om hjärndödsbegreppet

Motion 1975/76:761 av herr Werner i Malmö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975/76
761-768

Motion

1975/76:761

av herr Werner i Malmö
om hjärndödsbegreppet

Under åtskilliga år har diskussionen pågått om behovet av en ny dödsdefmition.
Sedan länge har också det s. k. hjärndödsbegreppet som anknyter
till hjärnfunktionernas totalutslocknande, betraktats som ett adekvat dödskriterium.
Under 60-talet kunde man ännu hänvisa till att det saknades
helt tillförlitlig metodik för diagnostisering. Den tiden är definitivt förbi.

Ingen som helst tveksamhet behöver längre råda och metoderna är inte
mer komplicerade än att de kan komma till användning på vanligt sjukhus.

Av någon anledning tvekar fortfarande Socialstyrelsen att ta de initiativ
som skulle få läget att klarna. I stället har man nöjt sig med att dekretera
en kompromiss som gör läget än mera otillfredsställande både för läkare,
patient och anhöriga. Socialstyrelsen har hesiterat inför kravet att överge
den sedan länge irrelevanta dödsdefinition som hjärtstillestånd utgör men
kan heller inte blunda för att hjärndöden i praktiken måste accepteras. I
det famösa cirkuläret av 1973 har man därför rekommenderat läkarna att
avbryta behandlingen när det konstaterats att patientens hjärnfunktioner
upphört. Det måste emellertid stå i strid med allmänna medicinskt-etiska
principer att förklara en sådan människa levande och ändå sluta att behandla
henne.

Docenten David Ingvar, chefen för neurofysiologiska centrallaboratoriet
vid Lunds universitet, kallar Socialstyrelsens rekommendation "dödshjälp
åt hjärndöda” och fortsätter: ”Socialstyrelsen tillåter inte att hjärndöda kallas
för döda men tillåter att man ställer av respiratorn. Detta måste betyda
att man tar 'död' på organismer som enligt allt språkbruk skall anses vara
'levande’.”

Den klara information om hjärndöden som från läkarhåll lämnats allmänheten
har uppenbarligen också skapat opinion för en dödsdefinition
som anknyter till hjärnfunktionernas totala utslocknande.

En gång i tiden ansågs man död när man ”gett upp andan”. I dag skulle
en läkare i många fall åtalas om han inte behandlade en patient som slutat
andas. En gång, för nu ganska länge sedan, ansågs man död när hjärtat
slutat slå. I dag finns det mängder av människor som haft hjärtat stillastående
i minuter eller timmar, antingen framkallat för operationer i hjärtat eller
förorsakat av medicinska olycksfall i samband med t. ex. narkos eller på
grund av elektriska chocker, hjärtinfart osv. Det är i dag självklart att man
inte är död därför att hjärtat står stilla, döden inträder först då hjärnan
definitivt upphört att fungera.

Hjärndödsbegreppet har också accepterats i hela Europa inklusive övriga

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 761-768

Mot. 1975/76:761

2

skandinaviska länder. Det ökade utbytet av läkare mellan de skandinaviska
länderna gör att vi ofta får hit läkare som är vana att arbeta med ett annat
dödsbegrepp. Detta gör situationen förvirrad.

De olika dödsbegreppen komplicerar också utbytet av transplantat, t. ex.
av njurar mellan de skandinaviska länderna.

I sitt betänkande (SOU 1975:8) med anledning av en motion 1975:41
angående utredning om nytt dödsbegrepp anförde socialutskottet:

Otvivelaktigt skulle införandet av hjärndödsbegreppet vara av stor betydelse
för möjligheterna att transplantera vissa organ, t. ex. lever och bukspottkörtel,
samt vara ägnat att förbättra resultatet vid exempelvis djurtransplantationer.
Att endast av detta skäl vidta eji så vittgrenad åtgärd
som att ändra det dödsbegrepp, vilket av ålder knutits^ill Hjärta och andning,
bör enligt utskottets mening dock icke ifrågakomma.

Denna inställning måste anses alltför traditionell. Det finns all anledning
att utmönstra ett dödsbegrepp som man ändå i praktiken lämnat. Logiken
borde kräva att så sker och man bör inte bortse från de många människoliv
som är beroende av transplantationskirurgins förbättrade villkor.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att utredningen angående
sjukvård i livets slutskede jämväl skall omfatta hjärndödsbegreppet.

Stockholm den 23 januari 1976

MÅRTEN WERNER (m)
i Malmö