om gränsdragning mellan egenföretagare och

Motion 1987/88:L707 av Martin Olsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88 :L707

av Martin Olsson m. fl. (c)
om gränsdragning mellan egenföretagare och
konsument i konsumentskyddslagstiftningen

Genom konsumentskyddslagstiftning såsom konsumentköplagen, konsumentkreditlagen,
konsumentförsäkringslagen, konsumenttjänstlagen, hemförsälj
ningslagen och marknadsföringslagen regleras förhållandet vid avtalsoch
affärstransaktioner mellan konsumenter och näringsidkare. Eftersom
konsumenter anses ha en svagare ställning än näringsidkare vid sådana
transaktioner ger dessa lagar konsumenterna särskilda rättigheter exempelvis
gällande information, hävande av köp och anstånd med betalning.

Med näringsidkare avses i dessa lagar den som i sin yrkesmässiga
verksamhet exempelvis säljer varor till konsumenter eller utför tjänster för
konsumenter. Att fastslå att en part är näringsidkare i en affärstransaktion
torde inte medföra några problem. När det däremot gäller att avgöra om den
andra parten skall betraktas som konsument eller ej enligt dessa lagar kan det
i vissa fall bli gränsdragningsproblem, nämligen när ”konsumenten” är egen
företagare och hans inköp lika gärna kan gälla honom som privatperson som i
hans egenskap av företagare.

Med konsument i dessa lagar avses en fysisk person som uppträder
huvudsakligen i sin egenskap av privatperson. I specialmotiveringen till
konsumenttjänstlagen framhöll föredragande statsrådet i propositionen
(prop. 1984/85:110) att ”gränsdragningsfrågorna bör lösas genom att avgörande
vikt fästs vid frågan om det föremål som tjänsten gäller är avsett
huvudsakligen för konsumentens enskilda bruk eller inte”. Som exempel
anges i specialmotiveringen bl. a. att lagen inte är tillämplig ”om en
droskägare beställer ett reparationsarbete e.d. på en droskbil som han
använder i sin rörelse men i mindre omfattning också använder som
privatbil”. Däremot bör lagen ”anses tillämplig, om en näringsidkare
tillfälligtvis lånar en familjemedlems privatbil för att använda den i rörelsen
och i samband därmed beställer reparation e. d. på bilen”.

När det gäller åtgärder på byggnad som inrymmer inte bara en persons
bostad utan också lokaler där han driver butik eller verkstad bör det
avgörande för om lagen skall tillämpas vara om byggnaden kan anses
huvudsakligen tjäna bostadsändamålet.

Att det i vissa fall kan vara svårt att dra gränsen mellan konsument och
småföretagare vid tillämpning av de olika lagarna för konsumentskydd torde
vara ganska klart.

En annan fråga är om inte åtminstone enmansföretagaren i flertalet

affärstransaktioner med en större näringsidkare är i behov av samma skydd Mot. 1987/88

som den nämnda lagstiftningen ger dem som är konsumenter. En egenföreta- L707

gare är exempelvis inte starkare i ett avtalsförhållande för att det gäller ett

köp eller en tjänst för hans lilla företag än om motsvarande köp eller tjänst

gäller honom eller hans familjemedlemmar som privatpersoner.

Detta talar för att åtminstone egenföretagarna i huvudsak borde omfattas
av reglerna i konsumentskyddslagstiftningen, eftersom denna lagstiftning
har till syfte att skydda den som - utan lagstiftning - har en svagare ställning
i ett avtalsförhållande.

Vid olika tillfällen har dessa förhållanden påtalats av centerpartister i
riksdagen. När riksdagen behandlade propositionen med förslag till konsumentförsäkringslag
framhöll centerns ledamöter i ett till betänkandet (LU
1979/80:18) fogat särskilt yttrande att lagförslaget skulle ge försäkringstagare
som räknas som konsumenter ett ökat skydd, men att småföretagare, vilka
har behov av motsvarande skydd även i sin funktion som företagare tyvärr
inte skulle komma att omfattas av lagen.

I motion 1986/87:L810 vid fjolårets riksmöte tog Kersti Johansson och
Stina Gustavsson (båda c) upp gränsdragningen mellan småföretagare och
konsument i hemförsäljningslagen. De anförde där som exempel att
allmänna reklamationsnämnden (ARN) under 1986, enligt uppgift, fått in
åtta anmälningar från egenföretagare, som ångrat sitt köp av kassaskåp. De
som uppgett att de skulle använda kassaskåpet i rörelsen fick inte någon
ångerblankett eller köpet hävt. Det fick däremot den, som uppgett att skåpet
skulle användas för privat förvaring av fotonegativ.

Detta är ett annat exempel på gränsdragningsproblem. I motionen
framhölls att småföretagare som har ”sitt hantverk i hemmet” i ökad
utsträckning borde betraktas som konsument i hemförsäljningslagen.

I det särskilda yttrande som av centerledamöterna fogades till det
betänkande (LU 1986/87:29) vari motionen behandlades framhölls bl. a.

Vi delar motionärernas uppfattning att egenföretagare så långt möjligt bör
jämställs med konsument i de fall då egenföretagarens ställning och situation
i ett avtalsförhållande motsvarar en konsuments. Som påpekas i motionen
gäller detta särskilt när en person driver sitt företag i hemmet och således är
både företagare och privatperson i hemmet. Enligt vår mening bör därför en
översyn göras av gränsdragningen mellan egenföretagare och konsument i nu
angivet syfte. En sådan översyn bör dock ej begränsas till hemförsäljningslagen
utan avse hela den konsumenträttsliga lagstiftningen.

Enligt vår mening bör — som framhålls i nämnda särskilda yttrande - en
översyn företas av gränsdragningen mellan egenföretagare och konsument i
den konsumenträttsliga lagstiftningen. Bakgrunden är i viss mån gränsdragningsproblemen
men främst vikten av att egenföretagare så långt möjligt
jämställs med konsumenter i de fall då egenföretagarens ställning och
situation i ett affärs- eller avtalsförhållande i huvudsak motsvarar konsumenternas.
Det bör därvid prövas om utvidgningen av dessa lagars tillämpning
skall begränsas till egenföretagare som driver sin verksamhet i eller i
anslutning till hemmet eller om även övriga egenföretagare och vissa andra
småföretagare bör omfattas av de skyddande regler som nämnda lagstiftning
ger konsumenterna.

Riksdagen bör enligt vår mening uttala att en översyn av dessa regler i den Mot. 1987/88

konsumenträttsliga lagstiftningen bör ske, lämpligen vid den översyn av L707

dessa lagar som ändock är erforderlig sedan de nu tillämpats några år och i
samband med strävanden efter samordning med övrig köprättslig lagstiftning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gränsdragningen mellan egenföretagare och
konsument i den konsumenträttsliga lagstiftningen.

Stockholm den 19 januari 1988

Martin Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Elving Andersson (c)
Eva Rydén (c)

Kersti Johansson (c)
Marianne Karlsson (c)

Gunilla André (c)

Ingbritt Irhammar (c)
Britta Hammarbacken (c)
Stina Gustavsson (c)

13

gotab Stockholm 1988 14285