om forskning rörande befolkningsutvecklingen, m. m.

Motion 1976/77:730 av fru Sundberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion
1976/77: 730
av fru Sundberg m. fl.

om forskning rörande befolkningsutvecklingen, m. m.

Efter den stora emigrationen under förra seklet har Sveriges befolkning
fortsatt att öka. Under 1930-talet minskade dock ökningen påfallande, och
man talade om en kris i befolkningsfrågan. Sverige hade i början på 1930-talet
något mer än 6 miljoner invånare, och den totala ökningen under detta
decennium uppgick till endast 200 000 personer, en ökning på i medeltal
knappt 0,4 % per år.

I början av år 1977 hade Sverige 8 236 000 invånare. Befolkningsökningen
under 1976 uppgick till 28 000 personer, vilket motsvarar en tillväxt på
0,34 %. (Den genomsnittliga tillväxten under 1960-talet utgjorde 0,6 %).

Bakgrunden till denna utveckling är bl. a. att den under hela 1900-talet
konstaterade dödlighetsminskningen resulterat i att allt fler uppnår hög ålder.
Den höga dödligheten i dessa åldrar medför att det årliga antalet döda nu
ökar. Så har t. ex. antalet dödsfall ökat från drygt 80 000 år 1970 till ca
90 000 år 1976.

Samtidigt har fruktsamheten minskat, och nedgången efter år 1965 har
varit extremt stor. Så har antalet födslar minskat från 123 000 år 1965 till
98 000 förra året, vilket sägs vara det lägsta i vår befolkningsstatistiks historia.

Det finns flera olika skäl till att ett lågt födelsetal från nationell synpunkt
kan betraktas med oro. Kortsiktigt sett orsakar stora variationer uppåt eller
nedåt problem för samhället. Dimensioneringen av mödra- och spädbarnsvården
försvåras, utbyggnaden av förskolor och skolor blir svår att planera
och genomföra. Outnyttjade resurser liksom bristsituationer blir vanligt förekommande.
Betydligt allvarligare blir emellertid de långsiktiga verkningarna
av ett fortsatt sjunkande födelsetal. Det ökande antalet pensionärer
blir i förhållande till antalet yrkesverksamma en ökad belastning för samhället.
Det är därför av största vikt att tillförlitliga prognoser för befolkningsutvecklingen
utarbetas för att ligga till grund för samhällets planering.

Bakgrundsfakta

Statistiska centralbyrån utarbetar inte regelbundet befolkningsprognoser
utan begränsar detta arbete till tidpunkter när de demografiska faktorerna
(fruktsamhet, dödlighet och migration) förändrats sedan senaste prognos.
Den senaste prognosen omfattar tiden 1976-2000.

Prognosen utgår från fruksamhetstalet. Detta anger hur många barn en
generation flickor får i medeltal under sin levnad. Könsproportionen bland
levande födda är ungefär 106 pojkar mot 100 flickor. En födelsekull flickor

Mot. 1976/77:730

12

bör därför under sin levnad få i medeltal 2,06 barn om det skall råda full
reproduktion. Man anes böra justera denna siffra till 2,10 på grund av dödligheten.

För 1976 var fruktsamhetstalet 1,66, dvs. det medelantal barn en kvinna
får om den nuvarande fruktsamheten skulle fortsätta att råda under hela
hennes fruktsamma tid. Innebörden av detta är att den nuvarande nativiteten
endast förslår till att 4/5 av föräldragenerationen numerärt ersätts av sin
barngeneration.

Summerad fruktsamhet för åren 1960-1975

2.50

2.25

2.00

1 .75

0.00

1964

1 96 8

1 960

1972

Under 1900-talets lopp har fruktsamhetsmönstret förändrats betydligt. Det
sker en fortlöpande koncentration av bamafödandet till mödrar i åldern
20-29 år. 44 % av barnen vid sekelskiftet föddes av mödrar i denna ålder
mot 70 % år 1975. Vid sekelskiftet var 30 % av mödrarna äldre än 35 år,
mot endast 3 % år 1975. En ny företeelse är att de yngsta mödrarnas andel
av antalet födda barn har minskat sedan ungefär år 1966.

Det huvudantagande för fruktsamheten som ligger till grund för SCB:s
prognos innebär att kvinnor på sikt kommer att föda i genomsnitt 1,8 barn.
För 1976 har antagits att den summerade fruktsamheten sjunker till 1,66,
varefter den antas öka successivt till värdet 1,8 år 1980 och förbli på denna
nivå under resten av prognosperioden. Antagandet innebär också att andelen
kvinnor med barn inte kommer att minska, men däremot har andelen kvinnor
med fler än två barn förutsatts avta. SCB har också beräknat befolkningen
till år 2000 med ett lågalternativ (1,5 barn per kvinna) och ett högalternativ
(2,1 = reproduktion).

Två olika alternativ för den framtida migrationen har använts, varav det
mest sannolika bygger på en nettoimmigration på 10 000 personer per år.

Mot. 1976/77:730

13

Detta alternativ har här valts. De skilda fruktsamhetsantagandena leder
inte till särskilt dramatiska skillnader i befolkningens åldersfördelning fram
till år 2000 om man ser till fördelningen på huvudgrupperna 0-19 år, 20-64
år och 65-w år. Det är därför intressant att skriva fram prognosen till år
2015 med oförändrade antaganden.

Födelsekullarnas storlek enligt olika antaganden om fruktsamhetsnivån

ANTAL FÖDDA

/OOo- TAL.

lif

130

ur

no ■

/oo

LACr O

10

?r

kr

or /o /r

AR

Mot. 1976/77:730

SCB.s lågalternativ framskrivel till år 2015 (fruktsamhetsta! 1,5)

14

	1975 Antal % tusen	2000 Antal % tusen	2015 Antal % tusen
0-19 år 20-64 år 65-w år	2 230 4 727 1 251	27,1 57,6 15,3	1718 21,3 4 995 61,8 1 368 16,9	1 593 4 757 1 550	20,2 60,2 19,6
	8 208	100,0	8 081 100.0	7 900	100,0
SCB.s huvudprognos framskriden lill år 2015 (fruktsamhetstal 1,8)
0-19 år 20-64 år 65-w år	2 231 4 727 1 251	27,1 57,6 15,3	2 059 24,4 5 030 59,5 1 368 16,2	1 928 4 904 1 550	23,0 58.5 18.5
	8 208	100,0	8 457 100,0	8 382	100,0
SCB.s högalternativ framskrivel lill år 2015 (fruktsamhetstal 2,1)
0-19 år 20-64 år 65-w år	2 231 4 727 1 251	27,1 57,6 15.3	2 386 27,1 5 067 57.4 1 368 15,5	2 253 5 029 1 550	25.5 56,9 17.6
	8 208	100,0	8 821 100.0	8 831	100,0
Ett sätt att skaffa sig en uppfattning om den försörjningsbörda som vilar på den yrkesverksamma befolkningen är att se hur många barn (= personer 0-19 år), respektive pensionärer (= personer 65-w) det går på 100 personer i åldern 20-64 år.
Anta1 personer 65-w dr/100 personer 20-64 år
Fruktsamhet låg (1,5) huvudalt. (1,8) hög (2,1)		1975 26,5	2000 27,4 212 27,0	2015 32.6 31.6 30,8
Antal personer 0-19 år! 100 personer 20-64 år:
Fruktsamhet låg (1,5) huvudalt. (1,8) hög (2,1)		1975 41.2	2000 34,4 40,9 47.1	2015 33.5 39,3 44,8

Mot. 1976/77:730

15

Från den offentliga sektorns synpunkt kostar i dagsläget en pensionär
något mer än dubbelt så mycket som ett barn. På grund av daghemsutbyggnaden
ändras troligen relationerna så att barnen blir allt dyrare i förhållande
till pensionärerna även om man beaktar att det sker en ökning
av de högsta och därmed ”vårdtyngsta” åldrarna bland pensionärerna. Av
detta kan man dra slutsatsen att på medellång sikt blir försörjningsbördan
på den yrkesverksamma befolkningen lättare vid ett lågt fruktsamhetstal
medan man däremot får stora problem efter år 2015.

Olika faktorer som kan ha medverkat till nedgången i fruktsamhet

Fruktsamheten i Sverige varierar inte bara med tiden. Skillnaderna mellan
olika delar av landet är så stora att det är av intresse att undersöka sambandet
mellan fruktsamheten och olika sociala förhållanden.

Ökad kvinnlig förvärvsverksamhet

Under perioden 3:e kvartalet 1971—3:e kvartalet 1976 har det relativa arbetskraftstalet
för kvinnor med hemmavarande barn utvecklats på följande
sätt:

Kvinnor med barn under 17 år	Relativt arbetskraftstal % 1971 1976 Förändring 1971-76
1 barn	66.8	77,3	+ 10,5
2 barn	54.5	67,5	+ 13,0
3 barn	48,3	56,6	+ 8,3
Summa	59,1	70,1	11,0

Den lägsta förvärvsfrekvensen har de kvinnor som har tre eller fler barn
och där yngsta barnet är under sex år. Där är också ökningen minst. Oavsett
yngsta barnets ålder framgår att arbetskraftstalet har ökat mest för tvåbarnsmödrarna.
Dessa kvinnor svarar också i absoluta tal för största ökningen
av förvärvsintensiteten bland kvinnor med hemmavarande barn. Om man
betraktar detta förhållande och det faktum att allt färre kvinnor föder barn
efter 29 års ålder framträder ett starkt samband mellan kvinnlig förvärvsverksamhet
och minskat barnantal i familjerna. Statistik över levande födda
efter barnets ordningsnummer finns emellertid endast att tillgå för åren
1974 och 1975. Mellan dessa år minskade antalet födda med 5,7 % medan
antalet födda med ordningstalet 3 eller högre minskade med 9 96.

Ytterligare kan dessa faktorer belysas genom studier av folk- och bostadsräkningen
1970. Genom att länsvis sammanställa andelen gifta, samboende
kvinnor mellan 18 och 49 års ålder med make som förvärvsarbetar
och som själva förvärvsarbetar mer än 20 timmar per vecka med fruktsamheten
får man fram ett punktdiagram:

Mot. 1976/77:730

16

FRUKTSAHH£T

2 OSO

3000

•s

A+B

so si si

KV i hl HL) o. FÖRVÄRVS FReKVEHS °/0

(Fruktsamheten har i diagrammet uttryckts med fyrsiffrigt tal: 2000 i
stället för 2,0.)

Det visar sig att skogslänen (Värmland, Kopparberg och Norrland) tycks
bilda ett från landet i övrigt avvikande mönster. För de övriga länen är
sambandet mellan fruktsamhet och kvinnlig förvärvsverksamhet påfallande.
Regressionslinjen har dragits utan hänsyn till skogslänen. Man kan notera
att samtliga utpräglade jordbrukslän ligger över linjen, och man bör då söka
efter någon social variabel som råkar vara speciell för jordbrukslänen. Frågan
inställer sig om en sådan kan vara bostadsförhållandena.

Bostadsförhållanden

Samhällets bostadspolitik syftar till att ge alla möjlighet till bostäder av
god standard och av tillräcklig storlek för att trångboddhet skall undvikas.
Stora skillnader finns emellertid fortfarande mellan olika delar i vårt land.
Så har de typiska jordbrukslänen förhållandevis låg trångboddhet medan
den fortfarande är påfallande hög i vissa andra län. I folk- och bostadsräkningen
1970 finns bl. a. angivet hur storandel hushåll som är trångbodda
enligt definitionen "mer än 2 boende per rum, kök och ett rum oräknat”.

Mot. 1976/77:730

17

Gjorda undersökningar visar att om trångboddheten sätts som oberoende
variabel gentemot den länsvisa variationen i fruktsamhet som inte förklaras
genom graden av kvinnlig förvärvsverksamhet framkommer resultat som
visar att den kvinnliga förvärvsfrekvensen och graden av trångboddhet tillsammans
förklarar mer än 75 % av fruktsamhetsvariationen mellan våra
län (skogslänen undantagna).

Det är alltså tänkbart att åtskilliga upplever sin bostadssituation som oförenlig
med en ökning av antalet barn i familjen. Vi vet också att bland
flerbarnsfamiljerna utgör det egna hemmet den mest eftertraktade bostadsformen.
Det måste vara angeläget att i fortsättningen bygga sådana bostäder
som människorna i vårt land eftertraktar.

Aborterna

Alla barn som föds skall vara önskade. Bakgrunden att en kvinna begär
abort är vanligtvis att hon inte vill ha det väntade barnet. Det vore orimligt
att tänka sig att man skall försöka höja födelsetalet genom att ett ökat
antal icke önskade barn föddes. Däremot finns det kanske möjlighet att
genom olika åtgärder och en annan och förändrad syn på barn skapa förutsättningar
för att fler kvinnor vill ha det barn de väntar. Väsentligt är
att undanröja sådana yttre hinder som kvinnan upplever som avgörande
för sitt ställningstagande och som, om de inte fanns, skulle göra att kvinnan
icke önskade abort.

1 en artikel i Läkartidningen förra året visar professor Sjöwall att från
och med år 1966 är antalet legala aborter så stort att det får ett avgörande
inflytande på nativiteten. För de senaste åren gäller följande siffror:

1972 1973 1974 1975 1976

Levande födda 112 273 109 663 109 874 103 632 ca 98 000

Antal aborter 24 170 25 990 30 636 32 526

Under 1975 avbröts med andra ord nästan var fjärde graviditet.
Överväganden

Ett av dagens stora globala problem är befolkningstillväxten. Jorden har
nu ca 4 miljarder invånare, och den siffran kommer inom 40 år att ha
fördubblats. Ingen vet ännu om och hur jorden skall kunna föda 8 miljarder
människor vid den tidpunkten, och stora insatser görs för att förbättra jordens
livsmedelstillgångar. Stora insatser görs emellertid också för att begränsa
befolkningstillväxten. År 1974 kallade FN till en befolkningskonferens i
Bukarest, och representanter för nästan alla jordens länder lade fram ett
gemensamt handlingsprogram. Från global synpunkt finns det ingen orsak
att beklaga den nedgång i svensk folkökning som konstaterats de senaste
åren; tvärtom torde vi utgöra ett föredöme internationellt sett.

Att vi här tagit upp nedgången av födelsetalet i vårt land och eventuella

Mot. 1976/77:730

18

orsaker till denna får därför inte ses som ett tecken på att vi inte känner
det internationella ansvar som åvilar alla jordens länder. Detta ansvar visar
vårt land bl. a. genom att medelst bistånd av olika slag medverka till att
förhållandena i u-länderna förbättras och att klyftan mellan rika och fattiga
länder minskas. För att vi skall kunna göra en fortsatt ökad insats i detta
avseende fordras att vårt eget land utvecklas i lugn takt och att inte en
orimlig inhemsk försörjningsbörda läggs på den yrkesverksamma befolkningen.
Endast då kan vi producera så att vi i ökad grad kan dela med
oss till andra och sämre lottade länder.

Det är också betydelsefullt att inte samhällsåtgärder av olika slag verkar
styrande på människors förmåga och vilja till familjebildning och barnafödande.

Uppföljning, utbildning och forskning

Samhällets olika åtgärder påverkar på ett eller annat sätt ofta befolkningsutvecklingen.
Alla demografins variabler är beroende av hur samhället är
strukturerat och av hur det förändras. Levnadsålderns ökning är en direkt
följd av insatser inom hälso- och sjukvård. Migrationen och befolkningens
rörlighet beror visserligen i första hand på av individen fattade beslut, men
dessa beslut har sin grund i hur individen uppfattar faktorer som arbetsmarknad,
ekonomi och bostadsförhållanden, i vissa fall också de politiska
systemen. När det gäller nativiteten är det individens personliga ställningstagande
som är avgörande för viljan att föda barn, och åtgärder från samhällets
sida i syfte att göra det mer eller mindre attraktivt att ha barn kan
inte på samma sätt som samhällets åtgärder för att höja medellivslängden
alltid räkna med märkbara effekter.

Vi saknar i vårt land möjlighet till en samlad bedömning av befolkningsproblematiken.
Nationalkommittén som tillsattes i samband med befolkningskonferensen
i Bukarest avlämnade i december 1974 sin slutrapport
till utrikesministern. Denna rapport innehöll bl. a. vissa förslag till svensk
uppföljning av konferensen.

Önskvärt vore att vi i vårt Iand hade möjlighet till högre utbildning och
forskning i demografi. I och med att sådan högre utbildning saknas i vårt
land finns det inte underlag för inhemsk rekrytering till forskarutbildning.
Å andra sidan kan befolkningsproblematiken inte ses som fristående från
andra vetenskaper. Problemen är nära lierade med sociala, ekonomiska,
medicinska och kulturella områden. Därtill kommer de viktiga internationella
aspekterna, såväl förändringar vad gäller migrationen som kravet på
att befolkningsproblemen i vårt land fogas in i det globala sammanhanget.

Tidigare har här berörts samhällets berättigade krav på fakta som underlag
för framtidsplanering. Tiden är nu mogen att följa upp intentionerna från
FN:s befolkningskonferens. Riksdagen bör därför hos regeringen begära tillsättandet
av en kommission med uppdrag att dels följa utvecklingen på

Mot. 1976/77:730

19

befolkningsområdet, dels svara för att högre utbildning och forskning inom
detta område kommer till stånd i vårt land.

Barntillsyn i flerbarnsfamiljer

Sambandet mellan kvinnlig förvärvsverksamhet och antalet barn i familjen
har tidigare påpekats. Utbyggnaden av samhällets barntillsyn har
möjliggjort för många kvinnor att gå ut i förvärvslivet, och den av riksdagen
beslutade fortsatta utbyggnaden kommer att ge än fler kvinnor denna möjlighet.

Samtidigt som den kvinnliga förvärvsverksamheten ökar föds emellertid
allt färre barn i familjerna. Detta beror med all sannolikhet på att samhällets
erbjudande om barntillsyn ensidigt riktar sig till en- och tvåbarnsfamiljerna.
Två förvärvsarbetande föräldrar kan klara de praktiska problem som följer
med att två barn under föräldrarnas arbetstid vistas på anna plats än hemmet,
men om familjen utökas med ännu ett barn finns i allmänhet bara två
alternativ: antingen stannar den ena föräldern hemma och svarar själv för
barntillsynen eller också söker man anställa någon för att i hemmet se till
barnen. Detta sista alternativ torde inte vara ovanligt, men några uppgifter
om hur vanligt förekommande det är finns inte. I alla händelser ställer
sig det alternativet så dyrt att det endast kan utnyttjas av familjer med
mycket goda inkomster. De flesta väljer i stället att avstå från förvärvsarbete
varvid inkomstbortfallet minskas genom att bostadsbidrag lättare utgår om
familjen bara har en inkomsttagare. Någon valfrihet råder emellertid inte
i detta fall.

Det är egentligen en orimlighet att en familj med två barn kan komma
i åtnjutande av en starkt subventionerad barntillsyn medan en familj som
har flera barn och som därför inte kan utnyttja den kommunala barntillsynen
inte får någon hjälp alls. I Kommunförbundets prognos för 1976 antogs
personaltätheten för vårdande personal på barnstugorna vara 1 per 4,8 platser.
År 1975 vardén faktiska siffran 1 per 4,9 platser. Den totala personaltätheten
inklusive ekonomipersonal, dagbarnvårdare för sjuka barn i kommunal tillsyn
och kommunens administrativa personal beräknades för 1976 till 1 per
3,13 platser.

För barn som vårdas i hemmet finns inga lokalkostnader, inga kostnader
för lekmaterial och inga kostnader för mat. Det råder alltså inget som helst
tvivel om att bästa sättet för en kommun att ordna barntillsyn i en familj
där minst tre barn befinner sig i tillsynsåldern är att låta tillsynen ske i
hemmet. Som jämförelse kan nämnas åldringsvården, där man av ekonomiska
skäl (och humanitära) försöker att flytta över så mycket av vården
som möjligt från institutioner till den vårdades hem.

Som förhållandena nu är finns inga möjligheter för en flerbarnsfamilj
att genom kommunens försorg erhålla tillsyn i hemmet. Samhället har i
utformandet av stödåtgärder för barnfamiljer i alltför ringa grad intresserat

Mot. 1976/77:730

20

sig för flerbarnsfamiljerna. Det av den nya regeringen aviserade förslaget
om vårdnadsersättning är ett steg på väg, såtillvida som det underlättar
för en av föräldrarna att stanna hemma och själv vårda barnen och därmed
öka valfriheten. Fortfarande kvarstår emellertid problemet för de flerbarnsfamiljer
där bägge föräldrarna eller en ensamförälder vill förvärvsarbeta.

Prioritering av kuratorer för abortsökande

Man måste ställa frågan: Varför vill en ökad andel gravida kvinnor inte
föda sitt barn? Sexualupplysning och tillgång till moderna preventivmedel
borde i allt högre grad medverka till att icke önskade graviditeter inte kommer
till stånd. Sociala åtgärder har kommit till för att ingen av sociala skäl
skall hindras föda det barn hon väntar. Den nya abortlagstiftningen har
emellertid medfört en försämring när det gäller den kurativa verksamheten
bland de abortsökande. Många är innerst inne tveksamma och skulle behöva
någon att tala med inför det förestående beslutet. Visserligen skall var och
en som ansöker om abort ha rätt därtill - en uppfattning som det från
etisk synpunkt finns anledning att sätta i fråga - och den som inte vill
diskutera sin situation med någon annan skall givetvis inte tvingas därtill.
Utvecklingen mot ett allt snabbare stigande antal aborter visar emellertid
angelägenheten av att den abortsökande får den hjälp hon har rätt till. Abort
är alltid ett ingrepp med fysiska och psykiska verkningar, och samhället
får inte medverka till att utvecklingen går mot att abortmöjligheten används
som ett preventivmedel. Den abortsökande bör därför alltid upplysas om
att kurator omedelbart står till förfogande, och det bör åligga våra sjukhus
att så prioritera kuratorverksamheten för de abortsökande att ingen som
helst tidsutdräkt uppstår för henne.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättandet av en befolkningskommission
med uppgift att dels följa utvecklingen
på befolkningsområdet, dels medverka till att högre utbildning
och forskning på detta område kommer till stånd.

Stockholm den 25 januari 1977
INGRID SUNDBERG (m)

NILS CARLSHAMRE (m) ALF WENNERFORS (m)

OVE NORDSTRANDH (m) HANS NYHAGE (m)

PER-ERIC RINGABY (m) BIRGITTA RYDLE (m)

G. BIÖRCK (m)
i Värmdö

GOTABB 77 52962 Slockholm 1977