om hushållning med naturresurserna
Motion 1976/77:1254 av herr Olsson i Sösdala m. fl.
Motion
1976/77: 1254
av herr Olsson i Sösdala m. fl.
om hushållning med naturresurserna
Bakgrund
Världens befolkning ökar ständigt. Detta innebär i sig en ökad konsumtion.
Den höjda levnadsstandarden och därmed ökade konsumtionen per
capita i i-världen innebär dock en ännu större stegring av förbrukningen
av våra naturresurser än själva befolkningsökningen.
Genom den tekniska utvecklingen har vi i den industrialiserade delen
av världen fått möjligheter att i en hittills oanad grad påverka naturen.
Vi har i dag kapacitet att förbruka resurser och vi vet att deras varaktighet
med nuvarande eller med en stegrad konsumtion i många fall kan mätas
i årtionden eller århundraden. Vi har också en teknisk kapacitet att påverka
miljön. Tyvärr har denna kapacitet oftast använts negativt, dvs. i miljöförstörande
riktning.
Genom allt bättre kommunikationer och allt större ekonomiska resurser
har det blivit möjligt för människan att åtminstone temporärt värja sig från
de problem hon åstadkommer. När våra lokala resurser är förbrukade tar
vi i anspråk resurser på annat håll. Exempel på detta är hur vi i Europa
har koloniserat andra delar av världen för att tillgodogöra oss deras produktion
av livsmedel och av olja och metaller. Vi har också fått en möjlighet
att flytta oss själva. Om vi fördärvar ett område så har vi alltid chansen
att flytta därifrån. Om vi har använt upp en resurs så har vi alltid chansen
att flytta dit där andra nya resurser finns.
Om vi gör tankeexperimentet att hela jorden är befolkad med människor
med samma behov som vi, som lever på samma standard som vi, och
med ungefär samma täthet som vi, då kan vi lätt inse att dessa möjligheter
inte längre kvarstår. Vi är mycket nära den situationen och bör snarast
förbereda oss för den.
Vår ekonomi
Ekonomin i hela den industrialiserade världen, såväl de socialistiska ekonomierna
som de liberala ekonomierna, har formats i en tid av knapphet
på varor för livets nödtorft med önskan att producera så mycket som möjligt.
Av detta skäl har tillväxt och produktion upplevts som positiva. I ett läge
av knapphet har man inte upplevt behovet att värdera olika former av tillväxt.
Problemen var att för en växande befolkning tillgodose grundläggande behov.
Dagens problem i i-världen är annorlunda. De problemen är att vi
Mot. 1976/77:1254
9
producerar för mycket, dvs. vi konsumerar för mycket av de resurser som
inte är outtömliga. Vi lever inte längre på det som jorden och människorna
avkastar, på räntan, utan vi lever i allt större utsträckning på det vi kan
få ut av innehållet i jorden, dvs. av kapitalet. Detta borde innebära en minuspost
i vår ekonomi, men i stället betraktas det i vårt sätt att mäta som
en pluspost.
Vår teknologi
Den tekniska utvecklingen har i det industrialiserade samhället inneburit
att vi förändrat vår produktion och vår livsföring ifrån ett naturnära agrarsamhälle
till ett onaturligt, ibland t. o. m. naturfientligt, tekniskt samhälle.
Tekniken har ständigt utvecklats mot en allt hårdare, omänskligare och
onaturligare teknik. Den har gjort det i syfte att öka vår kontroll över naturen.
Den har för att göra det krävt alltmer av de ändliga resurserna, av naturens
kapital. En alternativ väg hade varit att utveckla en mjuk teknik som levde
med naturen i stället för emot naturen.
Vår struktur
Ekonomin och teknologin har naturligtvis påverkat strukturen i produktionen
och näringslivet och därmed också strukturen i samhället. Eftersom
både ekonomi och teknologi har varit baserade på förhållandet att ändliga
råvaror såsom energi och metaller har varit billiga, så har också strukturen
formats efter detta förhållande. Man har kunnat utveckla en struktur som
har varit utomordentligt resurskrävande utan att detta har upplevts negativt.
Olägenheter i strukturen, som exempelvis ökade avstånd, ökade transporter,
ökad energiförbrukning, ökad resursförbrukning, har inte inneburit något
problem utan i stället inneburit en positiv stimulans för vår ekonomi. Då
ekonomin inte har känt skillnad på positiva och negativa faktorer har varje
ökning bedömts positivt. Strukturutvecklingen har alltså fortskridit endast
med hänsyn till ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling och utan
hänsyn till miljöförändringar, resursförbrukning och mänskliga behov.
Omvärderingar
I de högst industrialiserade länderna har man under senare år i ökad
omfattning kunnat konstatera att människorna börjat värdera saker och förhållanden
på ett nytt sätt. I vårt land, liksom i de flesta andra industriländer,
där den billiga energin spelat en stor roll för utvecklingsriktningen innebar
energikrisen 1973-1974 på visst sätt en vändpunkt i detta avseende. Många
människor upptäckte då att det föreligger en knapphet på energiresurser.
Människan blev i sitt vardagliga liv medveten om att man inte kunde erhålla
en obegränsad mängd olja, och i den mån man erhöll olja var det till ett
Mot. 1976/77:1254
10
kraftigt förhöjt pris. Det har också visat sig att möjlighet att producera
billig energi i form av kärnkraft inte föreligger, och tar man tillräcklig hänsyn
till säkerhets- och miljöproblemen så är produktionsmöjligheterna över huvud
taget ytterst osäkra. Råvarutillgången utgör även här en annan och
stark begränsning. Ett liknande förhållande uppträdde också på råvarumarknaden
när det gällde metaller, exempelvis på koppar i samband med
förändrade situationer för kopparbrytning bl. a. i Chile.
Vi har också kunnat konstatera en väsentlig förändring av världsmarknaden
på livsmedel. Från en situation med överskott på spannmål som
motsvarade flera årsproduktioner i lager så fanns plötsligt en efterfrågan
som i stort sett slukade hela tillgången.
Samtidigt som många människor på grund av en knapphet i tillgången
blir medvetna om behovet av en begränsning av produktionen upplever
också många människor från motsatt utgångspunkt ett behov av att begränsa
sin konsumtion. Deras erfarenhet från ett högurbaniserat högstandardsamhälle
leder dem fram till slutsatsen att ökad standard och konsumtion inte
höjer livskvaliteten utan snarare sänker den. Ett alltför stort engagemang
i ekonomiskt och tekniskt framåtskridande och i materiell standard, dvs.
konsumtion, innebär för dem en begränsning i deras möjligheter till mänskliga
relationer och en hög psykisk välfärd.
Ett övergripande samhällsmål
Det främsta målet för en framsynt politik måste vara att hushålla med
våra resurser, framför allt med sådana resurser som inte återskapas. En
hushållning kan inriktas dels på ett ökat sparande, dels på en ökad återvinning
och återanvändning och dels också på ökad produktion av förnyelsebara
resurser.
Sparande
Om man ser till möjligheterna att spara kan man urskilja framför allt
två olika sätt att spara på. Det ena sättet skulle kunna betecknas som "sparande
i det befintliga systemet”. Ett sådant sparande går ut på att vi i första
hand nedbringar förbrukningen av resurser som vi egentligen inte behöver,
exempelvis att vi släcker lampor i rum som inte användes, drar ner temperaturen
i lokaler, där människor ändå ofta har ytterkläderna på, kör mindre
med våra bilar, eventuellt köper mindre bilar, försöker begränsa vår konsumtion
av prylar som vi inte oundgängligen behöver. Denna typ av sparande
är till en början ganska enkel men om man driver den långt uppfattas den
ofta som ett snålande och i så fall negativt av människorna. Sparandet upplevs
som en sänkning av standarden och som en uppoffring av den enskilda
människan och får då något negativt över sig. Å andra sidan är det viktigt
att lära människor en naturlig sparsamhet med sådant som man inte alls
Mot. 1976/77:1254
11
lider av att avvara, och vi har givit några exempel på det.
Om vi hade litet mindre av det vi inte behöver och litet mer av det
vi behöver så kunde vi vara rikare även om vi hade litet mindre.
Den andra typen av sparande skulle man kunna kalla ”sparande genom
förändring”. Sådant sparande innebär att man utnyttjar tekniska framsteg
för att minska resursanvändningen, exempelvis genom att använda glödlampor
som drar mindre elektricitet, genom att isolera byggnaderna bättre
så att det vid samma temperatur går åt mindre energi, genom att utveckla
våra bilmotorer så att de drar mindre bränsle, genom att tillgodose en större
del av kommunikationsbehovet med kollektiva kommunikationer och
genom att satsa på högre kvalitet och längre varaktighet på kapitalvaror
så att konsumtionen därmed kan hållas nere - en förändring av samhällsstrukturen
till en struktur som är mer hushållande, en struktur där onödiga
transporter av människor och varor elimineras och där resurserna utnyttjas
på ett mer effektivt sätt.
Återvinning, återanvändning och ökad varaktighet
Vår standardutveckling kännetecknas av en ständigt ökande avfallsmängd.
Detta avfall innebär i sig att samhället får stora kostnader för omhändertagande.
Men det största problemet är ändå den misshushållning
med resurser som avfallshanteringen i dag innebär. Här måste från samhällets
sida vidtagas kraftiga åtgärder för att både minska avfallsmängden
och på ett effektivt sätt ta vara på det avfall som ändå produceras. När
det gäller att återvinna resurser i avfallet gäller det framför allt metaller
och fibervaror, men det finns också ofta ett energivärde i avfall som går
att tillvarata. Det organiska avfallet utsätts i storsamhällets reningsverk för
en svår misshushållning. Det bör återföras till det biologiska kretslopp som
det har kommit ifrån.
För att minska avfallsmängden bör man öka insatserna för återanvändning.
Exempel där det redan har tagits politiska initiativ är returglasen för
läskedrycker och öl och på detta område bör insatserna förstärkas. Över
huvud taget är förpackningsområdet ett delområde som i detta sammanhang
särskilt bör uppmärksammas. Engångsförpackningen har som främsta argument
att konsumenten inte behöver bära den tillbaka till affären och
att affären inte har besvär med returemballage. I stället har denna återföring
av emballaget överförts på samhället. Och samhället har fått bära de största
kostnaderna för denna hantering. Vid en totalbedömning torde inte kostnaden
för flergångsförpackningar vara så mycket större som det ser ut vid
en ytlig kalkyl. Men det är inte bara på förpackningssidan som engångsartiklarna
har ökat, utan samma förhållande gäller t. ex. inom restaurangbranschen
och inom sjukvården, där man har sett det som billigare att
använda engångsartiklar. Den samhällsekonomiska totalkalkylen på lång
Mot. 1976/77:1254
12
sikt med beaktande av resursförbrukningen torde även här ha ett annat
utseende.
En ökad varaktighet av både kapital och vissa förbrukningsartiklar skulle
naturligtvis minska mängden avfall och minska resursförbrukningen. Härvid
innebär en ökad satsning på kvalitet att man i varan lägger in en längre
varaktighet. Det är också angeläget att man har möjlighet att vårda de varor
och resurser som vi använder på ett sådant sätt att varaktigheten blir så
lång som möjligt. Detta gäller inte minst byggnader, inventarierna i byggnader,
oavsett om det är för industriellt bruk, för den offentliga sektorn
eller i privata hem, och det gäller bilar och annan teknisk utrustning. Det
krävs här en ökad satsning på reparationer och underhåll, något som kräver
en utbyggnad av servicesektorn. Detta har också den fördelen från regionalpolitisk
synpunkt att reparationer och underhåll måste ske där resurserna
finns och får då ske i decentraliserade former och ofta i mindre företag.
Naturligtvis står ett sådant här samhälle i bjärt kontrast till det slit- och
släng-samhälle som vi har anpassat oss alltmera till under de senaste årtiondena.
Ökad produktion
Då det gäller förnyelsebara resurser är det i många fall möjligt att utan
negativa verkningar öka produktionen. Detta gäller inom områden som jordoch
skogsbruk och i energiproduktionen genom kontinuerliga energikällor
som sol, vind, vattenfall, biomassa m. m. Samtliga dessa områden har under
senare tid nedvärderats, då det varit mera lönsamt att satsa på annan produktion
eller att utnyttja ändliga resurser. I takt med att tillgången på ändliga
resurser minskas och minskningen accentueras av befolkningsökningen
måste en ökad satsning ske på dessa områden.
Inom såväl jord- och skogsbruk som vattenkraften har man ansett att
en resursintensiv och arbetskraftsextensiv produktion i allt större enheter
skulle vara den bästa lösningen. Detta har lett till att marginella resurser
inte har kunnat utnyttjas; exempelvis marginell åker i skogs- och mellanbygder,
klenvirke i skogarna och små fallhöjder i mindre vattendrag. Den
tillämpade tekniken har samtidigt inneburit en ökad belastning på det
ekologiska systemet. Vad som nu erfordras är en ökad produktion med
bevarad ekologisk balans. Härvid blir det i motsats till tidigare nödvändigt
att målmedvetet utnyttja just marginella produktionsresurser bl. a. genom
insats av mer arbete.
Åtgärder
Då avsikten med denna motion inte är att föreslå konkreta åtgärder på
varje delområde, skall vi här endast kortfattat beröra de olika fält där det
är mest angeläget att sätta in åtgärder.
Mot. 1976/77:1254
13
Ett hårt drivet sparande och en ökad användningstid av framför allt kapitalvaror
skulle kunna innebära en negativ faktor i konjunktursammanhang.
Av bl. a. detta skäl finns det anledning att när man överväger åtgärder
försöka hålla summan av dessa åtgärder sådan, att resultatet förhåller sig
neutralt i förhållande till såväl finans- som budgetpolitik. En primär utgångspunkt
för detta är att den totala efterfrågan inte skall förändras. Man
måste kunna acceptera en förändring mellan investeringar och konsumtion.
Däremot är det inte säkert att man för att iaktta en bättre hushållning
är tvingad att förändra relationerna mellan den offentliga och den privata
sektorn.
Med här nämnda principer som bakgrund bör man kunna upprätthålla
en hushållningsplan där man värderar insatta åtgärder i tre olika storheter:
sysselsättning, resursförbrukning och kronor.
De förändringar som man i denna hushållningsplan föreslår skall då, som
vi tidigare nämnt, förhålla sig neutrala vad det gäller den ekonomiska omslutningen.
Däremot skall de insatta förändringarna innebära en besparing
i första hand på ändliga resurser och i andra hand även på förnyelsebara
resurser, på vilka det råder knapphet och där produktionen inte utan vidare
kan ökas. Hushållningsplanen bör också kunna innebära en övergång från
ändliga resurser till förnyelsebara resurser som är av den karaktären att
produktionen kan ökas utan avsevärda problem. Vad gäller sysselsättningen
skall den totala effekten av insatta åtgärder innebära ett nettotillskott i sysselsättningstillfällen.
Mänsklig arbetskraft är en av de resurser som världen,
och även vårt land, har förhållandevis gott om. Dessutom innebär det för
varje människa ett positivt egenvärde att ha en meningsfull sysselsättning.
Då man kunnat konkretisera samhällets mål i fråga om hushållning med
naturresurser i en hushållningsplan, blir det lättare att föra en debatt om
vilka åtgärder som skall sättas in för att uppnå de mål som uppställts. Eftersom
vi här arbetar med en av de absolut största framtidsfrågorna kommer
det att behövas kraftfulla åtgärder inom alla områden på de ekonomiska
och politiska fälten. Dessutom kommer insatser av karaktär och på områden,
som f. n. är helt okända, att erfordras.
Ekonomiska styrmedel
Även om vi tidigare i motionen anfört att vår ekonomi i sig själv innebär
en drivkraft för ökad resursanvändning, så måste vi inom det existerande
ekonomiska systemet vidta åtgärder som begränsar eller stoppar denna tendens,
eller om det är möjligt vänder den åt andra hållet.
Man kan säga att redan förekomsten av en arbetsgivaravgift, dvs. skatt
på arbetet, är ett slag av produktionsfaktorskatt. Om det är så att vi önskar
öka insatsen av produktionsfaktorn arbete och minska insatsen av produktionsfaktorer
av karaktären ändliga resurser, så bör naturligtvis produktionsresursskatten
överföras från de faktorer som skall stimuleras till de faktorer
Mot. 1976/77:1254
14
som skall begränsas. Det är angeläget att en sådan omläggning snarast blir
föremål för en noggrann prövning.
Ett enkelt sätt att begränsa den privata konsumtionen är att höja momsen.
En sådan åtgärd skulle då automatiskt leda till minskad konsumtion av
bl. a. varor med innehåll av ändliga resurser. Emellertid finns inte anledning
att lika hårt begränsa konsumtion av t. ex. privata tjänster eller varor inom
områden där produktionsökning inte leder till resurs- eller miljöproblem.
Det är f. n. mest angeläget att förändra den privata konsumtionens inriktning.
En differentierad moms eller ett system med punktskatter borde därför
prövas som medel att nå bättre hushållning.
Styrning av tekniken
Om ekonomiska styrmedel införes kommer dessa naturligtvis genom
marknadsekonomin att påverka den tekniska utvecklingen. Dock är det
inte säkert att detta harden genomslagskraft och den snabbhet i förändringen
som med hänsyn till frågans brådskande karaktär vore önskvärt. Det är
därför angeläget att samhället stöder tvärvetenskaplig forskning, forskning
och utveckling av resurssnål teknik och produktion och på alternativa råvaror
i anslutning till hushållningsplanen.
Strukturella styrmedel
Vi saknar i dag en vetenskaplig bedömning av hur olika samhällsstrukturer
påverkar resursförbrukningen. För många står det klart att ett centraliserat
samhälle med stora enheter och långtgående specialisering med åtföljande
ökade transport-, hanterings- och administrationskostnader, och i många
fall dåligt utnyttjande av lokala marginella resurser, i bästa fall kan vara
ekonomiskt försvarbart. Från hushållningspolitisk utgångspunkt är det däremot
inte försvarbart. Ökad forskning vore därför angelägen.
Redan med nu aktuella bedömningar torde det dock finnas anledning
att besluta om sådana riktlinjer för samhällsplaneringen som befrämjar småskalighet
och decentralisering i samhälle och näringsliv.
Kulturens inriktning
Att i vår tid tala om styrning av kulturen låter inte bra. Man ger sig
då in på den personliga integritetens område med de risker det innebär.
Emellertid synes vårt kulturmönster av i dag vara väldigt påverkat och
styrt framför allt av tekniken och ekonomin. I den mån det är möjligt
att tala om monumentalbyggnader från vår egen tid, så torde dessa framför
allt bestå av storstädernas bankpalats och varuhus. Detta stämmer också
väl med den konsumtionskultur som vi utövar.
Skapandet av varor och skapandet av resurser har för flertalet människor
Mot. 1976/77:1254
15
blivit ett tämligen alienerande arbete. 1 ett meningsfullt skapande, en produktion,
oavsett om det är av varor eller tjänster för andra människor,
bör ligga ett av de största kulturvärden människan kan uppleva. I stället
är för många arbetet något nödvändigt ont som man utför för att få ihop
tillräckligt med pengar. Dessa behövs för att kunna konsumera, och samtidigt
som arbetet nedvärderas så förhärligas konsumtionen.
Detta förhållande gäller även på den s. k. finkulturens område. Allt färre
människor skapar, arbetar med denna medan allt fler blir passiva mottagare,
t. ex. bakom TV-apparaten. Vi borde ju i stället skapa kulturaktiviteterna
gemensamt i nära kontakt med varandra. Vi borde i ökad omfattning ägna
oss åt mänsklig gemenskap i stället för opersonlig materiell konsumtion.
Ökade informationsinsatser
De åtgärder som samhället kan sätta in på detta område är bl. a. att ge
folkrörelserna kraftigt förbättrade möjligheter till sin verksamhet. Även om
samhället ställde mycket stora resurser till förfogande för en folkrörelsekampanj
i syfte att i en bred mänsklig verksamhet informera om och diskutera
de långsiktiga hushållningsfrågorna kommer en sådan kampanj ändå
att vara liten i förhållande till den ständigt pågående kampanjen för konsumtionskulturen
som bedrivs i press, etermedia, direktreklam och i varuhusens
skyltfönster.
För att undvika missförstånd vill vi upprepa vad som tidigare framhållits,
att det inte är en minskning av den ekonomiska omslutningen eller total
sänkning av konsumtionen som eftersträvas, utan en förändring av vad
vi konsumerar och hur vi konsumerar, så att överensstämmelse nås med
resurshushållningspolitiska målsättningar. Då det gäller att påverka konsumtionen
i denna riktning bör det under 1976 inrättade konsumentverket
kunna spela en betydande roll och bl. a. dess program Allmän information
fl en inriktning som överensstämmer med nämnda målsättning.
Mot. 1976/77:1254
16
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för en bred folkrörelsekampanj
om hushållningsfrågorna,
2. att riksdagen hemställer att regeringen uppdrar åt konsumentverket
att inrikta sitt program Allmän information på en hushållande
konsumtion.
Stockholm den 25 januari 1977
KARL ERIK OLSSON (c)
i Sösdala
BIRGITTA HAMBRAEUS (c) BJÖRN ELIASSON (c)
GÖSTA ANDERSSON (c)
i Nybro
