om förbud mot öppethållande av butiker och varuhus på sön- och helgdagar.
Motion 1975:91 av fru Nordlander m. fl.
Mot. 1975:91
13
Nr 91
av fru Nordlander m. fl.
om förbud mot öppethållande av butiker och varuhus på sön- och
helgdagar.
De handelsanställda har i upprepade avtalsrörelser ställt kravet om reglerad
arbetstid, ett krav som återkommer i årets avtalsrörelse. Kravet gäller fasta
veckoarbetstider på 20, 30 eller 40 timmar. Samtidigt har man lika energiskt
ställt krav på ett förbud mot att butikerna hålls öppna sön- och helgdagar,
vilket man anser vara en förutsättning för förbättringen av arbetstiderna.
När förhandlarna inte lyckats lösa frågan avtalsvägen har medlemmarna
ställt kravet om införandet av en ny skärpt affärstidslag. Detta krav har
följts upp med motioner från samtliga partier i riksdagen, motioner som
riksdagens majoritet hittills avslagit.
Vid den senaste behandlingen i riksdagen föreslog utskottets majoritet
en utredning av affärstiderna, vilket riksdagens majoritet följde. Men i samband
med att affärstidslagen slopades tillsattes en affärstidsnämnd med uppgift
att göra en fortlöpande uppföljning av förändringar i affärstiderna och
de handelsanställdas anställningsförhållanden, vilket också kontinuerligi redovisats
i pressmeddelanden.
Även andra utredningar har gjorts av bl. a. Handelns utredningsinstitut
(HUI) på uppdrag av Handelns yrkesnämnd. Av denna prognos framgick
att varuhussektorn beräknas få den största omsättningsökningen, 4,4 procent.
Av denna ökning väntas hela 80 procent falla på stormarknaderna,
trots att man tror på en långsammare utbyggnad av antalet stormarknader
än i tidigare prognoser. Den svagaste omsättningsutvecklingen väntas inom
livsmedelsbranschen. Butiksminskningen inom denna bransch antas bli lägre
än tidigare, cirka 4 000 enheter under hela 1970-talet. Totalt beräknas minskningen
av antalet butiker inom detaljhandeln bli 9 000 enheter fram till
år 1980.
När det gäller det framtida behovet av arbetskraft i detaljhandeln väntar
HUI inga större förändringar totalt sett. För perioden 1970-1980 beräknas
antalet sysselsatta öka med ca 10 000 personer eller 3,7 procent. Stora skillnader
redovisas dock inom de olika branscherna. Enbart i stormarknaderna
kan 8 000 människor få anställning, huvuddelen på deltid. Övriga branscher
där arbetskraftsbehovet väntas öka är dagligvaruhandel och övrig fackhandel
(bl. a. fritidsartiklar). Däremot antas sysselsättningen minska inom speciellt
livsmedelshandeln - men även inom beklädnadshandeln. Orsaken är bl. a.
en förutspådd minskning av antalet enheter men också en minskning av
antalet anställda i de konventionella varuhusen. I beräkningarna från HUI
Mot. 1975:91
14
antas en tioprocentig sänkning av arbetstiden.
HUI har också gjort en undersökning av söndagskunden i 13 städer. Söndagskunden
tar med hela familjen, men säger sig inte vara beroende av
söndagsöppet. Ungefär 60 procent av köpen var livsmedel, 25 procent var
kioskvaror - tidningar, cigarretter, godsaker och liknande. Bara en procent
av köpen gällde TV, radio eller hushållsapparater. Inköpens storlek varierar.
Drygt en tredjedel var på tio kronor eller mindre, knappt 10 procent gick
över 50 kronor. På stormarknaderna låg dock beloppen högre. Drygt tre
fjärdedelar av alla söndagskunder uppgav att de skulle ha kunnat göra sina
inköp en vanlig vardag i stället. Motsvarande siffra för stormarknaderna
låg så högt som på 87 procent. I Västerås menade hela 96 procent att de
kunde ha använt en annan dag till inköpen. Avståndet till stormarknaderna
är för kunden oftast mer än en halv mil. Vad kostar alla bilburna kunder
i energi? Ingen utredning eller undersökning har hittills kunnat bevisa att
det finns ett behov av att ha öppet på sön- och helgdagar. Lättare är det
att bevisa att det är de kommersiella intressena som är avgörande. Genom
lockpriser, extraerbjudanden och andra marknadsjippon lurås vi att handla
på söndagarna. På det sättet skapas ett ”konsumentbehov” som sedan används
som motivering för fortsatt öppethållande. Man försöker också inbilla
konsumenterna att söndagsöppethållande trots reklam och jippon inte påverkar
varupriserna i negativ riktning. Också personalen påstås bli billigare
vid söndagshandel, trots att företagen säger sig till största andelen använda
sig av extra personal med 100 procents tillägg på ersättningen. Det är ekvationer
som inte går ihop.
Det finns enligt vår mening ingen motivering för fortsatt öppethållande
på sön- och helgdagar för butiker och varuhus; däremot finns flera skäl
mot öppethållande.
Vi stöder de handelsanställda i deras krav om förbud mot öppethållande
på sön-och helgdagar. De handelsanställda är de som bäst känner problemen,
inte bara de fackliga om dålig anställningstrygghet, låga löner, arbete på
obekväm arbetstid m. m. De är också medvetna om den påverkan som
ökat öppethållande har på prisutvecklingen.
Mot. 1975:91
15
Med hänvisning till vad som anförts hemställes
att riksdagen uttalar sig för ett förbud mot öppethållande på sönoch
helgdagar, inbegripet helgdagsaftnarna påsk-, pingst-,
midsommar-, jul- och nyårsafton, för butiker och varuhus, och
hemställer till regeringen att förslag till författningstext härom
utarbetas.
Stockholm den 14 januari 1975
KARIN NORDLANDER (vpk)
KARL HALLGREN (vpk)
LARS WERNER (vpk)
i Tyresö
TORE CLAESON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge
GUNVOR RYDING (vpk)
GOT AB 75 8590 S
Övrigt om motionen
Intressenter
