om geotermisk energi.

Motion 1975:1672 av herr Sjönell m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:1672

10

Nr 1672

av herr Sjönell m. fl.
om geotermisk energi.

»

Den geotermiska energin — jordvärmen — är en alternativ energikälla
som synes erbjuda goda möjligheter till utnyttjande inom landet. Det är
ett intressant alternativ som i andra länder bedöms ge mycket stora
energitillskott. Planerna i Frankrike på ett omfattande utnyttjande av
den geotermiska energin för husuppvärmning är bl. a. ett bevis på denna
energiforms möjligheter.

Det är självfallet fel att göra en strikt parallell till Frankrike, men
många faktorer talar för att vi även i Sverige har mycket goda
förutsättningar att utnyttja jordvärmen för i första hand uppvärmning av
våra bostäder och övriga lokaler.

Inom Sverige har temperaturmätningen i djupa borrhål utförts i
samband med oljeborrningen av OPAB i Skåne och i Östersjöbotten. I
tabellen nedan anges bottentemperaturvärdet för samtliga borrhål djupare
än 1 200 m.

Borrhål	Djup m	Temperatur i hålets botten
Skåne
Maglarp-1	1957,6	50
Hammarlöv-1	2369,0	62
Lskilstorp-1	2491	64
Norrcvång-1	2116,0	54
Höllviksnäs-1	2612,0	72
Håslöv-1	2571,4	75
Barsobäck-1	2187,4	55
Ljunghusen	2272	81
Kungstorp-1	2071,0	51
Östersjöbotten
Falsterborcv-1	1422,8	52
Smygehuk-1	1681,7	44
B-9	1266	41

Medelvärdet av temperaturgradienten för samtliga 12 djupa borrhål är
28°C per km. Eftersom under mätningen konvektion i slammet i
borrhålen icke varit helt förhindrad, är det troligt att värdet i
verkligheten är någon grad högre, omkring 30 C per km.

Då man i Sverige söker ställen, som kan vara lämpliga för utvinning av
jordvärme, bör man undvika malmförande delar av jordskorpan och även

Mot. 1975:1672

11

kringliggande partier där järnfiltration skett, även mycket obetydlig
sådan. Detta innebär att delar av Norrland och Bergslagen icke kan
komma i fråga.

1 berggrunden världen över påträffas här och var s. k. värmefickor dvs.
lokala berggrundsområden, som utan att kunna klassificeras som vulkaniska
dock uppvisar hög temperaturstegring mot djupet, och det synes
troligt att värmefickor också exiterar i den svenska berggrunden. Orsaken
kan vara magmahärdar på avsevärt djup eller en lokalt ökad halt av
radioaktivt material i berget. Det synes också möjligt att närheten till
förkastningslinjer med seismisk aktivitet kan inverka förhöjande på
temperaturgradienten.

För att uppfylla fordringarna på god utvinning av jordvärmen måste
man ha tillgång till vatten. Värmeutvinningen kan tänkas genomförd på
så sätt, att man genom ett borrhål pumpar kallt vatten ned till den varma
nivån i berggrunden och genom ett annat hål, 500 å 1000 m därifrån,
pumpar upp det uppvärmda vattnet. Mellan hålen måste vattnet bringas
att cirkulera genom porer i berget eller ett vittförgrenat spricksystem, i
vilket berget kyles ned och värmen tages upp av vattnet. Eftersom berg är
en dålig värmeledare, måste spricksystemet vara rikligt förgrenat och
vattnets rörelse däri långsam.

Jordskorpan genomsättes på många ställen av djupgående, naturliga
sprickzoner. På ställen där denna håller vatten, kan det vara lämpligt att
placera borrhål för värmeutvinning i eller intill själva sprickzonen.
Möjligheten att i sprucket berg hålla korrekt riktning på borrhålet
underlättas av att borrhålets diameter är stor.

Från den svenska berggrunden kan som exempel på sprickzoner
nämnas den, som från Grönland går genom Norska Havets botten; över
Norges sydspets passerar den Skåne diagonalt över Båstad, går vidare över
Östtyskland, Polen och södra Ryssland fram till östra Turkiet, där den
möter en liknande sprickzon, som från Östafrika går genom Röda Havet
och Jordandalen. En liknande sprickzon utgår från norra Finland och
korsar Bottenviken för att över Vänernområdet nå ut i Oslofjorden och
över Norska Rännan ansluta sig till den ovan nämnda sprickzonen från
Grönland.

Det synes möjligt att de nämnda djupgående spricksystemen och
andra av lokal utsträckning innehåller vatten; detta skulle i hög grad
underlätta den geotermiska energins utvinning. Vattenförande spricksystem
på stort djup under markytan har konstaterats på flera ställen:
Island, norra Italien, gejserområden i USA etc.; platserna är alla belägna
inom vulkaniska områden. Att utvinna geotermisk energi i icke vulkaniska
områden är naturligtvis mycket svårare. Dock har enstaka försök
genomförts med framgång, vilket visar att sådan utvinning är möjlig.

Det är många problem, inte minst hålens borrning, som måste lösas.
Att detta kommer att taga avsevärd tid är självklart, likaså att man
lämpligen bör starta med icke alltför djupa borrhål. Eftersom drygt 40 %
av Sveriges energikonsumtion går åt till uppvärmning av hus och

Mot. 1975:1672

12

till varmvatten, är en temperatur i borrhålen på 70-90° fullt tillräcklig. Det
djup, som man därvid behöver borra till överstiger icke 3 km, ett djup
som bör kunna nås utan alltför stora svårigheter.

En första åtgärd för att bedöma möjligheterna att utvinna geotermisk
energi i Sverige är att bestämma temperaturen i berggrunden och
värmeledningsförmågan för bergmaterialet. 1 förarbetet ingår självfallet
internationella kontakter och studier. Det är särskilt intressant att
noggrant studera de franska projekten.

Arbetet måste inriktas på att söka efter naturliga sprickzoner och
termiska fickor som innehåller varmvatten. (Det gäller ej grundvatten
som förekommer på högst 200 meters djup.) För att genomföra dessa
undersökningar kan gamla provhål utnyttjas, sådana som borrats i
samband med oljeletning. Dessutom måste också nya provhål borras för
att ge besked om förutsättningarna för utnyttjande av jordvärme inom
landet.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är en central myndighet för
ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. Dess uppgift är att

o utföra allmän geologisk kartering,

o bedriva informations- och dokumentationsverksamhet på det geologiska
området,

o på uppdrag uppsöka och undersöka förekomsten av tekniskt
användbara mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten.

SGU:s arbetsuppgifter bör utökas att även omfatta undersökningar av
gamla provhål samt provborrning för att kartlägga förekomsten av
jordvärme, särskilt termiska fickor och förekomster av varmvatten.
Arbetet måste inriktas på att bedöma möjligheterna att utvinna geotermisk
energi för i första hand uppvärmning av byggnader.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen uppdrar åt regeringen att utöka SGU:s arbetsuppgifter
att även omfatta undersökningar och provborrningar
för att fastställa möjligheterna att utnyttja geotermisk energi
inom landet.

Åtgärder

Stockholm den 24 januari 1975

BENGT SJÖNELL (c)

BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

FRITZ BÖRJESSON (c)
i Glömminge

KARL-A. PETERSSON (c)
i Ronneby

INGEGÄRD OSKARSSON (c)

NILS-ERIC GUSTAFSSON (c)
i Byske

JOHAN A. OLSSON (c)
i Järvsö