om handeln med öl

Motion 1987/88:L714 av Karin Israelsson och Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L714

av Karin Israelsson och Martin Olsson (c)
om handeln med öl

Alkoholpolitikens syfte är att begränsa den allt för höga konsumtionen och
därmed begränsa alkoholskadorna. Denna riktpunkt fastställdes av riksdagen
1977. Sedermera har riksdagen dessutom anslutit sig till den av WHO
upprättade rekommendationen om att reducera alkoholkonsumtionen med
25 % fram till år 2000.

En väsentlig del för att uppnå det uppsatta målet är att bibehålla ungdomsåren
alkoholfria. Samhället ger därför stöd till ungdomsverksamhet,
har fastställda åldersgränser för inköp och servering av alkohol och ger
inom skolans ram en värdefull information om alkoholens skadeverkningar.
För att stödja dessa preventiva insatser är det nödvändigt att åldersgränserna
vid försäljning upprätthålls.

När det gäller ölförsäljning av klass II, som tillåts i den allmänna handeln,
visar undersökningar att denna regel följs i mycket begränsad omfattning.
Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF, genomförde under hösten 1987 en
enkel test på hur livsmedelsbutikerna kontrollerar åldern vid inköp av öl. I
vissa fall fick ungdomar ner i U-årsåldern köpa och för de i 15-16-årsåldern
stötte man endast i undantagsfall på krav på ålderslegitimation. Endast
19 % av butikerna begärde legitimation.

En annan faktor som starkt bidragit till ölkonsumtionen bland de unga är
extrapriserna på öl. Detta i kombination med flerburksförpackningar är
klart konsumtionsstimulerande och bidrar till att motverka de mål samhället
satt upp.

En tredje orsak till det ökande öldrickandet bland ungdom är den reklam
som förekommer, dels för klass II, som enligt gällande bestämmelser skall
vara måttfull, men som fått en allt mer aggressiv utformning. Dessutom har
bryggerierna utnyttjat den möjlighet som står till buds att göra förpackningar
för olika ölklasser så lika att man med skilda associationer får
intrycket av att reklamen avser starköl och inte lättöl, vilket ju i och för sig
är en vara som är tillåten att göra reklam för.

Att bryggeriernas intentioner lyckats råder ingen tvekan om. Starkölsförsäljningen
har ökat kraftigt och lättölsförsäljningen ligger i princip kvar på
samma nivå som tidigare. Klarar inte bryggeri branschen av att framställa
förpackningar för lättöl som tydligt skiljer sig från exempelvis de som
används för starköl, bör man överväga om man inte borde föra in lättölsreklamen
under samma bestämmelser som gäller för starköl, dvs. helt förbjuda
den.

Sammanfattningsvis föreslås således:

- åtgärder vidtas för att upprätthålla 18-årsgränsen för inköp av öl, i Mot. 1987/88
allmänna handeln, L714

- öl som lockvara med nedsatta priser får inte förekomma,

- bryggerierna åläggs att vid utformning av förpackningar och beteckningar
av öl ge dem en sådan utformning att förväxlingar inte kan uppstå.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäljning av öl.

Stockholm den 21 januari 1988

Karin Israelsson (c) Martin Olsson (c)

4