om framdragandet av kraftledningar

Motion 1976/77:1287 av herr Johansson i Skärstad m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion
1976/77:1287

av herr Johansson i Skärstad m. fl.
om framdragandet av kraftledningar

Sträckningen av de kraftledningsgator som i dag läggs ut fastställs utan
föregående noggrann undersökning av förhållandena. Följden blir att gator
ibland huggs upp men aldrig kommer till användning. Kraftledningen dras
i stället fram över andra marker. Den första avverkningen har då gjorts
helt i onödan, och betydande arealer skog har gått till spillo. Ett sådant
tillvägagångssätt måste givetvis fördömas och borde inte fl förekomma,
eftersom värdefull ungskog förstörs utan att skogsägaren får skälig ersättning
för skogen jämfört med om han hade kunnat vänta med avverkningen
till dess skogen blivit avverkningsmogen.

Men inte heller om de upphuggna gatorna utnyttjas för uppsättning av
stolpar och dragning av ledningar är nuvarande system invändningsfritt.
Man skall nämligen betänka att den mark som kraftledningen dras över
är och förblir ”död” som skogsmark betraktad. Den kan inte och får inte
användas för nyplantering av skog. Det tillåter inte kraftbolaget. Ett träd
som fälls av stormen skall nämligen inte kunna förorsaka skada på kraftledningen.
Därför görs kraftledningsgatorna 46 till 60 m breda.

Reglerna för kraftledningsgatornas sträckning bör mot denna bakgrund
utformas så att felbedömningar i största möjliga utsträckning undviks. I
annat fall offras ofta stora arealer ungskog till ingen nytta. Detta är givetvis
alltid ett oerhört slöseri, men det blir speciellt allvarligt i den situation som
vi nu upplever med brist på skogsråvaror. I det läget måste ansträngningarna
inriktas på att förhindra att värdefull skogsmark och oersättliga skogsråvaror
förslösas till ingen nytta.

Det kan tilläggas att kraftledningsgatorna i undantagsfall görs 85 till 100 m
breda samt att alla gator blir bredare än beräknats genom den stormfällning
som alltid förekommer i gatans kanter, där förut stormskyddade träd blir
ett lätt offer för de hårda vindarna.

Ett radikalt grepp vore att dra kraftledningarna i jorden. Detta skulla
självfallet bli dyrare än det nuvarande systemet med luftledningar, men
den skillnaden skall inte överdrivas. En gata med en bredd av upp till
100 m genom milsvid skog betyder att stora arealer skog skövlas och aldrig
tillåtts återväxa, och dessutom måste en sådan gata röjas och underhållas
kontinuerligt. Vad dylik avverkning betyder för vår råvaruförsörjning ligger
i öppen dag. En i marken nedgrävd kraftledning däremot är praktiskt taget
underhållshj och fordrar bara en smal trädfri stig utefter ledningens sträckning.
Kostnaderna för att lägga kraftledningen i jorden bör f. ö. ses mot
bakgrunden av de oerhörda belopp som vi är beredda att satsa på att ta

Mot. 1976/77:1287

8

hand om det radioaktiva avfallet från våra kärnkraftsreaktorer.

Om det nuvarande ledningssystemet ändå bibehålls, varför då inte dra
dubbla ledningar på samma stolpar? I så fall kunde gatorna göras smalare,
vilket skulle spara stora skogsarealer.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära tillsättande av

en utredning med uppgift att framlägga förslag till nya regler
som stadgar att noggrann prövning alltid skall göras innan
sträckningen av en kraftledning fastställs samt undersöka möjligheterna
att i stället för luftledningar använda kraftledningar
som dras under jord.

Stockholm den 25 januari 1977

SVEN JOHANSSON (c)
i Skärstad

ARNE PERSSON (c)
i Heden

ARNE MAGNUSSON (c)
i Nennesholm