om jordbruket i

Motion 1987/88:Jo235 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Jordbruksutskottet
Inlämning:
1988-01-26
Hänvisning:
1988-02-02
PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo235

av Knut Wachtmeister m. fl. (m)
om jordbruket i

Mot.

1987/88

Jo235-240

Två viktiga frågor dominerar för närvarande jordbrukspolitiken, spannmålsöverskottet
och kväveläckaget. Båda frågorna har speciell betydelse för
Skåne, landets mest utpräglade jordbrukslandskap.

Spannmålsöverskottet

En utredning visar att spannmålsöverskottet är störst i den mellansvenska
jordbruksbygden, medan ett bälte tvärs över södra Sverige till och med
utgör ett underskottsområde. Sammantaget utgör överskottet i Skåne blott
12 % av landets totala överskott. Detta förhållande borde medföra att
minskningen av produktionen i första hand skulle ske där överproduktionen
är störst, dvs. i Mellansverige. Skåne bör ta på sig sin del av minskningen av
överskottet med beaktande av att produktionsbetingelserna utnyttjas där
resultatet blir bäst, alltså på de goda jordarna.

Alla möjligheter till lönsamma alternativa grödor bör utnyttjas såsom
proteinfoder, fastbränsle och annan industriråvara. I dessa frågor bedrivs ett
omfattande forsknings- och utvecklingsarbete i Skåne under medverkan av
IDEON, lantbruksuniversitet, Lunds universitet och de båda hushållningssällskapen.
Det kan tilläggas att en stiftelse är under bildande för att skapa
ett Innovations- och utbildningscentrum för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring
i Hvilan i M-län.

Enligt vår uppfattning är på sikt den bästa alternativa markanvändningen
att plantera skog. Härvid är det dock angeläget att, med hänsyn till behovet
och önskemålet av ett öppet landskap, natur- och miljöskyddskrav tillgodoses.
Det kan tilläggas att överföring av jordbruksmark till ädel lövskog
säkerligen torde vara mycket positivt ur miljösynpunkt.

Kväveläckaget

När det gäller kväveläckaget gör man det lätt för sig om man tror att
problemen löses genom förbud mot stråförkortningsmedel och en kraftig
höjning av avgiften på handelsgödselkväve. En omfattande minskning av
kväveanvändningen leder dels till en avsevärd skördeminskning, vilket en
redan hårt pressad näring inte har råd med utan motsvarande höjning av
spannmålspriserna, och dels till kvalitetsförsämring.

Kväve i tillräcklig mängd är nödvändig för att uppnå en proteinhalt i vete
på 12 % vilket är den undre gräns för vetemjölets användbarhet i bageriin

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo235-240

dustrin. Alternativet är en valutakrävande import av vete med tillräckligt
hög proteinhalt.

Det bör observeras att användningen av kvävegödselmedel per arealenhet
är lägre i Sverige än i våra nordiska grannländer samt exempelvis i
England, Frankrike och Västtyskland. I Skåne är kväveanvändningen något
högre än i övriga Sverige huvudsakligen beroende på en förhållandevis stor
odling av kvävekrävande grödor som höstraps, potatis, sockerbetor och
fältmässigt odlade trädgårdsväxter.

Med blott några veckors varsel förbjöds användandet av stråförkortningsmedel
efter 1 maj 1987. Det är tveksamt om regeringen hade laglig rätt till
ett sådant beslut som alltså inte blev föremål för riksdagsbehandling. Nästan
en tredjedel av landets råg odlas i Skåne och för att få en tillfredsställande
kvalitet på detta sädesslag med sitt långa, svaga strå är användningen av
stråförkortningsmedel mycket betydelsefull. Användning av stråförkortningsmedel
bör därför åter tillåtas vid rågodling. För övriga spannmålsgrödor
bör ytterligare bakgrundsinformation lämpligen inhämtas om eventuella
risker vid användning av stråförkortningsmedel. Ett fortsatt förbud
mot medlets användning i andra spannmålsgrödor än råg bör självfallet
kombineras med ett förbud att importera sådan spannmål om den behandlats
med stråförkortningsmedel.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åkerarealens framtida användning i Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kväveläckage och stråförkortningsmedel.

Stockholm den 21 januari 1988

Knut Wachtmeister (m)
Sven Munke (m)

Rune Rydén (m)

Per Stenmarck (m)

Ingrid Sundberg (m)
Wiggo Komstedt (m)
Margit Gennser (m)

Mot. 1987/88
Jo235

2