om förbud mot försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion m. m.
Motion 1972:179 av herr Engström m. fl.
Mot. 1972:179
12
Nr 179
av herr Engström m. fl.
om förbud mot försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion
m. m.
Tillgången till en modern och rymlig bostad till rimlig hyra och även
låg insats, därest det är fråga om en bostadsrättslägenhet, måste vara en
grundläggande mänsklig rättighet, som det är samhällets skyldighet att
tillförsäkra alla människor. Bostaden får inte vara en handelsvara.
Dessa självklara sociala principer borde ligga till grund för bostadspolitiken.
Det är naturligt att många människor reagerar mycket starkt mot
att bostadsrättslägenheter kan utnyttjas som handelsvara och säljas till
den högstbjudande.
Slopande av den offentlig kontrollen vid överlåtelse av bostadsrättslägenheter
från den 1 januari 1969 har lett till uppressning av överlåtelsevärdena
främst i storstadsregionerna och då alldeles särskilt i Storstockholmsområdet.
Åtskilliga fall av rena ockerpriser vid försäljning av bostadsrättslägenheter
är kända. I de flesta fall har det varit frågan om försäljning av
bostadsrättslägenhet av en enskild person till en annan. Men även
samhället medverkar vid försäljning av bostadsrättslägenheter till rena
ockerpriser. Rätten att försälja bostadsrättslägenheter till ockerpriser
grundläggsju i bostadsrättslagens § 10, som medger att bostadsrättsförening
kan sälja bostadsrättslägenhet på offentlig auktion för dödsbos
räkning. Det måste betraktas som särskilt stötande att samhället på detta
sätt direkt medverkar och legaliserar att bostaden kan användas som
handelsvara.
Tidigare förslag i riksdagen om förbud mot försäljning av bostadsrätter
på offentlig auktion samt om återinförande av den offentliga kontrollen
vid överlåtelse av bostadsrätter har avvisats med hänvisning till att de
stora bostadskooperativa företagen HSB och Riksbyggen har god kontroll
över att överlåtelse av bostadsrätter inte sker till kraftiga överpriser
jämfört med de värden respektive företag rekommenderat. Ett andra
huvudargument har varit att försäljning till mycket kraftiga överpriser
bara sker av lägenheter i mycket attraktiva centrala lägen i storstadsregionerna
främst i Storstockholm. Beträffande överlåtelser av HSB-lägenheter
är det statistiskt belagt att var sjätte HSB-lägenhet i landet som
helhet och var fjärde HSB-lägenhet i Storstockholm år 1970 försåldes till
priser som överskred de höga överlåtelsevärden HSB rekommenderat.
Beträffande försäljningsvärdena av andra bostadsrättslägenheter än de
som förvaltas av de stora bostadskooperativa företagen ar det belagt att
de höga försäljningsvärdena främst i Storstockholm inte är begränsade till
lägenheter med attraktivt centralt läge i innerstaden.
Mot. 1972:179
13
Ett studium av tidningarnas annonssidor visar att överlåtelsevärden på
20 000—30 000 kr. kan tas ut på så små lägenheter som 1 rum och kök
t. o. m. i Stockholms förorter och förortskommuner. Överlåtelsevärden
på 30 000—50 000 kr är inte ovanliga vid försäljning i Stockholms
förortskommuner av 2- och 3-rumslägenheter. En omfattande utannonsering
av bostadsrättslägenheter i mindre centrala lägen tyder på att
annonsörerna med kännedom om vad andra fått ut förväntar sig att
kunna sälja till dessa höga överlåtelsevärden. Försäljningen av bostadsrättslägenheter
till mycket kraftiga överpriser har inte avtagit sedan
riksdagen sist behandlade denna fråga. Den omfattande försäljningen av
bostadsrättslägenheter till kraftiga överpriser, vilka legaliserats av myndigheterna,
torde redan ha lett till en kraftig uppressning av fastighetsvärdena
i storstadsregionerna. Detta måste få mycket allvarliga konsekvenser
om de krafter, som vill slopa samhällets kontroll över hyrorna i privata
flerfamiljshus, skulle lyckas i sina attacker att utvidga rätten att utnyttja
bostaden som spekulationsobjekt och handelsvara.
Sedan riksdagen senast behandlade frågan om offentlig kontroll vid
överlåtelse av bostadsrätter har det tillkommit en ny och enligt vår
mening helt avgörande faktor, som talar för återinförande av den
offentliga kontrollen och för förbud mot försäljning av bostadsrättslägenheter
på offentlig auktion. 1971 års höstriksdag beslutade att höja
belåningsgränsen förstatliga lån till bostadsrättsföreningar från 95 till 98
procent. Detta måste leda till att insatserna i bostadsrättslägenheter
sjunker väsentligt. Innehavare av bostadsrättslägenheter blir i det närmaste
jämställda med hyresgäster i vanliga hyreshus. Den egna kontantinsatsen
för bostadsrättsinnehaven blir liten. I likhet med hyresgästen i
vanliga hyreshus kommer bostadsrättsinnehavaren i huvudsak att betala
sin boendekostnad i form av hyra. Det finns inget försvar för att
bostadsrättsinnehavare i fortsättningen skall kunna sälja en lägenhet, som
vederbörande gjort en mycket blygsam kontantinsats i, till kraftigt
överpris. Vanliga hyreslägenheter kan som bekant inte säljas.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
dels förslag om sådan ändring av bostadsrättslagen att försäljning
av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion förbjuds,
dels förslag om förbud mot försäljning av bostadsrättslägenheter
till överpris samt om offentlig kontroll av överlåtelse av
bostadsrätt.
Stockholm i januari 1972
BROR ENGSTRÖM (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
i Linköping
PER ISRAELSSON (vpk)
LARS WERNER (vpk)
i Tyresö
GUNVOR RYDING (vpk)
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1030 S
