om höjning av lånegränserna för företagarföreningarnas direktlån, m. m.
Motion 1974:844 av herr Björk i Gävle och fru Jonäng
Mot. 1974:844
3
Nr 844
av herr Björk i Gävle och fru Jonäng
om höjning av lånegränserna för företagarföreningarnas direktlån,
m. m.
Efterfrågan på företagareföreningarnas insatser i fråga om riskvilligt kapital
till företagarna ökar. De lånemedel ur Statens hantverks- och industrilånefond
som ställs till företagareföreningarnas förfogande skall i huvudsak komplettera
bankernas kreditgivning till framför allt de mindre och medelstora
företagen. Ytterligare anspråk på företagareföreningarnas direktlån kan
förväntas till följd av den nya lagen om anställningsskydd som träder i
kraft den 1 juli 1974. En konsekvens av denna trygghetslag synes nämligen
bli att företagens kreditvärdighet urholkas. Redan i dag har direktiv utgått
från vissa banker om en kraftig reducering av företagsinteckningens hypoteksvärde.
Bankernas krav på säkerhet för givna krediter står oförändrade
samtidigt som företagen belastas med en ”latent löneskuld”, en skuld som
omvandlats till en reell skuld i samband med driftsinskränkningar eller driftsomläggningar.
Detta medför naturligtvis att den vanliga kreditgivningen
till framför allt de mindre företagen, där den latenta löneskulden får praktisk
betydelse, kommer att minskas. Med hänsyn till nuvarande banklag har
bankerna små möjligheter att tillämpa en mera generös kreditbedömning
i de aktuella fallen.
Den här förväntade situationen torde medföra ökade krav på lånemedel
från företagareföreningarna.
Flera företagareföreningar har f. n. outnyttjade lånemedel innestående hos
kammarkollegiet. Det skulle vid ett hastigt påseende kunna tolkas som att
efterfrågan på föreningarnas lånemedel inte skulle vara särskilt stor. Förklaringen
ligger emellertid i det förhållandet att dessa företagareföreningar
har lånat företagen så mycket som det enligt kungörelsen är tillåtet, nämligen
200 000 kronor per företag. Lånegränsen som riksdagen fastställde år 1971
tjänar med andra ord som en spärr för vidare utlåning av riskvilligt kapital.
Det vore rationellt att öka lånegränsen för företagareföreningarnas verksamhet
med medel ur Statens hantverks- och industrilånefond. Från Företagareföreningarnas
förbund har förslag framförts om en höjning av lånegränsen
till 300 000 kronor. Även denna gräns är i nuvarande läge låg men
skulle dock på ett mera rimligt sätt svara mot behoven inom gruppen mindre
och medelstor industri, som i huvudsak utgör företagareföreningarnas målgrupp.
De allt svårare betingelserna för den mindre och medelstora industrin
ökar också riskerna för långivning. Trots förbättrat kreditbedömningsun
1* Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 843-850
Mot. 1974:844
4
derlag och trots allt noggrannare uppföljning av engagemangen ökar förlusterna.
Såsom riskfond har företagareföreningarna nu medel som tillkommer
genom att 0,5 procent av räntorna på utlånade medel avsätts för ändamålet.
Övrig del av räntorna inbetalas till statsverket. Dessa förlusttäckningsfonder
täcker inte tillnärmelsevis konstaterade förluster. Med hänsyn
till det ökade risktagandet i föreningarnas låneverksamhet torde det vara
nödvändigt att höja procentsatsen till riskfonder i företagareföreningarna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes
att riksdagen måtte besluta höja den övre lånegränsen för företagareföreningarnas
lån med medel ur Statens hantverks- och
industrilånefond från nuvarande lånegräns 200 000 kr. till
300 000 kr., samt
att riksdagen måtte besluta att höja avsättningsprocenten till förlusttäckningsfonder
inom företagareföreningarna från 0,5 procent
till 2 procent av räntan på utlånade medel.
Stockholm den 24 januari 1974
GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle
GUNNEL JONÄNG (c)
