om innehållsdeklaration om djurtest av kosmetiska preparat

Motion 1987/88:L723 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L723

av Martin Olsson (c)

om innehållsdeklaration om djurtest av kosmetiska
preparat

Vi är många i riksdagen som genom motionskrav försökt få igenom beslut
som syftar till att begränsa de plågsamma djurförsöken och efterhand få helt
slut på dessa. Opinionen mot de plågsamma djurförsöken har glädjande nog
ökat betydligt, bl. a. som en följd av att upplysningen om djurens lidanden
ökat. Speciellt stark har reaktionen blivit mot de plågsamma djurförsök i
form av främst giftighetstest, ögonirritationstest och hudirritationstest, som
utförs av kosmetikaindustrin för att testa kosmetiska preparat.

För att stimulera övergång till och utvecklande av alternativa testmetoder
måste olika åtgärder vidtas. Med hänsyn till att många säkerligen skulle
ställa sig tveksamma till att köpa preparat som djurtestats, om de verkligen
vid köptillfället får kännedom om att djur lidit för att detta preparat skulle
utvecklas, var vi flera som år 1985 motionerade om att det på kosmetiska
preparat skall anges om preparatet djurtestats.

Glädjande var att riksdagen våren 1985 beslöt att göra ett uttalande
härom i enlighet med lagutskottets (LU 1984/85:39) betänkande. I tillkännagivande
till regeringen framhöll riksdagen ”behovet av kraftfulla insatser
från statsmakternas sida i syfte att få till stånd en ordning som innebär
att på kosmetiska och hygieniska preparat anges om preparatet eller dess
olika beståndsdelar testats på djur”.

Men tyvärr förefaller det som om regeringen ej har för avsikt att föreslå
regler som svarar mot riksdagens uttalande. I lagrådsremissen med förslag
till ny djurskyddslag redovisas nämligen vidtagna åtgärder och jordbruksministerns
slutsats är tyvärr att han inte kan förorda att det införs en
skyldighet att genom särskild märkning ange om kosmetiska produkter har
djurtestats.

I lagrådsremissen anförs bl. a:

Med anledning av riksdagsbeslutet uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att
utreda frågan. Socialstyrelsen lämnade sitt förslag till regeringen den 13
mars 1986. Därefter har förslaget remissbehandlats.

Socialstyrelsen har lämnat förslag till föreskrifter som bl. a. innebär att
djurtestade kosmetika vid försäljning skall vara märkta ”testade i djurförsök”.
Med djurtestade kosmetika skall avses varor som tillverkaren har
testat på djur och varor som innehåller ämnen som råvarutillverkaren har
testat på djur. Enligt socialstyrelsen bör antingen märkningsskyldigheten
läggas med stöd av marknadsföringslagen eller märkningsbestämmelserna
meddelas i en särskild lag.

Socialstyrelsens förslag avstyrks av en rad remissinstanser, bl. a. av kemikalieinspektionen,
riksrevisionsverket och giftinformationscentralen. I yttrandena
hänvisas främst till risken för en ökad användning av produkter 3

I* Riksdagen IWM. 3 sami. Nr L722-72V

Mot. 1987/88
L723

Beträffande bristen på alternativa metoder för att testa kosmetika vill jag
framhålla att det aktuella läget enligt uppgift är sådant att inom området
hud- och ögonirritation finns andra metoder i bruk eller under utveckling. I
det senare fallet behöver utvärderingen av de nya metoderna påskyndas, så
att de kan tas i bruk och bli accepterade av såväl industrin som reglerande
myndigheter. I det sammanhanget vill jag nämna att Nordiska samfundet
mot plågsamma djurförsök (NSMPD) slutit ett avtal med läkemedelsföretaget
ACO om att gemensamt sätta upp ett alternativ till ögonirritationstest
i Sverige. Även när det gäller s. k. allergitester är det enligt experter på
området inte omöjigt att få fram alternativa metoder.

Jordbruksministern framhåller i lagrådsremissen att det är svårt att skilja
mellan företag som testar resp. inte testar på djur, därför att många ingredienser
någon gång testats på djur. Jag kan instämma i att avgränsningen
inte är helt lätt att göra, men den är inte omöjlig. Gränsen bör sättas mellan
de företag som idag använder sig av djurtester, antingen för att testa
ingredienser eller slutprodukter, och de företag som använder redan befintliga
ingredienser. Vi kan inte göra något åt de djurförsök som redan har
utförts, men vi kan och bör påverka de djurförsök som fortgår. Orsaken till
att företagen fortsätter att testa kosmetika på djur ligger i deras intresse av
att ta fram nya produkter, som skall konkurrera med andra företags produkter.
De företag, som väljer att avstå från sådan produktutveckling, bör
gynnas på bekostnad av dem som väljer att utföra djurtester.

Enligt min mening måste det anses vara ett konsumentintresse att veta
om ett preparat är djurtestat så att vederbörande som så önskar kan undvika
att köpa sådana preparat. En sådan innehållsdeklaration, som lagutskottet
uttalade sig för, borde härigenom kunna bli ett verksamt medel för att
påverka företag som fortfarande använder sig av djurtester att övergå till
alternativa metoder.

Jag ser det alltså som en viktig konsumentfråga och samtidigt som en
åtgärd i strävan att minska de plågsamma djurförsöken, att de av lagutskottet
förordade kraven på innehållsdeklaration på kosmetiska och hygieniska
preparat genomförs.

1 allt djurskyddsarbete, i allt arbete för bättre hänsynstagande till miljö
och ibland även när det gällt att stärka konsumenternas ställning har det
funnits motstående intressen som motarbetat reformerna. Det är väsentligt
att riksdag och regering vad gäller här aktualiserad fråga ej faller undan för
de argument som riktas emot förslaget, främst från de motstående intressena,
utan istället på nytt försöker att finna lämpliga lösningar på
problemet.

vars skadliga effekter inte är kända.

Remisskritiken har sin grund i vissa förhållanden som redovisas i socialstyrelsens
förslag. Enligt styrelsen är djurtester det viktigaste tillgängliga
medlet när det gäller att utröna kemikaliers inneboende biologiska egenskaper.

4

Hemställan Mot. 1987/88

L723

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för genomförande
av riksdagens uttalande (LU 1984/85:39) om märkning på
kosmetiska produkter huruvida de testats på djur.

Stockholm den 25 januari 1988

Martin Olsson (c)