om förbud mot användning av gifter inom jordbruket

Motion 1979/80:1396 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1979/80:1396

av Lars Werner m. fl.

om förbud mot användning av gifter inom jordbruket

Användningen av bekämpningsmedel i jordbruket och inom trädgårdsnäringen
har ökat starkt under efterkrigstiden. Ar 1977 användes närmare
4 400 ton aktiv substans, enligt upgift i produktkontrollnämndens
statistik. Någon minskning torde inte ha skett sedan dess.

Hur stor areal som behandlas är svårt att ange då bekämpningsintensiteten
varierar mycket mellan olika slag av grödor. För vissa grödor
och utsäden är dock intensiteten mycket hög. Så besprutas t. ex. 90 %
av oljeväxterna mot insekter, 80 % av spannmålsarealen och 90 % av
sockerbetsarealen mot ogräs och betas 90 % av höstutsädet och 30 %
av vårutsädet. Däremot behandlas sällan vallväxter med kemiska medel.
En försiktig gissning ger vid handen att omkring 50 % av den odlade
ytan behandlas med gifter av något slag. Det innebär omkring 1,5 miljoner
hektar.

Giftanvändningen i jordbruket har väckt förvånansvärt lite uppmärksamhet
jämfört med den som kommit skogsbruket till del, kanske därför
att det som den enskilde bonden sysslar med på sina åkrar inte
märks på samma sätt som t. ex. flygbesprutningar av stora skogsarealer.

I skogsbruket användes 1977 enligt samma källa 95 ton aktiv substans.

Det finns således all anledning att frågan om gifter i jordbruket uppmärksammas
ordentligt. Verkningarna av dessa stora mängder av kemiska
substanser är svåra, för att inte säga omöjliga, att överblicka. Det
gäller såväl ekologiskt som medicinskt på både kort och lång sikt. Vi
vet inte med säkerhet hur de påverkar de känsliga sambanden i naturen
eller hur de via livsmedlen inverkar på människorna. Osäkerheten manar
till försiktighet i användningen.

De som tillverkar, transporterar och använder medlen utsätts för stora
risker. Också inom livsmedelsproduktionen kan de arbetande påverkas
såväl genom att sjukdomar framkallas eller påskyndas som genom t. ex.
förändringar i arvsmassan. Självfallet löper slutligen också konsumenterna
allvarliga hälsorisker.

Vi vet att vissa gifter lagras upp i näringskedjan så att de som är sist
eller högst, vilket man vill, blir utsatta för de största koncentrationerna.
I många fall, för att inte säga de flesta, befinner sig människan i den
positionen. Oförvanskade och giftfria livsmedel är en medborgerlig

1 Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 1396—1399

Mot. 1979/80: 1396

2

rättighet som inte får påverkas av ekonomiska och förment förbilligande
skäl.

Det är med nuvarande inriktning av jordbruksproduktionen säkert
ekonomiskt lönsamt, kanske t. o. m. nödvändigt, för brukarna att använda
bekämpningsmedel. Det sker med den angivna motiveringen att rationell
storproduktion förbilligar livsmedlen för konsumenterna. Men storproduktion,
som bygger på giftanvändning, är inte den enda tänkbara
och i längden inte heller den mest rationella formen att driva jordbruk.
Därför behövs kraftfulla och snabba åtgärder från samhällets sida i en
utveckling fram mot ett giftfritt jordbruk.

Vpk anser att användning av gifter i jordbruksproduktionen skall totalförbjudas.
Härför behövs en avvecklingsplan. Ny forskning och redan
vunna erfarenheter tillsammans bör kunna göra en sådan utveckling
möjlig. Det kommer att kräva ekonomiska insatser, kanske en mera
arbetsintensiv produktion än dagens och ett större samhälleligt inflytande.
På sikt blir den ekonomiska vinsten, både för enskilda och för samhälle,
och framför allt bättre livsmedel de stora fördelar som mer än väl
uppväger de kortsiktiga nackdelar som motståndarna till ett giftförbud
säkert kommer att åberopa.

Det andra stora problemet inom jordbruksproduktionen är den likaledes
ökande användningen av handelsgödsel. Det är inte något enhetligt
problem. De stora producenterna använder i allmänhet mera konstgödsel
än de mindre brukarna. Beroende på jordarten och nederbördsmängden
blir skadorna varierande, och urlakningen av kväve, som tillsammans
med grundvattenföringen kan ge nitrit- och nitratföroreningar av vattentäkter,
uppstår som regel i de stora jordbruksbygderna. I vissa trakter
är sådana föroreningar redan så stora att det är omöjligt att använda
vattnet från brunnar och andra vattentäkter.

Men det är inte bara kvävet som ger problem. Fosfater av olika slag
sprids på våra åkrar och medför att ökningen av tungmetaller, framför
allt kadmium, ständigt ökar. Denna farliga tungmetall kan också
finnas i rötslam från reningsverken som på vissa orter sprids på åkrarna.
Allt detta gör att en begränsning av användningen av handelsgödsel är
ytterst önskvärd och nödvändig och bör komma till stånd så fort som
möjligt.

Mot bakgrund av det ovan framförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en avvecklingsplan
som skall leda till totalförbud mot användning
av gifter i jordbruket,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till regler
för begränsningar i användningen av vissa slag av handelsgödsel,

Mot. 1979/80: 1396

3

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till större
forskningsinsatser på dessa områden så att alternativ kan tas
fram och utvecklas.

Stockholm den 24 januari 1980
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

fl Riksdagen 1979/80. 3 sami. Nr 1396—1399