om hästavel och ridsport

Motion 1987/88:Jo276 av Marianne Andersson och Nils G Åsling (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo276

av Marianne Andersson och Nils G Åsling (c)
om hästavel och ridsport

Mot.

1987/88

Jo276-283

Intresset för hästavel, häst- och ridsport ökar starkt. Hästen har stor och
ökande både ekonomisk och social betydelse. Intresset för hästar och
ridsport kommer sannolikt att öka de närmaste åren eftersom VM kommer
att hållas i Sverige 1990.

Social betydelse

Särskilt bör ridsportens positiva effekt för ungdom understrykas. Många
flickor t. ex. finner hos hästen en mening och ett mål i tillvaron som de inte
finner i andra sammanhang. Hästsporten har också mer än kanske någon
annan sport en fostrande inverkan. Den ”egna” hästen är en levande
varelse som man måste ta ansvar för varje dag, en varelse som behöver
omvårdnad. Det är kanske detta som betyder mest för unga flickor. Det
finns talrika exempel på att man använder hästar i social verksamhet för
ungdom med gott resultat. Kan detta minska antalet flickor på ungdomshem
har det förutom det rent mänskliga en stor ekonomisk effekt eftersom
en plats på ungdomshem i dag kostar runt 1 500 kr./dag. En satsning på
hästen har också stor betydelse ur jämställdhetssynpunkt eftersom ”pojksporterna”
får de överlägset största fritidsresurserna i dag.

Kallbloden

Intresset för användande av hästen i arbetet på landsbygden ökar. Framför
allt gäller detta i skogen. T. o. m. de stora skogsbolagen har en del hästkörare
i dag. Många skogsägare vill ha timret utkört med häst eftersom det
är betydligt skonsammare för miljön. Hästskogsbruket har en ökande nisch
i ett mer ekologiskt och småskaligt lantbruk. Dock bör detta effektiviseras
genom ökade utbildningsresurser. Erfarenheterna av den utbildning av
skogskörare som för närvarande bedrivs på Wångens hingstuppfödningsanstalt
är goda. Hästen bör ha en given plats i den nya naturbrukslinjen som
innebär en breddad landsbygdsutbildning, men också fler special- och påbyggnadskurser
bör komma till stånd. Kallbloden omfattar ju inte bara
arbetshästar utan också ponnies som har sin stora betydelse ur fritidssynpunkt.

Det är av största vikt att slå vakt om avel och uppfödning även på detta
område så att raserna bibehålls.

1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo276-283

Hästaveln

Hästaveln har aldrig varit särskilt lönande. Det är det stora intresset som
bär upp verksamheten och med ett rätt inriktat stöd skulle utvecklingen
kunna förbättras avsevärt.

Man kan säga att en häst kostar 2 000 kr. innan den är född och sedan
8-10 000 kr. per år innan den kan användas som treåring. Förr försökte man
stödja hästaveln genom att varje sto som skulle ha sitt första föl och då
stambokföras fick 125 kr. vilket i dag skulle betyda minst 1 000 kr. De bästa
stona fick också frisedel från betäckningsavgiften. Nu kostar det ca 200 kr.
att stambokföra; därtill kommer betäckningsavgift och premieringskostnader.
Många ston betäcks inte alls av kostnadsskäl. Detta är negativt för
landet eftersom det råder brist på hästar och vi tvingas importera och
eftersom hästarna gör stora landskapsvårdande insatser och bidrar till åkerarealens
användning. Hästen har en stor betydelse för landsbygdsutvecklingen
vilket särskilt bör uppmärksammas i år - Landsbygdens år.

Enligt vår mening är det viktigt att stödja uppfödarna direkt så att det
gagnar aveln. Vi anser att ett bidrag på 1 000 kr. till varje sto som stam bokförs
bör utgå.

Hästarnas hållbarhet

Bl. a. Flyingestiftelsen har påpekat att ridhästarnas.medellivslängd halverats
de senaste 30 åren, vilket är ett allvarligt problem. Orsakerna kan vara
många: miljön i stallar och ridskolor samt själva hanteringen av hästarna.
Forskning inom detta område är därför av största vikt. Utbildningen av
ridlärare och instruktörer bör förbättras. Det finns dock traditionellt ett
betydande kunnande om hur hästarnas långsiktiga förmåga bäst skall tillvaratas.
Det är nödvändigt att ta vara på denna kompetens vid utbildning av
lärare och instruktörer.

Premieringsverksamheten

För att kunna bibehålla Sveriges rykte som en förstklassig hästproducent är
det av största vikt att premieringsverksamheten håller högsta klass och att
kompetenta människor kan rekryteras. I dag gäller att dessa får arbeta
ideellt för att få nödvändig kompetens och erfarenhet. Här gäller det alltså
att ta ledigt från arbetet för att kunna närvara på premieringar tillsammans
med en erfaren premieringsförrättare. Eftersom det är fråga om upprepade
tillfällen är detta en omöjlighet för många utan ersättning.

Urvalet för rekrytering begränsas därför. Ett stöd till premieringsaspiranter
vore därför av största betydelse, liksom till utbildning av premieringsförrättare.

Mot. 1987/88
Jo276

2

Utbildning

Utbildningen till ridlärare eller instruktör består i stort sett av tre års skola
och två års praktik och är förenad med stora kostnader eftersom höga
skolavgifter tas ut förutom sedvanliga kostnader för mat och husrum. Detta
gör det svårt att få folk med rätt intresse och övriga förutsättningar till
utbildningen. Enligt vår mening bör finansieringen av denna utbildning ses
över.

Hemställan

Med hänsyn till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hästsportens sociala betydelse för ungdom,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vaktslående om kallblodsraserna och ökad utbildning
för användning av hästar i skogsbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökat stöd till hästaveln,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att öka ridhästarnas medellivslängd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningsstöd till premieringsverksamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av ridlärarutbildningen.

Stockholm den 26 januari 1988

».

Marianne Andersson (c) Nils G Åsling (c)

Mot. 1987/88
Jo276

3