om hygieniska gränsvärden inom arbetsmiljöområdet

Motion 1975/76:1249 av herr Hermansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion
1975/76: 1249

av herr Hermansson m. fl.

om hygieniska gränsvärden inom arbetsmiljöområdet

Kapitalets hänsynslösa rovjakt efter profit tar ingen hänsyn till människors
behov, hälsa eller välbefinnande. Varje dag dödas och lemlästas arbetare
på svenska arbetsplatser. Hur många som ådrager sig kroniska skador och
avlider i förtid vet ingen. Ytterst få hinder har lagts för arbetsköparna att
genom farliga arbetsmiljöer förkorta arbetarnas liv.

Kampen för en dräglig levnadsnivå och en hygglig arbetsmiljö förs ständigt
från underläge under kapitalismen. Det är kapitaliserna som bestämmer
vad som skall produceras, var fabriken skall ligga, hur maskinerna skall
se ut och vilka som skall bemanna dem. Så länge denna anarkistiska produktionsordning
räder måste arbetarklassen slåss för makt över produktionsmedlen
och lagar som begränsar utsvettningen och förgörelsen av de
arbetande.

De arbetandes fackliga kamp kan stödjas genom skyddande lagar, som
fastställs av riksdagen. Vpk har därför under en lång rad år fört fram sådana
lagstiftningsförslag som begärts av de arbetande själva, och vissa framgångar
har nåtts. Den ihåliga illusionen om möjligheten till samarbete och samförstånd
mellan kapitaliserna och de arbetande har effektivt avslöjats. Ett
belysande exempel är asbetstfrågan - se vpk-motion 1975/76:755 - där arbetarskyddsstyrelsens
släpphänthet även belyses. Ett annat exempel är den
anvisning om hygieniska gränsvärden (arbetarskyddsstyrelsens anvisning
nr 100) som äntligen presenterades 1974. Vpk begärde emelleitid redan i
förra årets arbetsmiljömotion (1975:1251) ”att den dokumentation som förutsätts
finnas till listan” presenterades. Detta avslog riksdagen och förtog
därmed en stor del av listans användbarhet. Det är uppenbart att hu vuddelen
av värdena baseras på den s. k. ACGIH (American Conference of Governmental
Industrial Hygienists)-listan från USA, till vilken det finns en viss
dokumentation. (Documentation of the Treshhold Limit Values, 1971).
Genomgående för denna nordamerikanska dokumentation är emellertid att
den är ganska svag, ojämn och föråldrad. I själva verket finns det mycket
få studier som kan användas för att bedöma långtidseffekter av ämnen
som arbetare utsätts för under hela skift i flera decennier. Det är emellertid
just dessa åttatimmarsvärden som arbetarskyddsstyrelsen använder sig av,
i kombination med takvärden (som definieras som genomsnittet av 15minutersmätningar).
I Sovjet tillämpar man i stället enbart toppvärden, vilka
aldrig får överstigas, dvs. en mycket hårdare bedömning i sig, och dessutom
ligger de flesta gränsvärden avsevärt under de i USA och Sverige. Inte
heller i sovjetisk litteratur förefaller finnas den dokumentation av lång

Mot. 1975/76:1249

3

tidseffekter på människor som man skulle önska - av djurförsök har man
dragit slutsatser kring huvudsakligen akuta men även kroniska skador och
man har därav dragit slutsatsen att lägga sig betryggande under befarad
risknivå.

Det finns tills vidare ingen anledning att förkasta kombinationen av åttatimmars-
och takvärden, men det måste klargöras att dokumentationen
bakom de gränsvärden som f. n. tillämpas är svag och att säkerhetsmarginalerna
är otillräckliga. I de flesta fall torde en sänkning till ca en fjärdedel
av nuvarande åttatimmarsvärden vara nödvändig (t. ex. för kvarts, lacknafta,
toluen, xylen, styren, fluorväte, svaveldioxid m. fl.) i avvaktan på bättre
underlag. Dessutom behöver listan kompletteras med en lång rad ytterligare
ämnen, och i vissa fall erfordras än mer drastiska sänkningar. Den genomsyrande
principen måste vara att när dokumentationen krinn ett gränsvärde
är dålig skall värdet sättas speciellt lågt.

Gränsvärdeslistans juridiska status - som anvisning - är alltför svag. Detta
lär diskuteras i arbetsmiljöutredningens slutbetänkande, som presenteras
samtidigt som motionstiden går ut. För att göra den tvingande för arbetsköparen
bör den lokala fackföreningen ges rätt att omedelbart avbryta ett arbete
om de fastställda värdena överträds.

I vpk:s motion 1975:1257 krävdes att arbetarskyddsstyrelsen skulle utarbeta
provtagningsinstruktioner, och vi noterar med tillfredsställelse att
de första stegen i detta avseende tagits (i serien Arbete och Hälsa).

De ämnen som är eller misstänks vara cancerframkallande tilldrar sig
särskild uppmärksamhet. Det finns uppgifter om att mellan 50 och 90 %
av all cancer har yttre, kemisk orsak - siffror som även stöds av WHOpublikationer.
Det blir allt tydligare att cancer är en social sjukdom, ett
resultat av en ohämmad industrialisering och produktframställning. Rökning
är ett annat problem i detta sammanhang, och det finns ett starkt samband
mellan lungcancer och rökning. Men lungcancer är trots allt bara en liten
del av all cancer, och ofta - kanske alltid - samverkar kemiska ämnen
med rökningen (t. ex. asbest och radon). Rökning måste bekämpas men
utgör bara en mycket liten del av hela cancerproblematiken.

Det borde vara en självklarhet att alla ämnen som är eller misstänks
vara cancerframkallande skall elimineras så långt som möjligt. Likafullt avslog
riksdagen förra året vpk:s krav på att ”cancerogena (cancerframkallande)
ämnen skall vara noll i luften år 1980 och således föreskrifter om produktionsförändringar
omedelbart måste påbörjas”. Under 1975 har asbestkatastrofen
blivit allmänt känd, misstankar om att trikloretylen och styren
är cancerframkallande har väckts etc. Förra årets krav kan således resas
återigen och med ännu starkare bakgrund.

Det satsas i dag 100-tals miljoner på cancerbehandling och cancerforskning
med mycket magert resultat. Endast ett fåtal cancerformer kan radikalopereras
(så att alla cancerceller tas bort och ingen återväxt sker) och övrig
behandling kan endast fördröja döden - inte förhindra den. Detta blixtbelyser

Mot. 1975/76:1249

4

den kolossala nytta som ett avlägsnande av cancerframkallande ämnen skulle
få - sällsynt effektiva åtgärder skulle sannolikt åstadkommas. Framför allt
människoliv och lidande skulle sparas men även pengar. Då krävs emellertid
hårda restriktioner för hanterande av cancerframkallande ämnen med i princip
endast inkapslade processer.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer

1. att förslag snarast framläggs om rätt för lokal fackförening att
- i avvaktan på sådana tekniska lösningar som avlägsnar riksmoment
- avbryta ett arbete när överskridande av ett hygieniskt
gränsvärde skett,

2. att initiativ tas till att före 1976 års utgång framta dokumentation
för stipulerade hygieniska gränsvärden med motiveringar
till de satta nivåerna,

3. att förteckningen över ämnen för vilka hygieniska gränsvärden
åsatts kompletteras, så att den kommer att uppta 500 av de
vanligaste sådana ämnen i svensk industri mot de f. n. ca 120
registrerade ämnena,

4. att jämväl initiativ tas till motsvarande gränsvärden, avseende
fysikaliska risker, typ värme-kyla, buller, vibrationer, belysning
etc.,

5. att initiativ tas i syfte att en utvärdering sker av uppgifter om
sambandet cancer och yttre kemiska orsaker, att en kostnadsberäkning
sker av de totala utgifterna för cancervård/forskning
per år i Sverige och att det utreds vilken fem- respektive 10årsöverlevnad
som därvid uppnås för respektive cancerformer,

6. att alla ämnen som är eller starkt misstänks vara cancerframkallande
åsättes det hygieniska gränsvärdet 0 (noll) före 1980
och att erforderliga tillämpningsanvisningar blir utarbetade.

Stockholm den 27 januari 1976

C.-H. HERMANSSON (vpk)
LARS WERNER (vpk)

JORN SVENSSON (vpk)
i Malmö

i Tyresö

EIVOR MARKLUND (vpk)

GUTAV LORENTZON (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge

NILS BERNDTSON (vpk)
KARL HALLGREN (vpk)
SUNE OLSSON (vpk)

i Stockholm

JOHN MAGNUSSON (vpk)
i Kristinehamn