om genetisk manipulation på människor

Motion 1980/81:352 av Kerstin Anér

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1980/81:352

av Kerstin Anér

om genetisk manipulation på människor

Nyligen stod i den svenska pressen en notis om en forskare i Kina, som
hoppades kunna på konstgjord väg skapa hybrider mellan människor och
stora människoapor. Dessa skulle, enligt forskarens optimistiska förutsägelser,
kunna användas dels som arbetsslavar för sådana arbeten som är för
farliga eller obehagliga för människor, dels som levande organbanker för
transplantation till människor vid behov.

Åren 1972 och 1974 när jag motionerade om mera insyn och debatt i de
etiska frågorna kring den genetiska manipulationen avfärdades visioner som
dessa huvudsakligen som fantasifoster. I dessa dagar när forskare i ett av
världens största länder tar tankar som de ovanstående på allvar, när andra
forskare, i Genéve, kommit mycket närmare möjligheten att klonera
människor (dvs. skapa obegränsat antal identiska individer) och när slutligen
den nya DNA-tekniken är på väg att bli en av USA:s snabbast växande
industrier är det inte längre fråga om Science fiction och sagor. Det är allvar,
och det måste tas på allvar.

Kyrkornas Världsråds stora konferens om tron, vetenskapen och framtiden
i Boston i juli 1979 tog detta ämne på allvar.

I slutrapporten konstateras att

hybrid-DNA-teknik är en direkt manipulation av generna och därför

bestämmande för vår syn på vad liv är. Medvetenhet om att det gäller liv
måste alltid stå i förgrunden, eljest kan vi lätt hamna i attityden att vi endast
manipulerar materiedelar, generna. En sådan hållning kan lätt leda till
genetisk determinism. Liv, särskilt mänskligt liv, är mer än gener. Man pekar
vidare på möjligheter och risker och slår fast, att utvecklingen går med en
snabbhet, som vida överträffar förväntningarna för bara något år sedan.

Allmänheten måste informeras om allt det som nu pågår och planeras, så
att man kan föregripa risker och oetiska användningsformer av denna nya
teknik, innan det är för sent. Om inte detta sker, kan vi komma att
konfronteras med en genetisk katastrof. Det är trängande nödvändigt att nu
urskilja vad som är etiskt acceptabelt och vad som är etiskt oacceptabelt, så
att nödvändiga begränsningar för den nya tekniken kan åläggas i tid.

Konferensen uttalade vidare att

”provrörsbefruktning” och hybrid-DNA-teknik på befruktade ägg

möjliggör experiment på människor för andra syften än att rätta till genetiska
defekter. En del av dessa kan vara värdefulla, t. ex. önskan att utforska om
vissa mediciner under havandeskapet skadar fostret. Den enda möjligheten
att identifiera bieffekter är för närvarande djurexperiment och förskrivning

Mot. 1980/81:352

6

av mediciner till havande kvinnor. Den fortsatta utvecklingen av ”provrörsbefruktning
kan möjligen innebära att man kan testa sådana mediciner
direkt på embryot. Experiment på levande mänskliga embryon aktualiserar
många kritiska frågor, t. ex. följande: Var går gränserna för experiment på
mänskliga embryon? Är det legitimt att ge liv åt ett embryo och sedan
förstöra det, om det skadas? Om ett skadat barn föds, vem är då ansvarig? Är
det etiskt riktigt att donera ägg? Är det etiskt riktigt att tjäna som
”värdmoder”?

På grund av svårigheten att få mänskliga ägg för ”provrörs”användning är
det troligt att de första försöken att klona människor kommer att bestå av att
klona celler i ”provrör” från det tidiga embryot. Kloning leder till produktion
av identiska genetiska kopior. Om klonerna kan anpassas i livmodern står vi
inför klonade människor. Detta ställer många etiska frågor, varav en del
liknar de etiska invändningarna mot positiv eugenetik. Centralt för dessa
invändningar är frågan om makten att besluta vilka slags människor, som är
önskade och vilka som inte är det. Tyngdpunkten ligger på det mänskliga
livets instrumentella värde i stället för på dess egenvärde.

Djur och särskilt människor är mer än en samling gener. Varje individ har
ett personligt liv, varje enskild känner, lider och gläds. Denna förmåga att
känna ger åt det mänskliga livet en rikedom av erfarenheter, som vi tror är
unik i de levande varelsernas värld. Insikten om detta är ett skäl till att vi
tillskriver allt mänskligt liv ett särskilt inneboende värde.

I Europarådet har på danskt initiativ väckts en motion om att medlemsstaterna
skall skapa gemensamma regler för att skydda mänskligheten mot
genetisk manipulation.

I Sverige finns direktiv för en s. k. DNA-delegation, som bl. a. skall

anmäla till regeringen om något användningsområde eller någon

planerad användning av hybrid-DNA-tekniken kan ifrågasättas från etiska
eller humanitära synpunkter eller om området för samhällets tillsyn behöver
utvidgas till att omfatta andra frågor än dem som nu är föremål för
tillståndstvång eller offentlig kontroll.

Jag anser att dessa direktiv bör kompletteras med en instruktion om att
snarast ta upp och ingå i den internationella debatten om etiska krav och
konsekvenser inom den genetiska manipulationen på människor. Det kan
ske genom en svensk konferens och/eller genom att medlemmar av
delegationen deltar i den utländska debatten. Delegationen bör därvid
givetvis koncentrera sig på sådana problem som kan uppkomma genom
tillämpningar av denna teknik inom Sverige. Men det är också viktigt att
Sverige lägger sitt ord i internationella sammanhang, eftersom vetenskapen
inte håller sig inom nationsgränser och, som motionen till Europarådet
påpekar, enhetliga regler i varje fall inom Europa är önskvärda.

Mot. 1980/81:352

7

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att DNA-delegationen i
tilläggsdirektiv ges uppdraget att initiera ett internationellt
samarbete kring hybrid-DNA-teknikens etiska dimensioner.

Stockholm den 16 januari 1981

KERSTIN ANÉR (fp)