om Gotlands ställning i regionalpolitisk! hänseende.

Motion 1975:950 av herrar Nilsson i Visby och Gustafsson i Stenkyrka

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:950

9

Nr 950

av herrar Nilsson i Visby och Gustafsson i Stenkyrka
om Gotlands ställning i regionalpolitisk! hänseende.

En väl utvecklad samhällelig och kommersiell service är en grundförutsättning
för en regions attraktionskraft. Särskilt då det gäller sådana aktiviteter
som utbildning, kommunikationer och vård krävs ett tillräckligt
befolkningsunderlag för att till rimliga kostnader utveckla och differentiera
servicegraden.

För att bibehålla och stärka befolkningsunderlaget måste näringslivet utvecklas
så att försörjningen tryggas. Ett område där dessa faktorer mera
än hittills måste beaktas är Gotlands län.

Befolkningsutvecklingen på Gotland är inte tillfredsställande.

År 1945 var det gotländska befolkningstalet nära 60 000; vid senaste årsskifte
uppgick befolkningssiffran till något över 54 000.

Under 1950-talet förlorade ön nära 8 96 av sin befolkning, och de som
flyttade ut var företrädesvis ungdomar. Under början av 1960-talet stabiliserades
emellertid befolkningstalet, beroende på att en del företag med
LM Ericsson i spetsen etablerade sig på Gotland. Man kunde förmärka
att befolkningskurvan vände, och en viss folkökning kunde noteras. Sedermera
har emellertid befolkningstalet i stort sett stått stilla med en negativ
tendens i ålderssammansättningen. Antalet äldre människor ökar medan
de mest produktiva åldrama minskar. Hög arbetslöshet, speciellt utbredd
bland ungdom, betydande undersysselsättning och brist på nya arbetstillfällen
är ofta återkommande i rapporterna och meddelandena från
länsarbetsnämnden på Gotland. Om man siktar på ett befolkningstal av
minst 55 000 personer för att skapa en stabilare grund för kommunens ekonomi
och i olika avseenden ge öns invånare erforderligt serviceutbud, torde
enligt länsarbetsnämndens prognos 2 000 nya arbetstillfällen behöva nyskapas
fram till år 1980. En sådan ökning kan av naturliga skäl inte ske utan
att mycket kraftiga åtgärder från samhällets sida sätts in.

En av de dominerande näringsgrenarna på Gotland är jordbruket, som
f. n. sysselsätter ca 20 96 av den förvärvsarbetande befolkningen. Den största
näringsgrenen är offentlig förvaltning m. m. som sysselsätter 28 96 av de
förvärvsarbetande. Beträffande jordbruket kan nämnas att mellan åren 1965
och 1970 minskade detta sin andel av de förvärvsarbetande med omkring
2 000 personer, medan tillverkningssektorn under samma tid endast ökade
med något hundratal.

Länsarbetsnämnden i Gotlands län har i sin senaste översiktliga redogörelse
för arbetsmarknadsläget bl. a. redovisat nyanmälda lediga platser

Mot. 1975:950

10

under år 1974. Av denna redovisning framgår att 62 96 av de under andra
halvårdet 1974 nyanmälda lediga platserna återfinns inom yrkesområdena
tekniskt arbete, hälso- och sjukvård, undervisning samt servicearbete. Av
redogörelsen kan också utläsas att tillverkningsindustrins andel var betydligt
mindre, nämligen endast 21 96. Anmärkningsvärt är att dessa 21 96 även
är en lägre notering än vad som var fallet för andra halvåret 1973.

Härav framgår att tillgången på arbetstillfällen inom tillverkningssektorn
alltjämt är klart otillräcklig. Problemen på det gotländska arbetsmarknaden
uppvisar således i dag stora likheter med de förhållanden som råder i det
inre stödområdet.

Dessutom kan nämnas att av de under år 1974 till arbetsförmedlingen
lediganmälda platserna endast ca 36 96 var fasta arbeten, medan återstoden
var tillfälliga anställningar med upp till sex månaders varaktighet.

Den ökning av den kommunala skatteutjämningen som kom Gotland
till del enligt 1973 års riksdagsbeslut är ett tillskott som på intet sätt skall
förringas. Även den förstärkning av transportstödet som beslutades av 1974
års riksdag är mycket positiv för Gotland. Det är åtgärder som kan bidraga
till en utveckling av det gotländska näringslivet, men samtidigt måste nya
lokaliseringspolitiska insatser av helt annan intensitet än f. n. komma Gotland
till del. Vidare måste Gotlands elkraftsförsörjning tryggas till likvärdiga
priser som i andra delar av landet och samhällsservicen på olika områden
utbyggas och förstärkas.

Gotland tillhör sedan år 1972 stödområdet, men det framstår också klart
att de medel som inom allmänna stödområdets ram står till buds inte är
tillräckliga för att klara Gotlands situation.

De stödformer som utgår inom det inre stödområdet behöver också tilllämpas
för Gotlands del. Vi vill i detta sammanhang endast påpeka en
detalj som kan få stor betydelse för Gotland, nämligen att inom det inre
stödområdet sysselsättningsstöd kan utgå även inom turistnäringen.

Vid behandlingen av propositionen 1973:50 angående medel i den fortsatta
regionalpolitiska stödverksamheten och inrikesutskottets betänkande nr 7
år 1973 uttalade utskottet följande:

Med hänsyn till att det inre stödområdet även i fortsättningen bör omfatta
i princip endast de inre delarna av skogslänen kan utskottet inte biträda
de yrkanden som rör Höga Kusten och Gotland. I fråga om Gotland vill
utskottet dock framhålla att svårigheterna där synes vara av den arten att
det för annat regionalpolitisk stöd än sysselsättningsstöd är berättigat med
den generösa tillämpning som utskottet uttalat sig för i gränstrakten till
det inre stödområdet.

Vid 1974 års riksdag behandlades motionen 893 där vi motionärer yrkade
”att riksdagen måtte uttala att det regionalpolitiska stöd inklusive sysselsätttningsstöd
som gäller för inre stödområdet jämväl skall vara gällande
för Gotland”. Detta yrkande avslogs av riksdagen samtidigt som man beslutade
bifalla en skrivning i inrikesutskottets betänkande nu 7 år 1974
med följande innehåll:

Mot. 1975:950

11

Utskottet förordar att sysselsättningsstöd skall i samband med annat lokaliseringsstöd
kunna utgå till företag i gränsområdet till det inre stödområdet
samt Gotland. Beslut om sådant särskilt sysselsättningsstöd skall
fattas av Kungl. Majit. Det särskilda sysselsättningsstödet skall vara en
försöksverksamhet som bör starta under nästa budgetår vid tidpunkt som
Kungl. Majit bestämmer och pågå minst två år, varefter resultatet bör redovisas
för riksdagen. Vad utskottet anfört i denna fråga bör ges Kungl.
Majit tillkänna.

Enligt vår uppfattning föreligger tillräckliga skäl för att Gotland i lokaliseringspolitiskt
avseende tillförs det inre stödområdet. Ett sådant förfarande
skulle inte heller, som i vissa andra delar av landet, medföra några besvärliga
gränsd ragningsproblem,

All erfarenhet visar att Gotland inte tål ytterligare folkminskning utan
strömmen måste i stället vändas. Detta är enligt vår uppfattning fullt möjligt
om kraftfulla åtgärder sätts in i nuläget innan de relativt stora ungdomskullar
som nu kommer ut i förvärvslivet i stor utsträckning tvingas lämna Gotland.
Som livsmiljö har regionen också stora fördelar att bjuda.

När frågan om ett utökat statligt stöd övervägs bör som jämförelse uppställas
de kostnader som samhället alternativt för bära för en successiv avfolkning
av Gotland med motsvarande investeringar i andra samhällen,
liksom de ökade kostnaderna som ofrånkomligen uppkommer för den kvarboende
befolkningen om en efter svenska förhållanden dräglig standard
skall kunna upprätthållas. Det måste enligt vår bedömning vara i hela landets
intresse att i möjligaste mån ge förutsättningar för en bättre utveckling
än hittills så att näringslivet kan förnyas och ge sysselsättning åt Gotlands
befolkning.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uttalar att Gotland då det gäller regionalpolitiska åtgärder
tillförs inre stödområdet.

Stockholm den 22 januari 1975

PER-A. NILSSON (s)
i Visby

TORSTEN GUSTAFSSON (c)
i Stenkyrka