om grupplivförsäkring för homosexuella sambor

Motion 1987/88:A607 av Maria Leissner (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A607

av Maria Leissner (fp)

om grupplivförsäkring för homosexuella sambor

I ett par avgöranden under förra året i statens grupplivnämnd har man vägrat
utbetala s. k. grundbelopp till den efterlevande parten i ett homosexuellt
förhållande. Detta trots att det i 17 § i reglementet angående statens
grupplivförsäkring kan utbetalas försäkringsbelopp om arbetstagaren efterlämnar
make, barn under 21 år, eller ”sådan med arbetstagaren vid tiden för
dödsfallet under äktenskapsliknande förhållanden sammanboende ogift
person, för vilken grupplivnämnden efter prövning enligt sista stycket
beslutat att försäkringsbelopp skall utgå”.

Statens grupplivnämnd har uppenbarligen tolkat detta stadgande som att
det avser ogift man och ogift kvinna. Därmed har man frångått ordalydelsen
av bestämmelsen, och sålunda beslutat att homosexuella sammanboende
inte skall omfattas av reglementet.

Argumenten för besluten har varit att nämnden följt stadgad praxis på det
statliga området, och praxis på arbetsmarknadens område vid tillämpning av
tjänstegrupplivförsäkring. I det första fallet är ju en sådan praxis endast
följden av nämndens egna beslut, i det andra fallet beträffande t. ex.
grupplivförsäkringar för LO-kollektivet, har man uppenbarligen inte observerat
att homo- och heterosexuella sambor numera jämställs.

Det är självfallet mycket stötande att ett av regeringen fastställt reglemente
står i strid med de mål som riksdagen antagit för att undanröja
diskriminering av homosexuella.

Ett argument mot att åtgärda detta missförhållande har varit att detta
reglemente faller inom det avtalsreglerade området, och därför inte kan
regleras genom ett politiskt beslut. Enligt uppgift är detta dock en förändring
som planerats och ännu inte genomförts. Förberedelser lär pågå för en
övergång till en försäkring som grundas på avtal mellan arbetsmarknadens
parter. Fortfarande finns därmed möjligheter att fatta ett politiskt beslut för
att undanröja denna stötande diskriminering.

Självfallet är det upprörande att ett av regeringen fastställt reglemente står
i strid mot de mål som riksdagen antagit för att motverka diskriminering av
homosexuella. Inte minst tar de som drabbas av ett sådant beslut saken
mycket hårt. Kanske inte i första hand för att den rättmätiga ersättningen
uteblir, utan framför allt för att man upplever sin kärlek som mindre värd ur
statsmakternas synvinkel. I ett av de fall där ersättning nekats hade
samboendet varat i över 30 år. Nog borde det ligga i samhällets intresse att på

alla sätt stödja varaktiga förhållande mellan homosexuella. Någon större Mot. 1987/88

samhällsekonomisk belastning torde det inte heller bli frågan om. A607

Respekt för två människors uppriktiga känslor för varandra, och en
strävan att verka för jämställdhet för homosexuella borde vara riktmärken
för regeringens handlande.

Hemställan

Mot den bakgrunden hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av 17 § i reglementet för statens
grupplivförsäkring.

Stockholm den 26 januari 1988

Maria Leissner (fp)