om handeln med ormar och andra kräldjur, m. m.

Motion 1987/88:Jo522 av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo522

av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m)

om handeln med ormar och andra kräldjur, m. m.

År 1970 förbjöds import av ormar och andra kräldjur för andra ändamål än
utställningar och forskning.

Detta förbud upphävdes den 1 juli 1987 efter — enligt uppgift — starka
påtryckningar på lantbruksstyrelsen. Tveksamhet framfördes från bakteriologiska
anstalten med anledning av den risk för salmonellasmitta som en
fri import skulle kunna medföra. Man konstaterade emellertid också att
semestrande svenskars resor till sydliga länder i det avseendet innebar en
betydligt värre smittorisk än import av kräldjur.

Från den 1 juli till den 31 december skulle emellertid försök med fri
import tillåtas. Försökstiden är nu till ända. Importen lär under detta halvår
ha uppgått till ca 60 000 djur, huvudsakligen vattensköldpaddor, strumpebandssnokar,
pytonormar, krokodiler, boaormar och ödlor.

Man har kunnat konstatera bedrövliga förhållanden i samband med
transporterna. Särskilt under sommaren 1987 men även senare har katastrofalt
dålig ordning rått. Djuren har buntats ihop, sköldpaddors skal har
krossats och många har vid framkomsten varit döda och förruttnade. 500—
1 000 sköldpaddor infördes på en gång till Sverige vid några tillfällen. 30—
50 av djuren låg stuvade på varandra i pappkartonger. IATA (International
Air Transport Association) har klara föreskrifter om hur transporten skall
ske. Sköldpaddorna skall ligga enskilt förpackade i tygpåsar i kartonger
som hindrar tryckskador. Enligt uppgift uppfylles IATArs bestämmelser
icke.

Den s. k. Washington-konventionen reglerar handeln med utrotningshotade
djur. Konventionen har undertecknats av 96 stater, däribland Sverige.
De djur som står upptagna på den s. k. A-listan får över huvud taget ej
fångas eller saluföras. Beträffande B-listan som omfattar djurarter som befinner
sig i en riskzon för utrotning råder stor osäkerhet. Till slut medgav
lantbruksstyrelsen import av kräldjur på B-listan — om exporttillstånd från
säljarlandet kunde förevisas.

Enligt kräldjursveterinären Ywon Roschat i Uppsala borde en varningsklocka
ringa även vad beträffar djuren på Washington-konventionens
B-lista. ”Det kan ju vara djur som på sikt riskerar att utrotas. Sådana djur
borde vi inte handla med”, säger Ywon Roschat. Australien har exempelvis
ett totalt förbud för export av reptiler. Trots detta har australiska boaormar
införts i Sverige. Hur kan importören då förevisa exporttillstånd? Den av

Sverige likaså ratificerade Bern-konventionen som gäller alla europeiska Mot. 1987/88

länder uppställer minimikrav för handeln. Det är av största vikt att våra Jo522

nationella bestämmelser ställer krav på kunskap och skicklighet hos dem
som skall utöva handeln med dessa djur.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att vårt land ej har rätt miljö för
flera av dessa djurarter, och att förhållandena ofta torde leda till djurplågeri
samt att förutsättningarna för rätt utfodring för vissa arter saknas. Risken
för salmonellasmitta måste även beaktas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strängare regler för handel med ormar och
kräldjur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot smuggling av ormar och kräldjur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning beträffande eventuell auktorisation
av djurhandlare.

Stockholm den 26 januari 1988
Elisabeth Fleetwood (m)

Ingvar Eriksson (m) Gunnel Liljegren (m)

15

Svenskt Tryck Stockholm 1988