om förbud mot plågsamma djurförsök för att testa kosmetika

Motion 1980/81:1004 av Anders Gernandt m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1980/81:1004

av Anders Gernandt m. fl.

om förbud mot plågsamma djurförsök för att testa kosmetika

Kosmetika och toalettartiklar finns i riklig mängd på den svenska
marknaden, av både svensk och utländsk tillverkning. De flesta människor är
omedvetna om att dessa produkter testas på djur innan de släpps ut på
marknaden. Detsamma gäller för en mångfald andra kemiska preparat nyttiga
såväl som onyttiga. Produkterna testas på djur genom att preparaten
droppas i ögonen på dem eller genom tvångsmatning eller hudirritation. De
mest använda djuren är kaniner (schampo), marsvin (hudirritationstest),
möss och råttor (tvångsmatning), men även djur som hamster, häst och apa
förekommer för att testa kosmetiska produkter.

Djurförsök för att testa kosmetika, tvål och schampo görs även i Sverige
om än i mycket begränsad omfattning. Arbetarskyddsstyrelsen låter testa
produkter som kan hänföras till samma område, nämligen s. k. barriärkrämer
(skyddskrämer, koncentrerade tvålblandningar o.d.), som används av
personal på sjukhus bl. a. Arbetarskyddsstyrelsen genomför f. n. en
inventering av befintliga barriärkrämer på den svenska marknaden. Trots att
ingredienserna redan är testade på annat håll skall krämerna testas på nytt
genom penetrationstest på marsvin.

De flesta svenska företag som tillverkar eller säljer kosmetika förlägger
numera testningen utomlands. Oftast beställs ett test av vissa ingredienser
eller av hela varan på ett kommersiellt laboratorium i England. De utländska
företag som säljer kosmetika på den svenska marknaden testar sina
produkter i det egna landet innan de exporteras.

För att sprida kännedom om hur plågsamma metoder som kommer till
användning ges här exempel på ett rutintest med en vanlig metod Draize-testet.

I hudirritationstest skruvas djuren fast i en ställning så att de inte kan röra
sig, när testsubstansen smetas på en preparerad del av huden. Reaktionerna
på substansen innebär ibland skador som i mycket liknar svåra brännsår. Den
metod som används för att förbereda djurets kropp för testningen är en
mycket plågsam procedur, som innebär att pälsen eller håret tas bort genom
rakning eller på annat sätt.

När huden är renrakad pressas självhäftande tejp fast på hudytan och dras
snabbt av gång på gång så att hudlager efter hudlager försvinner tills en
önskvärd nivå av känslig hud är nådd. Substansen som skall testas appliceras
på huden, och stället täcks med plåster e.d. Efter en eller två dagar tas
plåstret av och huden inspekteras. Djuret befinner sig hela tiden i en fastlåst
position, så att det inte skall kunna klia sig eller försöka ta bort det som

Mot. 1980/81:1004

11

irriterar. I denna typ av försök, t. ex. för test av after shave-blandningar,
används vanligen marsvin. Andra testmetoder såsom tvångsmatning intill
dödsgränsen m. fl. står inte irritationstesten efter i plågsamhet för djuren.

Bakom kosmetikatillverkningen ligger endast vinstintresse. Det är därför
marknaden svämmar över av likartade produkter. Det är helt oacceptabelt
att djur skall utsättas för, ofta plågsamma, försök för att tillfredsställa
människans fåfänga med onödiga lyxprodukter.

Detsamma gäller för många andra onödiga produkter. Varför skall
mängder av djur utsättas för stort lidande för vår inbillade välfärds skull? Är
det värdigt ett humanitärt inriktat samhälle att djur skall behöva plågas och
dödas för att vi skall få nya blekningsmedel, luktförbättrare och julgranssprayer?

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök vill främja användning av
kosmetika, hygienartiklar m. m. från företag vilkas varor inte testas på djur.
En engelsk djurskyddsförening har börjat tillverka kosmetika- och toalettprodukter
själv för att erbjuda ett alternativ till djurtestade produkter. Det
finns även vissa kosmetikaföretag som säljer sina produkter bl. a. genom
hälsokosthandeln. Dessa testar inte heller sina produkter på djur för att
fastställa eventuella allergiframkallande egenskaper. De test som används är
i stället kliniska test på människor eller cellkulturtest. I många av dessa
kosmetika- och toalettprodukter ingår f. ö. gamla, biologiskt välkända
ingredienser som inte behöver testas. De stora kommersiella kosmetikaföretagen
försöker emellertid hela tiden att framställa nya produkter i
konkurrens med varandra och använder sig av fler och fler kemikalier.

Hygieniska och kosmetiska produkter bör i grunden vara framställda av
sådana ämnen som verkligen är oskadliga för människan. Enligt riksdagsbeslutet
1978 om nya bestämmelser för försöksdjursverksamheten i Sverige
skall djurförsök tillåtas endast när likvärda alternativa metoder saknas.
Testning av kosmetika och närstående produkter kan inte motiveras med att
det är ”nödvändigt” för människans hälsa. Dels kan dylika produkter
undvaras för människans välbefinnande, dels går de uppenbarligen att
framställa utan testning på djur, alltså är genomförda djurtester onödiga. Om
kosmetikatillverkare i profitsyfte envisas med att framställa produkter
baserade på nya, okända ingredienser, bör inte detta uppmuntras av
lagstiftning (eller snarare brist på sådan), och framför allt är det oacceptabelt
att djur skall plågas och dödas i hanteringen. 1 den mån kemisk-tekniska
produkter måste testas för irritations- eller skaderisker är det angeläget att
alternativa metoder till djurförsök utvecklas för toxicitetsbestämningar
m. m.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att
förbjuda svenska företag att testa kosmetika, toalettprodukter
och vad som i övrigt tydligt kan karakteriseras som kemiska
lyxprodukter på djur både i Sverige och utomlands,

Mot. 1980/81:1004

12

2. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas i syfte att
förbjuda import av kosmetiska produkter av lyxkaraktär, som
uppenbarligen är testade på djur,

3. att riksdagen begär att regeringen skall överväga möjligheterna
att föreskiva obligatorisk uppgift på förpackning till ovannämnda
varuslag - svenska resp. importerade - om huruvida de är
testade på djur eller ej.

Stockholm den 23 januari 1981

ANDERS GERNANDT (c)

MARGIT ODELSPARR (c) PÄR GRANSTEDT (c)