om förbättringar inom rättshjälpssystemet (prop. 1987/88:73)

Motion 1987/88:Ju13 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jul3

av Lars Werner m. fl. (vpk)

om förbättringar inom rättshjälpssystemet
(prop. 1987/88:73)

Rättssäkerheten kräver att alla människor har möjlighet att göra sin rätt gällande.
Detta innebär också att alla ska ha ekonomiska möjligheter att kunna
låta sin sak prövas av domstol.

Rättshjälpsreformen från 1973 syftade, enligt föreliggande proposition,
till att förverkliga principen om allas likhet inför lagen. Den allmänna rättshjälpen
var en hörnsten i denna reform.

Trots att dessa principer borde vara självklara för varje demokratiskt samhälle,
har den allmänna rättshjälpen utsatts för utomordentligt hårda besparingsåtgärder
och därmed allvarligt urholkats. Och trots att även regeringen
konstaterar att detta är allvarligt, är man inte beredd att anslå mer pengar
till rättshjälpssystemet. Den anslagsökning som i budgetpropositionen föreslås
för rättshjälpen (2,5 %) svarar inte ens mot inflationen.

Vi kan inte låta bli att uppröras över att en fråga som är av så central betydelse
för många människor, har en så låg prioritet i regeringen.

I propositionen anförs att en förbättring av vissa delar av rättshjälpen ”för
närvarande endast kan göras i form av omfördelningar inom en given kostnadsram”.
Är Sverige verkligen ett så fattigt land att vi inte har råd med
rättssäkerhet? Vi tror inte det.

En omfördelning inom given kostnadsram innebär rimligtvis att man tar
från ett område och ger till ett annat. Så är också fallet här.

Regeringen föreslår bl. a. att 20 milj. kr. skall inbesparas genom att vissa
uppgifter läggs över på försäkringsbolag. Detta anser vi vara i högsta grad
betänkligt. För det första finns det ingen som helst anledning att vänta sig
någon form av socialt ansvar från försäkringsbolagen, eftersom de är vinstdrivande
företag. För det andra kommer självklart de ökade kostnader, som
förslaget innebär för försäkringsbolagen, att tas ut på något annat håll. Det
blir alltså försäkringstagarna som i slutändan får betala via höjda premier.
Och försäkringspremier är - i motsats till rättshjälp - inte
inkomstprövade . . .

Att fler och fler rättshjälpsuppgifter läggs över på försäkringsbolag är en
form av smygprivatisering, som i sin förlängning kan få allvarliga konsekvenser.
Dessutom anser vi det ytterst betänkligt att rättssäkerhet skall vara en
källa till vinst för privata bolag.

Vpk anser alltså, i motsats till regeringen, att mer pengar måste tillföras
rättshjälpssystemet. I detta ärende har vi väckt en särskild motion på budgetpropositionen.

Ett problem som endast indirekt tas upp i propositionen är att biträdeser- Mot. 1987/88

sättningen i rättshjälpssystemet urholkats, så att det knappast längre är möj- Jul3

ligt att driva advokatverksamhet på endast rättshjälpsärenden. På s. 23 i propositionen
konstateras det att de allmänna advokatbyråerna, vilka hittills endast
handhaft rättshjälpsärenden, har haft svårt att få verksamheten lönsam.

I stycket dessförinnan skriver man ” vidare att biträdesersättning

arna i rättshjälpssystemet i stor utsträckning skulle kunna bestämmas enligt
taxor, som utformades med ledning av kostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna”.

Vi tycker inte att det är särskilt svårt att se konsekvensen häremellan; biträdesersättningarna
har helt enkelt inte höjts i takt med kostnadsutvecklingen.
Det som är märkligt i sammanhanget är snarare att regeringen ej ser
detta sammanhang och drar lärdom av det. I stället har man funderingar på
att lägga ner en del av de allmänna advokatbyråerna och till de andra ger
man olika former av drifts- och rekonstruktionsbidrag. Det har också förekommit
uppgifter om att domstolsverket uppmanar de allmänna advokatbyråerna
att söka uppdrag utanför rättshjälpsområdet, för att få större lönsamhet.

Detta är en oroande utveckling, som om den fortsätter kan innebära att
det kan bli svårt att få advokater och andra att åta sig rättshjälpsberättigade
uppdrag. Regeringen bör därför återkomma med förslag om uppjustering av
biträdesersättningarna i rättshjälpssystemet.

Rättshjälp i utlänningsärenden

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) hemställer, i den i propositionen
refererade skrivelsen, om åtgärder för förbättrad rättshjälp i vissa
hänseenden för invandrare. Vpk anser att det DO tar upp är riktigt och angeläget.
Frågor om flyktingstatus, medborgarskap, osv. är av oerhört stor
betydelse för de människor som är berörda. Att rättshjälpsnämndens praxis
dessutom utvecklats mot större och större restriktivitet i dessa ärenden är
allvarligt och kan gå ut över den enskildes rättsäkerhet.

Vi finner det därför mer än märkligt att regeringen ej på något sätt tillmötesgår
DO:s hemställan. Visserligen håller man med DO om hans kritik,
men man föreslår ingen förbättring, vare sig genom anslag eller på annat
sätt. Snarare är skrivningarna ett ”slag i ansiktet” på diskrimineringsombudsmannen
och hans arbete, när föredragande statsråd skriver: ”Jag utgår
från att DO även i fortsättningen bevakar utvecklingen på det här området

Rättshjälps- och tilläggsavgifterna

Regeringens förslag till rättshjälps- och tilläggsavgifter är ett steg i rätt riktning.
Frågan är dock om det är ett tillräckligt stort steg.

Att rättshjälpsavgifterna sänks är naturligtvis positivt. Det är dock en
smula märkligt att förslaget innebär en höjning för dem som har en årsinkomst
på 30 000 kr. Inkomster på denna nivå torde ligga under såväl existensminimum
som socialhjälpsnorm. Därför anser vi, att om rättshjälpsav- 5

gift över huvud taget skall tas ut i dessa inkomstlägen, skall den vara ytterst Mot. 1987/88

symbolisk. Annars är risken uppenbar att det bara blir en onödig, byråkra- Jul3

tisk rundgång av samhällets tillgångar, när de betalningsskyldiga tvingas
söka socialhjälp för att betala avgiften.

Regeringen föreslår att det högsta tilläggsbeloppet skall begränsas till det
dubbla maximibeloppet. Det är bra att det sker en sänkning av den totala
möjliga avgiften, men denna kan fortfarande komma att uppgå till avsevärda
belopp. Vi förutsätter att regeringen har intentionen att framdeles vidta ytterligare
åtgärder för att förbättra människors ekonomiska möjligheter att
få sin sak rätteligen prövad.

När skall ersättningen fastställas?

Regeringen föreslår att ersättning till biträde alltid skall fastställas i samband
med att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller
avslutas på annat sätt.

Redan i dag är detta praxis vid t. ex. invandrarverkets handläggning av
ombudsersättning vid utlänningsärenden. Detta har inneburit stora problem,
i och med att ombudet får ligga ute med stora summor under en lång
tid. Regeringen har visserligen aviserat en ändring av utlänningslagen med
syfte att förkorta handläggningstiderna, men då detta flera gånger varit syftet
med tidigare reformer, och ingen reell förkortning skett, anser vi det vara
vanskligt att förutsätta att detta kommer att lösa problemet.

De jurister och advokater som arbetar med flyktingärenden är ofta mer
eller mindre specialiserade på detta. Det innebär klara likviditetsproblem
för dem att ständigt tvingas vänta långa tider på betalning för utfört arbete.

Vi yrkar därför att regeringen får i uppdrag att snarast utforma tillämpningsföreskrifter
som gör det möjligt att få förskott på biträdesersättningen i
utlänningsärenden, om ärendets handläggningstid överskrider sex månader.

Offentligt biträde vid förvarstagande enligt utlänningslagen

Regeringen föreslår att offentligt biträde skall beviljas i ärenden enligt utlänningslagen
angående avvisning eller verkställighet av avvisning eller utvisning,
om sökande hållits i förvar i längre tid än tre dagar. Enligt gällande
regler är motsvarande tid en vecka.

Naturligtvis är det positivt att tidsfristen minskas, men det är långt ifrån
tillräckligt ur vare sig humanitär, social, eller rättssäkerhetssynvinkel.

Att bli inspärrad i tre dygn utan att kanske förstå varför eller för hur länge,
utan att kunna språket eller veta något om det svenska rättssystemet, att
kanske dessutom bli skiljd från sina familjemedlemmar utan att få reda på
vad som händer med dem - det måste vara en fruktansvärd upplevelse.

Många av de människor som på detta sätt blir tagna i förhör har dessutom
flytt från vidriga förhållanden, från skräck, förföljelse och i värsta fall tortyr.

Vpk anser att det är oförenligt för en stat med demokratiska och humanitära
ideal att behandla människor på detta sätt. Att anledningen till att det
får förekomma är kostnadsskäl gör det knappast mer försvarbart!!

Regeringen skriver: ”Förvarstagandet innebär att utlänningen berövas sin 6

personliga frihet i en situation då han på grund av omständigheterna i övrigt Mot. 1987/88

är i ett utsatt läge. Det skulle emellertid främst av kostnadsskäl föra för långt Jul3

att öppna tillgången på offentligt biträde omedelbart när beslutet om förvarstagande
fattas. Av kommitténs redovisning framgår också att de flesta
förvarstaganden inte varar längre än ett eller ett par dygn.”

På grund av det statsfinansiella läget skall man tydligen acceptera att människor
far illa några dagar . . .

Vpk anser att utlänningar som är tagna i förvar enligt utlänningslagen skall
ha rätt till offentligt biträde så snart det kan ske. Mer än ett dygn får under
inga omständigheter förflyta från förvarstagandet, till dess offentligt biträde
är beviljat. Vi anser att staten har råd att anslå erforderliga medel till detta.

Vern får förordnas till offentligt biträde?

Regeringen föreslår att annan än advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå
skall få förordnas till offentligt biträde, endast om det finns skäl för det.

Många utlänningsärenden handhas i dag av offentliga biträden som ej är
advokater eller biträdande jurister vid advokatbyrå, utan är jurister med
självständig rörelse. Dessa gör i de flesta fall ett mycket gott arbete.

Självklart anser vi det vara av stor vikt att höga kompetenskrav ställs på
offentliga biträden, men den av regeringen föreslagna ändringen kan, om
den tillämpas alltför strikt, innebära att många av de jurister som i dag är
mycket kunniga i utlänningsärenden ej längre har möjlighet att arbeta med
detta. Samtidigt innebär ju inte advokattiteln någon naturlig kompetens på
detta område. Vi anser därför att den kontroll av rättshjälps- och offentliga
biträden som redan i dag görs av rättshjälpsnämnden innebär ett starkare
skydd mot oseriös verksamhet, än den föreslagna lagändringen.

Avslutning

I inledningen konstaterade vi att de av regeringen föreslagna förbättringarna
inom rättshjälpssystemet är ett steg i rätt riktning. Vi hoppas nu att man fortsätter
på denna väg, så att intentionerna från rättshjälpsreformen kan förverkligas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att undanta ytterligare
områden från rättshjälp,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om uppjustering av
biträdesersättningarna i rättshjälpssystemet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad rättshjälp
i vissa hänseenden för invandrare, i enlighet med vad som anförts
i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare justering
av rättshjälps- och tilläggstaxorna i enlighet med vad som anförts

i motionen, 7

5. att riksdagen hos regeringen begär att tillämpningsföreskrifter Mot. 1987/88

utfärdas för biträdesersättningen i enlighet med vad som i motionen Jul3

anförts,

6. att riksdagen beslutar att i ärenden enligt utlänningslagen
(1980:376) angående avvisning eller verkställighet av avvisning eller
utvisning rättshjälp genom offentligt biträde skall beviljas inom ett
dygn från det sökanden tagits i förvar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vem som får förordnas till offentligt biträde.

Stockholm i januari 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)