om förbättringar inom rättshjälpssystemet (prop. 1987/88:73)

Motion 1987/88:Ju11 Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jull

Allan Ekström (m)

om förbättringar inom rättshjälpssystemet
(prop. 1987/88:73)

Mot.

1987/88

Jull-15

I. I propositionen föreslås bl. a. att förmånen av allmän rättshjälp liksom
hittills skall vara beroende av inkomstens storlek samt att årsinkomsten får
uppgå till högst sju basbelopp, motsvarande - med det i propositionen använda
basbeloppet (23 300 kr.) - omkring 160 000 kr. (Dagens beloppsgräns
utgör alltsedan den 1 maj 1983 110 000 kr.)

Rättshjälpskommittén, vars betänkande utgör grund för propositionen
(SOU 1984:66), föreslog enhälligt att den övre inkomstgränsen skulle slopas
av rättviseskäl. Enligt kommittén är det uppenbarligen så att behovet av
ekonomiskt bistånd inte plötsligt upphör vid en viss inkomst utan också har
samband med omfattningen av den process e. d. som är aktuell. För den som
t. ex. tvingas föra talan mot ett läkemedelsbolag på grund av en läkemedelsskada
är det enligt kommitténs mening uppenbart att en årsinkomst om
110 000 kr. är otillräcklig. Men det är - framhåller kommittén - icke endast
i omfattande mål av denna karaktär som problem uppstår. Så kan nämligen
vara fallet också i mål om äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande
frågor, eftersom rättsskyddsförsäkringens villkor är sådana att den typen av
angelägenheter inte täcks av försäkringen. Även t. ex. en vårdnadstvist kan
därför för den som tjänar mer än 110 000 kr. innebära stora ekonomiska påfrestningar.
Vad nu sagts talar enligt kommitténs åsikt för att den övre inkomstgränsen
slopas. Enligt kommittén saknar vidare det argumentet bärkraft,
att inkomstgränsen är motiverad av önskan att spara på statens resurser.
Det är nämligen så att det endast undantagsvis blir fråga om kostnader
för staten med hänsyn till att rättshjälpsavgifterna blir förhållandevis höga.
Kommitténs slutsats blir att ”när rättshjälpsmedel undantagsvis tas i anspråk
och slopandet av inkomstgränsen alltså medför en kostnadsökning blir det i
sådana angelägenheter där det är berättigat att den enskilde ges ett ekonomiskt
stöd” (SOU 1984:66 s. 99).

Det bör understrykas att kommittén - som var parlamentariskt sammansatt
och där flera av ledamöterna var väl förtrogna med förfarandet vid domstol
- var enhällig i denna sin bedömning.

Av propositionen framgår att maximibeloppet för rättshjälpsavgiften blir
för den som har 150 000 kr. i årsinkomst 6 320 kr. och för den som har
160 000 kr. i årsinkomst 7 520 kr. (prop. s. 48). Till denna avgift skall emellertid
i förekommande fall läggas en tilläggsavgift på högst det dubbla maximibeloppet
(14 a §), innebärande att den totala kostnaden i exemplet för
”den rättssökande” blir 18 960 kr. respektive 22 560 kr. De angivna siff

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr. Jull-15

roma bekräftar utan vidare rättshjälpskommitténs slutsats att det blir endast Mot. 1987/88

i undantagsfall som rättshjälpsmedel behöver tagas i anspråk men att det i Juli

en dylik situation i gengäld är rättvist att det allmänna lämnar ekonomiskt
bistånd, som då närmast får karaktären av ”katastrofhjälp” i en extrem ekonomisk
situation. Någon kan ju bli indragen i en dyr process mot sin vilja i ett
fall där ingen rättsskyddsförsäkring finns att tillgå. Utan tillgång till allmän
rättshjälp kan han då vara ur stånd att försvara sig i rättegången.

Departementschefens invändningar mot den enhälliga kommittéuppfattningen
(prop. 42) saknar bärkraft.

Ett slopande av den övre inkomstgränsen innebär - förutom ändring av
6 § - att 12 §, som handlar om rättshjälpsavgiftens storlek, måste kompletteras
i motsvarande mån. Multipeln bör utgöra 10 % av den del av inkomsten
som överstiger sex men ej sju gånger basbeloppet, 12 % av den del av inkomsten
som överstiger sju men ej åtta gånger basbeloppet, 14 % av den del
av inkomsten som överstiger åtta men ej nio gånger basbeloppet, 16 % av
den del - osv. Det får ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.

För fullständighetens skull bör nämnas att den föreslagna utformningen
av rättshjälpen får - fullt godtagbara - konsekvenser för tilltalads återbetalningsskyldighet
enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken (SOU 1985:4 s. 79).

II. Enligt propositionen får till rättshjälpsbiträde förordnas annan än advokat
eller biträdande jurist på advokatbyrå endast ”om det finns skäl för det”

(21 §). Syftet med uttryckssättet är att minska utrymmet för att ge andra jurister
än advokater och biträdande jurister på advokatbyråer uppdrag som
biträde enligt rättshjälpslagen (prop. 58).

Förslaget innebär ändring av nuvarande ordning, enligt vilken alla jurister
som är lämpliga dvs. kvalificerade för uppgiften behandlas lika. Den föreslagna
särbehandlingen, för vilken stöd ej heller kan hämtas ur kommitténs
betänkande, är i realiteten att uppfatta som ett slags näringsförbud. Förslaget
bör därför av näringsrättsliga skäl icke genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 6 och 12 §§ rättshjälpslagen
som följer av vad som förordas i motionen,

2. att riksdagen avslår förslaget till ändring av 21 § första stycket
rättshjälpslagen.

Stockholm den 20 januari 1988

Allan Ekström (m)

2