsbruk hört nära samman. Antalet jordbruksföretag
med skogsareal har också minskat med över 30 %.

Den förda jordbrukspolitiken under 1960- och 1970-talen innebar att
sambandet mellan jord- och skogsbruk missgynnades. Genom en politik
som stimulerade uppbyggnaden av specialiserade och ensidiga produktionsformer
och genom en medveten styrning mot stora jordbruksenheter drevs
lantbrukarna bort från skogsbruket. Det effektiva företaget kännetecknades
då av en högt uppdriven produktionstakt av ett fåtal produkter. I det
effektiva jordbruksföretaget rymdes inte en småskalig produktion och inte
heller en variation av jordbruksproduktionen. Kombinationsjordbruk ansågs
inte fylla de krav om en ökad effektivitet och produktivitet som samhället
ställde.

Resultatet av gårdagens politik är dagens verklighet - med miljöproblem,
lönsamhetsproblem och en överproduktion av vissa produkter. Samhället
har därför ett delansvar för överskottsarealen och därmed också ett ansvar
för att skapa förutsättningar för förändring av jordbrukets situation. Jordbrukarna
får inte ställas ensamma i det arbete som förestår.

Jordbrukets framtid

Den framtid som jordbruket går till mötes avgörs i dag. Om den nu förda
jordbrukspolitiken även skall gälla framöver kommer dess effekter på jordbrukets
struktur, produktion och lönsamhet att vara dramatiska.

I ett sådant framtidsscenario ökar jordbrukets beroende av en allt massivare
användning av insatsvaror som handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Årligen kommer en andel av åkerarealen att läggas ned. Den åkermark som
fortfarande är i produktion kommer att utnyttjas maximalt. De långsiktiga
effekterna av ett än mer intensivt åkerbruk på markens bördighet och på
naturen kan inte överblickas.

Så småningom kommer jordbruksproduktionen att koncentreras till ett

Mot. 1987/88

Jo234

10

fåtal bördiga slättområden i landet. En fortsatt storleksrationalisering leder
till en omfattande nedläggning av jordbruksföretag. Lönsamheten i jordbruket
kommer att fortsätta minska samtidigt som investeringsbehovet i det
enskilda företaget ökar. Detta beroende på de årliga kraven på en kontinuerlig
kostnadspress med åtföljande krav på produktivitetsökning. Kvantitet
premieras i ett sådant jordbruk på bekostnad av kvalitet.

Jämsides med ett sådan kvantitetsstyrt jordbruk kommer små enheter att
verka. Omfattningen av denna verksamhet kommer dock att vara obetydlig.

Lantbruksfamiljens sociala situation

Ett familjejordbruk definierades tidigare som en brukningsenhet av en
storlek och med en produktion som var stor nog att kunna försörja en
familj. Inkomsten för familjen skulle motsvara en genomsnittlig industriarbetarfamiljs.

I det gamla bondesamhället var hela familjens insatser nödvändiga. Arbetsuppgifterna
var visserligen strikt indelade men var och en hade sitt
område att sköta. Människor levde i närhet med andra människor.

I dag är lantbrukarfamiljens verklighet en annan. Det är inte ovanligt att
en lantbrukarfamilj lever i en by som går i dvala på hösten och lever upp
igen varje sommar. Då återkommer fritidsfolket, dit också de som äger men
inte brukar eller permanent bor på en jordbruksfastighet måste räknas. I
byn finns bara ett fåtal jordbruksföretag kvar. Många gånger är lantbrukarfamiljen
de enda permanentboende tillsammans med äldre pensionerade
lantbrukarpar.

Den försämrade lönsamheten i jordbruket leder till att företaget inte kan
försörja en familj. Två av tre lantbrukarfamiljer får i dag sin huvudsakliga
försörjning från arbetsinsatser utanför företaget. Inkomster utanför företaget
är nödvändiga för familjens försörjning.

Familjen har trots detta ofta ekonomiska problem, särskilt om företaget
är nystartat. Skuldbelastningen är stor. En stor del av familjens intäkter,
både de som företaget genererar och de utifrån kommande inkomsterna,
går till att betala räntor och amorteringar. Samhällets inkomspolitiska mål
för jordbruket är en ouppnåelig hägring för de allra flesta unga bönder.

Avfolkningen av landsbygden ger familjen problem. Barnen har långt till
lekkamrater och en lång resväg till skolan. Barn behöver vara tillsammans
med andra barn. Lanbrukarfamiljerna har ofta ett behov av kommunens
barnomsorg, särskilt under vissa perioder av året.

Många unga jordbrukarfamiljer har, efter rekommendationer från samhällets
rådgivande organ, investerat i byggnader och teknisk utrustning för
en produktion som samhället eftersträvade - men som konsumenterna i dag
ifrågasätter.

Jordbrukarna anpassade sig till samhällets jordbrukspolitik. Nu angrips
de från flera håll. Jordbruksministern kräver en minskad produktion eller i
vart fall en lägre intensitet. Konsumenterna kräver mat till lägre priser och
mat av högre kvalitet. Banker och andra kreditinstitut kräver räntor och
amorteringar på investerat kapital. Många lantbrukare har hamnat i en
försvarsposition. De kämpar för en överlevnad i den företagsform de har i

Mot. 1987/88

Jo234

II

dag. Något annat är inte ekonomiskt möjligt för dem. Framtidens möjligheter
skyms därför av dagens bekymmer.

För den som låst sig i teknisk utrustning och i ett beroende av insatsvaror
som växtnäring och kemiska bekämpningsmedel eller investerat i en stor
djuranläggning - allt helt i linje med den koncentrations- och effektivitetsfilosofi
som jordbrukspolitiken underblåst - är tankar om alternativ odling
och omställning till en produktion av nya råvaror inte realistiska. Det skulle
kräva en än större skuldbelastning av ett redan skuldtyngt företag. Till detta
kommer misstron. Är signalerna från jordbruksministern allvarligt menade?
Har konsumenterna råd att betala för en högre livsmedelskvalitet? Var finns
avsättningen för de nya råvarorna?

Jordbrukets lönsamhet i siffror

Lönsamheten i jordbruket och det genomsnittliga inkomstutfallet för en
enskild brukare kan beskrivas på flera sätt. Oavsett vilket statistiskt underlag
som används är resultatet entydigt. Lönsamheten i jordbruket har sjunkit
under de sista åren. Jordbrukets ekonomi har allvarligt försämrats.

I jordbruksförhandlingarna används ett annat begrepp än familjeinkomsten,
det s. k. jordbrukets driftöverskott. Med detta menas skillnaden mellan
jordbrukets intäkter å ena sidan och jordbrukets totala kostnader för insatser
av varor och tjänster från företag och personer utanför jordbruket
samt lejda tjänster å den andra. Driftöverskottet har nästan halverats under
femårsperioden 1984-1987 vilket tydligt framgår av nedanstående diagram.

Holmström, KSL Tidskrift, 1987:6.

Tabell 41. Driftsöverskott inom jordbruket 1984-1987, miljoner kr. - Swedish farmers
total income from work and own capital in agricultural production 1984-1987 according
to the sector calculation, million Sw. Cr.

	1984	1985	1986 (prel)	1987 (progn.)
Intäkter av jordbruksdriften Avgår: Kostnader exkl arbetskostnader och kostnader för eget	24 931	24 516	24 922	25 106
kapital	19 540	20 504	20 671	21 394
Kostnader för lejt arbete	1 549	1 518	1 621	1 672
Driftsöverskott till jordbrukarna	3 842	2 494	2 630	2 040

Källa: Statens jordbruksnämnd, Utredningsbyrån (Leif Bergqvist), PM den 4.3.1987.

En så kraftigt försämrad lönsamhet leder till en minskad eller närmast
upphörd investeringsverksamhet i jordbruket. En obenägenhet att investera
försvårar möjligheterna att arbeta för en ny inriktning inom sektorn.

Konkursernas antal ökar och beräknas fortsätta att öka. I det enskilda
företaget är verkligheten: Arbeta mer eller gå under.

En så kraftigt försämrad lönsamhet leder till en minskad eller närmast
upphörd investeringsveksamhet i jordbruket. En obenägenhet att investera
försvårar möjligheterna att arbeta för en ny inriktning inom sektorn.

Mot. 1987/88

Jo234

12

Viljan och förmågan finns - möjligheterna saknas

Jordbruket måste förändras. De tillgångar som lantbrukarna erbjuder är sin
åkermark, sin kunskap och sitt arbete. Det de saknar är ekonomiska möjligheter
att svara för det risktagande som varje ny produktion medför. Alltför
många lantbrukare har i dag helt enkelt inga ekonomiska marginaler att ta
av för riskfyllda projekt med nya grödor.

Det största hotet mot en utveckling av jordbruket ligger i dag däri att den
nu förda jordbrukspolitiken upplevs som - och i vissa avseenden också är ett
verkligt hot mot stora delar av kåren.

En förutsättning för ny produktion är därför att samhällets jordbrukspolitik
är klar, konsekvent och långsiktig. En tydlig inriktning av jordbrukspolitiken
för att medverka till en anpassning av jordbruksproduktionen
genom odling av nya grödor och produkter är nödvändig för att återskapa
framtidstron inom yrket. Därutöver krävs ett samlat agerande från samhället
för att i olika avseenden bygga upp en avsättningsmarknad för de nya
produkterna.

Bruka åkern

Åkermarken är en tillgång som, om den sköts rätt, år efter år kan producera
nyttigheter för människan. All brukningsvärd mark skall därför odlas antingen
med livsmedelsgrödor eller med grödor som ger andra produkter.

Livsmedelskommitténs och den s. k. intensitetsgruppens arbeten - med
förslag om en nedläggning av mellan 300 000 och 900 000 hektar åker,
avvisas av centerpartiet. Förslagen leder till ett bestående beroende av
nuvarande högintensiva brukningsmetoder och medför därutöver att då
kvarvarande åkermark kommer att krävas för att svara upp mot det inhemska
behovet av livsmedel. Sårbarheten i samhället skulle därigenom komma
att öka. En tillräcklig livsmedelsproduktion i landet i tider av kris eller
avspärrning kan då inte garanteras. Skogen kommer att återerövra ytterligare
mark och det öppna svenska landskapet kommer i stora delar av
landet att försvinna. Arbetet för ett resursnålt samhälle, där en stor del av
produktionen baseras på ständigt förnybara råvaror från jordbruket är
därmed inte möjligt.

All brukningsvärd åkermark skall i stället användas för att minska bruket
av ändliga och ej förnybara råvaror. Den åkermark som inte krävs för
livsmedelsproduktion skall i stället användas för att producera råvaror till
industrin. Ett mål för jordbrukspolitiken är att skapa förutsättning för ett
jordbruk i hela landet. Av beredskapsskäl är det angeläget att Norrlandsjordbruket
bevaras i minst nuvarande omfattning.

Riksdagen bör därför uttala att all brukningsvärd åkermark skall bevaras.

Överskottets orsaker

Mot. 1987/88

Jo234

I dag kretsar jordbruksdebatten kring det rådande spannmålsöverskottet
och obalansen mellan jordbrukets produktion och efterfrågan på traditio

13

nella jordbruksprodukter. För endast 2-3 år sedan tyngdes jordbruket av
stora överskott av såväl mjölk och kött som av spannmål. Många har på de
senaste åren i huvudsak genom egna åtgärder åstadkommit balans i
animalieproduktionen.

Spannmålsöverskottet är delvis ett resultat av den förda jordbrukspolitiken.
Jordbrukets livsmedelsproduktion planerades så att den översteg den
inhemska efterfrågan på livsmedel. För bara ett antal år sedan fanns en
avsättning för överskottet på världsmarknaden till måttliga kostnader.

I jordbruksförhandlingarna angavs också som en målsättning att årligen
öka produktiviteten för att möta kostnadsökningarna. En omfattande investeringsverksamhet
medförde att jordbruket under 1970- och 1980-talen
hade den största produktivitetsutvecklingen (7-8 % årligen) av alla näringsgrenar
i landet.

Många bedömare varnade tidigt för de konsekvenser en fortsatt inriktning
mot ett än intensivare jordbruk skulle föra med sig.

När efterfrågan av jordbrukets varor på världsmarknaden snabbt avtog,
och avsättningsmöjligheterna försämrades dramatiskt, växte överskotten av
jordbrukets produkter snabbt. Den kraftiga räntestegringen medförde kraftigt
ökade investeringskostnader som i sin tur försämrade lönsamheten och
drev fram en högre produktion.

Det hastigt förändrade läget gav inte näringen tid till en anpassning. För
den enskilde lantbrukaren sjönk lönsamheten. För att kompensera intäktsbortfallet
drevs allt fler att öka den egna arbetsinsatsen och ytterligare
intensifiera brukningsmetoderna för att öka den egna gårdens produktion.

Marknadens signaler fick inte ett genomslag till den enskilde odlaren.

Jordbruket bidrar till hushållning

Med en annan jordbrukspolitisk inriktning är dagens jordbruk en näring
med framtidsmöjligheter. I framtidens samhälle kommer det att vara en
nödvändighet att hushålla. Ett led i en effektiv hushållning är att använda
förnybara råvaror för en så stor del som möjligt av de varor människan
behöver.

Det finns redan nu förutsättningar att odla råvaror som minskar missbruket
av knappa naturresurser. En alternativ användning och ett bättre
utnyttjande av konventionella grödor är också en möjlighet. Odling av nya
grödor är en annan väg.

En större andel av åkerarealen än i dag bör användas för att odla
proteinfoder i form av vall eller särskilda proteingrödor som ärtor. Detta
minskar behovet av importerat djurfoder.

En del av spannmålsöverskottet kan alternativanvändas som en ersättning
för fossila bränslen. Energigrödor kan ytterligare minska olje-/kolberoende
i samhället.

Spannmålsöverskottet skulle inte vara ett problem - om samhället hade
en beredskap att ta till vara dess användningsmöjligheter fullt ut. Centerpartiet
har under en följd av år föreslagit att inhemskt odlad spannmål skall
användas för etanolproduktion. Ett annat exempel på alternativ användning

Mot. 1987/88

Jo234

14

av spannmål är energiproduktion genom den s. k. helsädsmetoden (strå och
kärna).

I en nära framtid kan också en odling av energivete och andra energirika
grödor bli en realitet.

Fibergrödor är ytterligare ett realistiskt alternativ. Lusern, lin, högmoderna
gräsarter och andra grödor kan ge ett råvarutillskott till fiber- och
massaindustrin och därigenom medverka till att förbättra råvaruförsörjningen
för dessa.

Olja och stenkol är basråvaror för ett stort antal kemiska produkter.
Redan nu finns möjligheter att använda åkerjorden för att odla råvaror som
kan ersätta de fossila oljorna i vissa fall.

Den s. k. överskottsarealen beräknas till ca 300 000 hektar åker. Genom
att använda jordbrukets nuvarande produktionsresurser kan en stor andel
av den tillgängliga arealen utnyttjas för annat än livsmedelsproduktion
redan kommande växtperiod. En ökning av arealen för foder- och proteingrödor
med 100 000 ha och en alternativanvändning av spannmål som
energigivare på en lika stor areal är realistiskt. Till detta kommer mindre men
långsiktigt viktiga alternativ som odling av fibergrödor och råvaror för
kemikalieindustrin. Om överskottsarealen används så kommer jordbruket
att vara en nyckelnäring i ett framtida mer resurssnålt samhälle.

Den begränsande faktorn kommer att vara avsättningsmöjligheterna för
grödorna. En av samhällets viktigaste uppgifter är därför att medverka till
att skapa en marknad för den nya produktionen. Detta kan ske genom
direkta stimulansinsatser till industrin men också genom att initiera informations-
och utvecklingsprogram riktade till de avnämarna.

Samhällets delansvar för överskottsarealen

• Det ligger i samhällets intresse att åkermarken används för produktion.

• Det ekonomiska ansvaret för den s. k. överskottsarealen skall därmed
delas mellan jordbruksnäringen och samhället.

• En rimlig fördelning är att samhället påtar sig huvudansvaret för detta.
Fördelningen mellan näringen och samhället skall vara 40 % för jordbruket
och 60 % för samhället.

Riksdagen bör därför besluta att samhällets delansvar för den s. k. överskottsarealen
skall uppgå till 60 %.

Den s. k. överskottsarealens storlek

I proposition 1987/88:100 bilaga 7 anför jordbruksministern att den s. k.
överskottsarealen beräknas avkasta 1 miljon ton spannmål ett normalt skördeår.
Ministerns slutsats grundas på ett riksdagsbeslut våren 1984. 1984
redovisades en överproduktion av såväl spannmål som mjölk, nöt- och
griskött. Efter denna tidpunkt har dock överskotten för mjölk och kött
balanserats på gränsen till en underproduktion. Detta skedde därigenom att
jordbruket snabbt anpassat djurhållningen. Som ett resultat av denna anpassning
har foderkonsumtionen minskat vilket medfört en kompensatorisk

Mot. 1987/88

Jo234

15

ökning av spannmålsodlingen. Regleringskassan har också tillförts medel
från animaliesidan via de s. k. slaktdjursavgifterna.

Jordbruket har på detta sätt medverkat till att kompensera för den ökade
spannmålsodlingen. Samhället har däremot inte bidragit till detta.

Den s. k. överskottsarealen bör därför beräknas utifrån ett normalskördeår
med nuvarande produktion. Enligt vår uppfattning skall därmed
spannmålsöverskottet beräknas utifrån den genomsnittliga skörden åren
1984-1986.

Omställningsstödet

Centerpartiet föreslog i en motion 1986/87 att ett särskilt stöd skulle inrättas
för att stimulera en omställning av jordbruksproduktionen. Omställningsstödet
skulle användas för att täcka samhällets delansvar för kostnaderna
för en övergång till odling av nya produkter. Stödet skulle också kunna utgå
för att stimulera alternativ odling och i viss mån även kunna användas för en
anpassning av nuvarande teknik till de krav som en odling av nya grödor
kräver. För ändamålet beräknade centerpartiet 250 milj. kr. för budgetåret
1987/88.

Riksdagen avslog våra krav såväl när det gällde den principiella synen på
en omställning av jordbruksproduktionen som avseende samhällets ansvar
för att initiera och stimulera en sådan utveckling.

Numera har regeringen delvis ändrat inställning. Företrädare för jordbruksdepartementet
har också tillsammans med LRF utarbetat ett projekt
med ett treårigt åtgärdsprogram för att möjliggöra en förändrad och vidgad
produktionsinriktning av jordbruket, Omställning 90. Innevarande budgetår
har jordbruksministern avsatt 80 milj. kr. av statens medel till regleringskassorna
för ändamålet.

Omställning 90 innebär att lantbrukaren erbjuds att teckna ett treårigt
kontrakt om en reducerad produktion av prisreglerade grödor på en i
avtalet angiven areal. För detta erhåller odlaren ersättning. Ersättningens
storlek är differentierad beroende på jordmånen.

Projektet är ett steg i rätt riktning och kan leda till en utveckling i linje
med centerpartiets förslag. Samtidigt tvingas vi konstatera att Omställning
90 till en del utformats på ett sådant sätt att det kan bidra till att ha kvar det
nuvarande förhållandet med en obalans mellan tillgänglig areal och efterfrågan
på spannmål och andra livsmedelsprodukter.

Statens spannmålshandel, regleringskassan, har av regeringen bemyndigats
att administrera både projektet Omställning 90 och exportstödet. De
medel som reserveras för exportbefrämjande åtgärder får, enligt regeringens
förslag, endast användas för detta ändamål. Samtidigt omfattar Omställning
90 insatser som enbart medför att exportbehovet minskar. Den
kostnad som genereras härmed belastar i sin helhet projektet. Enligt centerpartiet
bör de medel som ställs till projektets förfogande användas för
insatser som på sikt leder till en beständig alternativ produktion. Anslaget
för exportbefrämjande åtgärder, däremot, bör kunna användas för följande
åtgärder:

Mot. 1987/88

Jo234

16

- stöd för en alternativ användning inom landet av spannmålsöverskottet,

- exportstöd för kvarvarande andel av spannmålsöverskottet.

Exportkostnaderna och omställningsstödet

En satsning på omställning är en långsiktig åtgärd. Effekterna av stödinsatserna
kommer att vara beroende av det engagemang som samhället och
jordbruksnäringen gemensamt visar i frågan. Målet skall vara att använda
jordburkets resurser för en miljöanpassad och resurssnål produktion genom
att ta i anspråk den överkapacitet som finns i dag.

Ett av omställningsarbetets delmål är därmed att minska spannmålsöverskottet
och de kostnader detta ger upphov till för såväl samhället som
för jordbruksnäringen. En minskad kostnad för exporten kommer att minska
de totala kostnaderna för jordbruket och därmed frigöra kapital för
investeringar och vidare utveckling.

I det inledande skedet av omställningsprocessen bör därför sådana insatser
som minskar belastningen på regleringsekonomin på kort sikt prövas.
Om omställningsstödet och kostnaderna för exportstimulanserna betraktas
som en tillgänglig resurs så finns ett betydande ekonomiskt utrymme för
insatser och åtgärder.

Här finns anledning understryka att det i dag inte finns några skäl att
förmoda att priserna på världsmarknaden för jordbruksprodukter kommer
att stiga under de närmaste åren. Varje insats som leder till att exportvolymerna
av spannmål minskar är därför ekonomiskt fördelaktigt, under förutsättning
att kostnaden för insatsen är lägre än exportstödet.

I dag är exportstödet ca 1 kr. kilo spannmål. Till detta kommer kostnaderna
för hantering, lagring och administration m. m. En alternativ användning
av spannmål inom landet är därför ekonomiskt försvarbar så länge
kostnaden för detta understiger exportstödet.

Olika beräkningar tyder på att det exempelvis finns betydande besparingar
att göra genom att använda s. k. helsäd för energiproduktion. En övergång
till förnybara fastbränslen leder till ett minskat utnyttjande av fossila
bränslen och därmed till ett minskat oljeberoende och en bättre hushållning
med dessa ändliga naturtillgångar. Inom några få år är det också realistiskt
att räkna med nya energigrödor som kan användas för energiproduktion.

Av det ovan anförda framgår att gränsen mellan insatser för att stimulera
en produktionsomställning och insatser för export av spannmål kan vara
svår att fastställa. Enligt centerpartiets mening bör därför exportstödet
användas också för sådana insatser som på kort sikt minskar exportbehovet
samtidigt som de i ett längre perspektiv underlättar en bestående omställning
av produktionen.

Marknadsstimulerande insatser

Sorn ovan redovisats i motionen finns redan nu möjligheter att producera
energiråvaror och råvaror för fiberindustrin. Svårigheterna ligger här inte i
att tekniken för produktionen saknas. För dessa produkter saknas i stället
en säker avsättningsmarknad. En del av de resurser som avsätts för stöd till

Mot. 1987/88

Jo234

17

omställning skall därför användas för att genom olika utvecklande och
informerande åtgärder bidra till att stimulera efterfrågan.

Därutöver bör en del av omställningsstödet kunna användas för att
utveckla brukningsmetoder för odling av nya grödor och för att stimulera
insatser för att komplettera den nuvarande tekniska utrustningen inom
jordbruket.

Vad ovan anförts bör ges regeringen till känna.

Kostnaderna för exportstödet liksom kostnaderna för omställningsarbetet
är beroende av flera faktorer, t. ex. skördeutfallet. Kostnaderna kommer
också att vara beroende av i vilken omfattning avsättningsmöjligheterna
för nya och konventionella grödor kan stimuleras liksom på omfattningen
av odlingen av nya grödor.

Mot denna bakgrund är det motiverat att acceptera den förändrade
anslagskonstruktion som regeringen föreslår för exportstödet och Omställning
90. Redan nu bör ambitionsnivån för omställningsarbetet anges. Vi
beräknar samhällets kostnadsansvar för detta till 250 milj. kr. budgetåret
1988/89.

Utgångspunkt för vår beräkning är en verksamhet som medför att
100 000 ha åker tas i anspråk för odling av nya grödor m. m. kommande
odlingssäsong till en genomsnittlig ersättning om 2 500 kr./ha. Därutöver
beräknar vi att en minst lika stor areal kan odlas med spannmål för energiändamål.
Detta minskar belastningen på regleringsekonomin med ca 60 % i
förhållande till om avkastningen på samma areal skulle exporterats med nu
gällande subventioner. De sammanlagda effekterna av våra förslag kan
dock nu inte beräknas.

Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anges rörande samhällets kostnader för omställningsstödet.

Jordbruket i ett femårsperspektiv

Det är riksdagens uppgift att formulera en jordbrukspolitik som är förenlig
med de krav som ställs på ett samhälle i ekologisk och ekonomisk balans.

I stället skall samhället i politiska beslut ge jordbruksnäringen signaler
om och ekonomiska förutsättningar för en ökad flexibilitet och mångfald i
produktionen och en förbättrad resursanvändning i jordbruket.

En målsättning är att jordbrukets produktion skall vara i balans inom fem
år. Detta kan ske genom ett alternativt utnyttjande av produkterna och
genom en intensiv satsning på en omställning av produktionen. Centerpartiet
reserverar därför medel för att möjliggöra ett sådant arbete.

Vi ger därmed jordbruket en tid för anpassning. Under perioden skall
samhället tillsammans med näringen dela kostnadsansvaret för exportöverskottet,
delkostnaden för en alternativ användning av den nuvarande produktionen
och för arbetet med en omställning av produktionen till nya
grödor.

Nedläggningen av åkermark och av jordbruksföretag bör upphöra. Det är
en förutsättning för att möjliggöra en utveckling av landsbygden. Det ligger
inte i samhällets intresse att tvinga fram en ytterligare storleksrationalisering
inom näringen. Ett småskaligt jordbruk med en varierad produktion i

Mot. 1987/88

Jo234

18

hela landet är nödvändig för att trygga livsmedelsförsörjningen även i tider
av avspärrning och kris. De mindre enheterna har också förutsättningar till
en lokal produktion av livsmedel.

Lönsamheten i jordbruket skall garanteras genom att samhället påtår sig
merparten av det risktagande som omställningsarbetet medför. I takt med
att alternativanvändningen av nya grödor minskar exportförlusterna, skall
de därigenom frigjorda medlen disponeras för investeringar i näringen.

Genom att bevara jordbrukets nuvarande struktur möjliggörs också en
framväxt av olika bisysslor till jordbruksverksamheten. Även denna utveckling
är positiv. Mottot ”Hela Sverige skall leva” förutsätter en utveckling
av det lokala näringslivet på landsbygden med jordbruket som en
bas för sysselsättningen. 1 begreppet familjejordbruk ryms därför olika
former av kombinationsjordbruk liksom deltids- och fritidsjordbruk.

Jordbruket - år 2000

Även i framtiden kommer jordbruket att vara en nödvändig basnäring. Dess
roll som råvaruproducent till industrin och som livsmedelsproducent innebär
att samhällets beroende av jordbruket ökar. Även om utvecklingen av
tekniken medför att människorna har tillgång till nya varor, som framställs
på ett mer resurssnålt vis, kommer knappheten på de begränsade naturresurserna
att ställa nya krav. Genom att minska användningen av ändliga
råvaror kan miljöproblemen begränsas. Även detta är ett skäl för samhället
att ta till vara de möjligheter som ett effektivt utnyttjande av jordbruket kan

ge

I ett längre perspektiv kommer därmed jordbruket att möta nya krav. I
dag används vanligen bara en mindre del av en gröda. Genom att utveckla
tekniken kan grödans alla delar utnyttjas effektivt genom att producera nya
produkter. En gröda kan t. ex. ge fibrer, energi och foder.

Inom industrin kommer bl. a. den biotekniska utvecklingen att skapa
behov av nya råvaror. Den brukningsvärda arealen kommer därmed att
behövas för att garantera industrins råvarubehov i skilda avseenden.

De nya teknikerna kan gynna ett småskaligt jordbruk. Genom ett bättre
och fullständigare omhändertagande av produkterna kan också en liten
enhet bli bärkraftig. Även odlingsteknikerna kommer att förändras. Nya
härdiga och högavkastande växtsorter utvecklar odlingsmöjligheterna.

Samhällets krav på jordbruket kommer därmed att förändras på väsentliga
punkter. I stället för att kräva en minskad produktion kommer samhället
att behöva ett jordbruk som effektivt och miljövänligt tar till vara det
som jorden kan ge.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
brukningsvärd åkermark skall bevaras,

2. att riksdagen beslutar att samhällets delkostnadsansvar för den
s. k. överskottsarealen skall vara 60 %,

Mot. 1987/88

Jo234

19

3. att riksdagen beslutar att spannmålsöverskottet skall beräknas
med medelskördeutfallen åren 1984-1986 som grund,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om inriktningen på omställningsarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
omställningsstöd om i medeltal 2 500 kr./ha bör införas inom ramen
för Svensk spannmålshandels verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omställningsarbetets ekonomiska omfattning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktade insatser avseende en tryggad avsättning
av ny råvaruproduktion inom jordbruket,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningsområdet för kostnaderna för överskottsarealen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av jordbrukspolitiken,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett utvecklingsprogram
för omställningsarbetet liksom om ett program för informations-
och utvecklingsinsatser riktade till industrin.

Stockholm den 26 januari 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c) Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c) Gunnel Jonäng (c)

Nils G Åsling (c) Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c) Gunilla André (c)

Britta Hammarbacken (c) Per-Ola Eriksson (c)

Pär Granstedt (c) Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c) Agne Hansson (c)

Mot. 1987/88

Jo234

Graphic Systems Stockholm 1988

20