om järnvägslinjerna i Kalmar län
Motion 1980/81:576 av Ivan Svanström och Gösta Andersson
15
Motion
1980/81: 576
av Ivan Svanström och Gösta Andersson
om järnvägslinjerna i Kalmar län
Den kraftiga stegringen av oljepriset och den ökade risken för störningar
i leveranserna av olja kräver att vi förbättrar beredskapen på transportområdet.
En ökad satsning på kollektivtrafik och då särskilt på järnvägarna
ansågs vara angelägen redan med förutvarande förhållanden, och i nuvarande
läge är det en tvingande nödvändighet.
I Kalmar län saknas en genomgående järnvägsförbindelse. Tanken på att
bygga en ostkustbana Karlskrona—Kalmar—Oskarshamn—Västervik—
Norrköping har ansetts vara utopisk. Helt andra beredskapskrav kan göra
en ny prövning av detta förslag realistiskt.
Det är nödvändigt att stoppa alla planer på någon ytterligare järnvägsnedläggning,
att med kraft slå vakt om de järnvägar vi har samt att upprusta
och förbättra dessa. Bättre underhåll och rejäl upprustning av järnvägslinjerna
möjliggör snabbare och bekvämare resor. Tåg och rälsbussar
måste också förnyas för att öka resandeservicen. Försök med lågprissatsningar
har ökat resandefrekvensen, men det är angeläget att den rullande
materielen förbättras för att inte skrämma bort resenärerna med trängsel
och obekväma reseförhållanden.
Ett återupptagande av persontrafiken på Kalmar-Bergabanan bör planeras,
och upprustning av sträckan Hultsfred-Linköping bör ske.
Den smalspåriga järnvägen Västervik-Hultsfred-Växjö bör breddas.
Efter en sådan breddning kan direktvagnar Västervik-Kalmar sättas in.
Då skulle man äntligen få en järnvägsförbindelse mellan de norra och södra
delarna av det långsmala länet.
Turtätheten måste öka, och vissa turer kan göra flera uppehåll än andra
för att få större åtkomlighet och snabbare förbindelser. Möjlighet till bilparkering
bör ordnas där sådan ej finns vid järnvägsstationerna.
Snabbare tåglägenheter kan efter upprustningen uppnås på alla länets
järnvägar, såsom Kalmar-Alvesta, Kalmar-Hultsfred-Linköping och
Kalmar—Hultsfred—Västervik.
För att genomföra den i motionen skissade förbättringen av järnvägarna
i Kalmar och angränsande län krävs givetvis betydande belopp. Även om
dessa arbeten väl lämpar sig som beredskapsarbeten, och man kan förutsätta
att sådana även i nuvarande statsfinansiella situation måste inrättas,
avses inte att begära ett omedelbart anslag, utan avsikten är att aktualisera
behovet på sikt av att upprusta Kalmar länsjärnvägar. Riksdagen bör dock
redan nu uttala att planering så snart som möjligt verkställs, varvid en
tidsplan också kan upprättas.
Mot. 1980/81: 576
16
Såsom i annan motion framhållits ter det sig helt orimligt att inte bandelen
Västervik—Bjärka Säby tillhör riksnätet. Att en av Kalmar läns tre
kuststäder saknar direkt anknytning till riksnätet är helt oförståeligt, helst
som bandelen Åtvidaberg-Västervik breddades så sent som på 1960-talet
och har en mycket god standard.
Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen vid behandling av järnvägsfrågorna enligt bilaga 9 i
budgetpropositionen som en målsättning för upprustningen av
järnvägarna i Kalmar län uttalar
1. att bandelen Bjärka Säby-Västervik inordnas i riksnätet
2. att linjen Västervik—Hultsfred-Växjö breddas
3. att persontrafik återupptas på linjen Kalmar—Berga
4. att järnvägslinjerna upprustas
5. att den rullande materielen förnyas.
Stockholm den 21 januari 1981
IVAN SVANSTRÖM (c)
GÖSTA ANDERSSON (c)
