om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen.

Motion 1975:668 av herr Hermansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:668

15

Nr 668

av herr Hermansson m. fl.
om fyraprocentsregeln vid val till riksdagen.

Rösträtten har inte alltid varit självklar i vårt land. Länge var den inkomstgraderad.
Valsystemet var också utformat så att mindre partier missgynnades
genom att de måste ha väsentligt flera röster per mandat än större
partier. Genom införandet av ett system med tilläggsmandat i slutet av
1960-talet undanröjdes de värsta orättvisorna i detta avseende.

Faktum är dock att vi i dag har en form av åsiktsgradering. Rösterna
har olika värde. Den röst som lägges på ett parti som inte uppnår fyra
procent av väljarna har inte samma värde som den röst som lägges på
ett parti som överskrider detta procenttal, enär gränsen för riksdagsrepresentation
går vid fyra procent.

I 1973 års riksdagsval deltog mer än 5 160 000 väljare. Det innebär att
ett parti skulle kunna samla över 200 000 väljare och likväl bli orepresenterat
i riksdagen, beroende på att man inte når fyra procent av väljarna. Om
flera partier närmar sig men inte når fyra procent skulle flera hundra tusen
väljare bli orepresenterade. Detta är från flera synpunkter helt otillfredsställande.

Vänsterpartiet kommunisterna har vid flera tillfällen, bl. a. i anslutning
till behandlingen av förslaget till ny grundlag, begärt att fyraprocentsspärren
skall slopas. Vi upprepar detta krav.

En fråga som tilldragit sig särskild uppmärksamhet har varit den kraftiga
effekten av den nuvarande spärren. Enstaka röster som betyder att ett parti
med någon hundradels procent kommer under eller över fyra procent får
den effekten att partiet i fråga får 0 eller 14 mandat. Denna tröskeleffekt
ter sig särskilt orimlig, och det borde vara en strävan hos partierna att åtminstone
söka en form för att ändra på detta förhållande.

Såväl högre som lägre spärrar än i Sverige tillämpas i andra länder med
valspärrar. Den spärr vid fyra procent som tillkom i Sverige i slutet av
1960-talet byggde uppenbarligen på en kompromiss utifrån de då rådande
politiska förhållandena. Även frågan om var en eventuell spärr skall sättas
borde vara mogen för prövning av de partier som då arbetade fram förslaget
till grundlagsändring.

Vid flera riksdagar har vpk-motioner om slopande av fyraprocentsregeln
behandlats och avslagits av övriga partier. Vi vidhåller vår uppfattning att
denna spärr bör bort. Om övriga partier icke i nuläget är beredda härtill,
borde de ändå kunna medverka till en översyn av spärreglerna i syfte att
minska tröskeleffekterna. Ävenså borde det vara moget att överväga om

Mot. 1975:668

16

fyra procent är den lämpligaste gränsen därest någon form av spärr anses
böra förekomma även i framtiden eller om en lägre gräns kan vara lämpligare.
Uppenbarligen ägnades inte dessa problem särskilt stor uppmärksamhet i
arbetet med den nya grundlagen, varför det enligt vår mening kan vara
lämpligt att i särskild ordning företa en utredning. Vi förordar därför en
parlamentarisk utredning med uppgift att se över hela frågan om spärrsystemets
effekter vid riksdagsvalen.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en parlamentarisk
utredning rörande slopande eller förändring av gällande system
med spärrar vid val till riksdagen.

Stockholm den 23 januari 1975
C.-H. HERMANSSON (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

LARS WERNER (vpk) GUSTAV LORENTZON (vpk)

i Tyresö

GOTAB 75 8659 Stockholm 1975