om förbud mot epoxiplastprodukter

Motion 1975/76:1289 av herr Olsson i Stockholm m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1975/76:1289

av herr Olsson i Stockholm m. fl.
om förbud mot epoxiplastprodukter

Epoxiplast framställs av epoxiharts och en härdare. Både flytande (låg
molekylär) epoxiharts och härdare, särskilt alifatiska polyaminer, kan även
efter en relativt kort expositionstid framkalla allergiskt eksem. Denna egenskap
finns även hos reaktiva lösningsmedel. Epoxiplast är ett av de mest
allergiframkallande ämnen som används industriellt. Den som en gång förvärvat
allergi behåller denna hela livet.

Epoxiprodukter förekommer dels som lösningsmedelsbaserade, dels som
vattenbaserade. De först nämnda klassas enligt YSAM-systemet
(YSAM = yrkeshygieniska samarbetskommittén för märkning av färgprodukter)
som 1, 2 eller 3 beroende på vilka lösningsmedel de innehåller och
halten av dessa. De senare klassas emellertid som 0 på grund av att de
ej innehåller lösningsmedel. Denna klassning kan inge användaren en falsk
bild av riskerna vid arbete med detta material, eftersom risken för kontaktallergi
kan vara lika stor som för andra epoxiplaster.

Helt uthärdad epoxiplast, som tillverkats med exakt rätta proportioner
mellan harts och härdare, medför inga hälsorisker.

På grund av epoxi plasternas goda egenskaper har epoxiprodukter fått en
starkt ökad användning inom byggnadsindustrin och används för en rad
olika ändamål, t. ex. i målarfärger och spackel, som fuktspärrar, till fogfria
golv, som tätningsmaterial för betong, som lim för betong och stenmaterial,
som sätt- och fogbruk för keramiska plattor.

Med anledning av den särskilda risk som är förbunden vid arbete med
ovan nämnda produkter har också rigorösa skyddsföreskrifter utfärdats.
Trots att särskilda skyddsföreskrifter lämnats för arbeten med ifrågavarande
materialer synes det i praktiken i det närmaste omöjligt att skydda sig mot
hudkontakt med epoximaterialen vid arbeten på s. k. rörliga arbetsplatser,
t. ex. byggnadsarbetsplatserna.

Ett flertal fackliga organisationer har vid olika tillfällen uttalat som sin
egen mening att ett generellt förbud mot epoximaterial med det snaraste
bör införas. Detta har man naturligtvis gjort mot den bakgrunden att organisationernas
egna medlemmar, vilka tvingats arbeta med dessa produkter,
upplevt sin arbetsmiljösituation som oacceptabel. Här kan exempelvis nämnas
ett uttalande som Målarettan antog under 1975, vari man säger bl. a.
följande: ”Vid användandet av epoxifärgen har yrkesinspektionen utfärdat
preliminära anvisningar, som innebär att färgen inte får komma i kontakt
med huden. Då det är omöjligt att undvika färg på huden, kräver vi att
epoxifärgen, som innebären stor hälsorisk för oss,skall förbjudas.” Uttalande

Mot. 1975/76:1289

11

i liknande riktning har också gjorts av Byggettan.

Eftersom det visat sig att man inte har lyckats undvika skadeverkningar
av materialet trots alt nya och särskilt rigorösa anvisningar utfärdats vid
användandet av epoxiprodukter på exempelvis byggnadsarbetsplatser, talar
de vunna erfarenheterna för att ett förbud mot användning av materialet
på rörliga arbetsplatser måste utfärdas.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens förslag till nya anvisningar får epoxiprodukter
inte användas om tillfredsställande resultat kan uppnås med mindre
hälsofarlig produkt. Vidare skriver arbetarskyddsstyrelsen att samråd skall
äga rum med arbetstagarparten redan på planeringsstadiet i de fall epoxiprodukter
eventuellt skall användas.

När det gäller rörliga arbetsplatser, t. ex. byggnadsarbetsplatser, är ju förhållandet
ofta det att vid planeringen av arbetsplatserna är de som skall
utföra arbetet inte ens anställda i företaget. Det nuvarande upphandlingssystemet
inom byggbranschen fungerar på ett sådant sätt att det omöjliggör
det omtalade samrådsförfarande!.

En av avsikterna med de nya anvisningarna torde vara att söka begränsa
användningsområdet för epoxiprodukter. Dock har i det sammanhanget
nämnts att man kan tänka sig en användning av epoxi på hårt belastade
golv, t. ex. i slakterier, storkök eller liknande.

Enligt vår mening återspeglar detta resonemang en alltför inbjudande
attityd för ett användande av epoxi på områden där det i dag redan finns
acceptabla ersättningsprodukter. Även om man i en del fall tvingas att med
tätare mellanrum upprepa behandling av sina objekt, torde detta vara att
föredra framför att utsätta arbetare för hälsorisker i arbetslivet.

Vid ett förbud på rörliga arbetsplatser kan behov av dispens uppstå. En
sådan bestämmelse måste tillämpas med största restriktivitet, och två förutsättningar
måste ovillkorligen uppfyllas: för det första att arbetet kan
genomföras utan risk för arbetarna och för det andra att epoximaterialet
inte går att ersätta med annan produkt. Ett exempel på när dispens skulle
kunna beviljas är målning av strålningsutsatta delar i ett kärnkraftverk.
Däremot bör inte golv i storkök eller slakterier kunna komma i fråga.

Mot. 1975/76:1289

12

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för att i arbetarskyddslagen införa bestämmelse
om förbud mot användning av epoxiprodukter på
rörliga arbetsplatser samt hos regeringen hemställer om utarbetande
av förslag häröver.

Stockholm den 26 januari 1976

SUNE OLSSON (vpk)
i Stockholm

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge

KARL HALLGREN (vpk)
i Kristianstad

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

PER ISRAELSSON (vpk)