om försurningens inverkan på människans hälsa, m. m.

Motion 1987/88:Jo875 av Marianne Andersson och Jan Hyttring (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo875

av Marianne Andersson och Jan Hyttring (c)

om försurningens inverkan på människans hälsa,
m. m.

Försurningens och miljöförstöringens negativa inverkan på sjöar och skogar
framgår med allt större tydlighet. Alltefter att skadorna konstateras, och
framför allt då de ekonomiska konsekvenserna blir en realitet, försöker
man också sätta in åtgärder.

Samtidigt är kunskapen om hur människan påverkas av detta mycket
bristfällig. För att leva upp till hälso- och sjukvårdslagens intentioner om
förebyggande hälsovård är det viktigt att ha mer djupgående kunskaper om
hur människan påverkas av miljöförstöring som försurning, ökad halt av
tungmetaller och av förändringar i tillgången på viktiga mineraler och
spårelement.

Risktänkande

Det är också viktigt att vi får en skärpt riskbedömning. Alltmer data finns
nu som talar för att barn kan få utvecklingsstörningar vid lägre kvicksilverhalter
än man tidigare trott vara möjligt. I dag har man alldeles för snäva
och för olikartade riskbedömningar för olika ämnen. För dioxin har man en
säkerhetsmarginal på 200 till 1000 medan för bly och kvicksilver säkerhetsmarginalen
bara är 4 till 5. När det gäller lätta utvecklingsrubbningar hos
barn på grund av bly och kvicksilver finns nästan inga marginaler alls.

Vid många barna- och mödravårdscentraler möter man i dag problem
som ökad kolikfrekvens, oförklarlig spädbarnsdöd, ökad allergifrekvens
samt amningsproblem. Många mödrar vill amma men klarar det inte.

Gränsvärdena måste sättas med utgångspunkt från de mest utsatta grupperna,
barn och sjuka, vilket ofta glöms bort i dag.

Tungmetaller, spårelement och mineraler

Spårelement är grundämnen som finns i låga halter hos växter, djur och
människor. Brist på t. ex. mangan, bor eller koppar kan ge upphov till
sjukdomar hos växter, och brister på t. ex jod, järn, zink, koppar och selen
kan ge upphov till sjukdomar hos människan.

Tungmetaller såsom kvicksilver, bly och kadmium är däremot inget som
levande organismer behöver utan de är i princip skadliga. Vaije tillförsel av
tungmetaller till levande organismer måste därför nedbringas till ett minimum.

För att bättre kunna förstå grundämnenas egenskaper och betydelse för
växter, djur och människor räcker det inte att känna till ett enskilt ämnes

egenskaper väl utan också deras växelverkan tillsammans.

Försurningen medför urlakning av tungmetaller i jorden. Spårelement,
t. ex. selen, har förmåga att binda kvicksilver och därmed till viss del
oskadliggöra detta. I en sur omgivning inaktiveras dock selenet och den
förmågan minskar, vilket gör att växter, djur och människor exponeras
ytterligare för tungmetaller. Dessutom minskar den redan låga tillförseln av
selen i våra födoämnen ytterligare.

En mer helhetsinriktad forskning kring tungmetaller och spårelements
växelverkan och påverkan på människa och miljö är av största vikt. Forskningen
måste inriktas på att utarbeta program för åtgärder för att uppnå
balans mellan dessa ämnen, för att undvika läckage och för att inte riskera
att sätta in felaktiga åtgärder.

Livsmedel

Den pågående miljöförstöringen är ett i högsta grad näringsfysiologiskt
problem. Vi behöver ökade kunskaper om hur våra livsmedel skall se ut i
framtiden och vilka åtgärder som måste vidtas för att främja folkhälsan.

Då är det nödvändigt att veta hur våra svenska livsmedel ser ut i dag för
att ha riktvärden. Vilka spårämnen finns? Finns de skillnader mellan olika
geografiska områden? Förändras sammansättningen över tiden?

Vilka spårelement och tungmetaller finns i människornas blod i olika
områden?

Enligt vår uppfattning är det av största vikt att en kunskapsbank upprättas
dels beträffande livsmedlen, dels beträffande befolkningens blodsammansättning
och att förändringar följs över tiden.

Man skulle kunna välja ut tre orter, storstad, småort och landsbygd,
belägna i olika delar av landet för detta projekt.

Barn

Eftersom barn hör till de mest utsatta grupperna är det enligt vår uppfattning
viktigt att koncentrera forskningsinsatserna kring miljöns påverkan
på dem. I vissa län har man med gott resultat genomfört projekt på mödraoch
barnavårdscentraler under temat Föräldrar - alkohol, innehållande
intervjuer, behandling m. m. Liknande projekt angående övrig miljöpåverkan
skulle kunna genomföras på försök i ett par landsting med olika
levnadsbetingelser (storstad och mera landsbygdsbetonat). Där skulle man
genom intervjuer med föräldrar om deras levnadsvanor och undersökning
om förekomsten av tungmetaller och selenhalten hos mödrarna, undersökning
av hormonbalansen, spontana aborter, tidigt födda och små barn,
allergier m. m. kunna kartlägga sambandet mellan miljö, levnadsvanor och
ovan nämnda skador eller sjukdomar hos barnet. Riksdagen bör hos statens
miljömedicinska laboratorium initiera sådana forskningsprojekt, lämpligen
tillsammans med några landsting.

Selen

Det är fastlagt att selen är ett livsnödvändigt ämne bl. a. därför att det ingår
i selen enzym (glutation-peroxidas) som medverkar i människans immun

Mot. 1987/88

Jo875

15

försvar och skyddar mot cellskador. Det är också belagt att selen tar hand
om tungmetaller i miljön och biokemiskt. Sverige har en låg naturlig selenhalt
i jorden. Genom försurningens inverkan sjunker också selenets positiva
egenskaper.

Detta har medfört att selenhalten har minskat i vår föda och därmed i
celler och organsystem. För djurens del har åtgärder vidtagits i och med att
tillstånd givits att blanda selen i fodret.

Svenskens genomsnittliga intag är i dag i intervallet 15-30 mikrogram/dag
och sjunker med 3-5 % per år enligt studier vid Lantbrukshögskolan och
enligt undersökning av blodgivare. Selenbrist är på väg att bli ett hot mot
folkhälsan. Ur sjukdomssynpunkt är 20 mikrogram per dag en hållpunkt.

Selenets effekt på kvicksilver är också fastlagt i många rapporter. Ett
exempel från en sjö i Västerbotten visar att kvicksilverhalten i gädda sjönk
från intervallet 1,3-2,1 milligram per kg muskel till 0,4-0,8 vid tillsats av 2-6
milligram selen per liter vatten.

Enligt vår mening bör selen tillsättas vid samtliga kalkningsprojekt som
pågår för att uppnå ett bättre resultat.

När det gäller frågan hur man i övrigt skall ge svenska folket ett balanserat
selenintag bör livsmedelsverket tillsammans med Lantbruksuniversitetet
få i uppdrag att utreda tillsats av selen i konstgödning i syfte att få en
generell höjning av selenhalten i svenska jordar och därmed också i våra
livsmedel.

Man bör därvid ta lärdom från Finland där man redan i dag har beslutat
om sådan tillförsel.

Hemställan

Med hänsyn till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående en skärpt riskbedömning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om helhetssyn gällande forskning och åtgärder
rörande tungmetaller, spårämnen och mineraler,

3. att riksdagen begär att regeringen initierar forskningsprojekt
angående livsmedel enligt vad som anförts i motionen,

[att riksdagen begär att regeringen initierar forskningsprojekt
angående barns hälsa enligt vad som anförts i motionen1],

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att säkerställa svenska folkets
behov av selen genom kalkningsprojekt och tillförsel av selen i konstgödsel.

Stockholm den 26 januari 1988

Marianne Andersson (c) Jan Hyttring (c)

1 1987/88:So505

Mot. 1987/88

Jo875

16

Graphic Systems Stockholm 1988