om förbättring av de särskilda optiska signalerna på utryckningsfordon.

Motion 1972:357 av herr Polstam m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1972:357

5

Nr 357

av herr Polstam m. fl.

om förbättring av de särskilda optiska signalerna på
utryckningsfordon.

Enligt 41 § vägtrafikförordningen (1951:648) har utryckningsfordon
särskild företrädesrätt i trafiken. Begreppet utryckningsfordon definieras
i 3 § förordningen och innefattar bl. a. ambulanser, brandfordon
och polisfordon. När företrädesrätt påkallas skall utryckningsfordonet
avge både ljudsignal (siren) och ljussignal. Tidigare föreskrevs som
ljussignal framåtriktad lykta med rött sken. Dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreskrev att lyktan/lyktorna skulle avge fast sken
med hänsyn till europeisk överenskommelse om särskild betydelse av
blinkande rött sken. Vidare tilläts att polisbil använde roterande gul
lykta vid uppställning på olycksplats etc. samt att utryckningsfordon i
övrigt under utryckning och uppställning som komplement använde
roterande röd lykta.

Fr. o. m. den 1.1.1970 skall utryckningssignalen vara roterande, runt
omkring synligt blått ljus, för motorcykel framåt blinkande blått ljus
(1969:683, prop. 1969:140). Statens trafiksäkerhetsverk har utfärdat
föreskrifter om färgnyanser, blinkfrekvenser, montering etc. (15.5.1971,
13—01—02—05 och —06). Den 30.6.1971 hade nästan samtliga landets
utryckningsfordon erhållit det blå ljuset.

Framförd kritik mot det blå ljuset

Mycket snart efter det att blå utryckningslyktor tagits i bruk började
kritik framföras mot systemet. Kritiken kan sammanfattas sålunda:
Den blå färgen på ljuset uppmärksammas dåligt i dagsljus, särskilt i
solsken, trots att starka ljuskällor föreskrivits. I mörker kan det blå
skenet verka bländande. Särskilt vid disig eller dimmig väderlek blir
denna bländningseffekt mycket markant, samtidigt som ljusets räckvidd
minskas kraftigare än ljus av längre våglängd (grönt, gult, orange,
rött). Det mänskliga ögats reaktioner synes inte ha beaktats. Som ett
exempel kan anföras att ögats förmåga att uppfatta blått ljus visats
normalt minska kraftigt med stigande ålder, så att en 60-åring uppfattar
blått ljus endast hälften så bra som en 20-åring.

Vidare medför användandet av enbart roterande ljus svårigheter att
bestämma utryckningsfordons position och färdriktning. Man kan enbart
av rotationsljusen inte avgöra örn fordonet rör sig mot eller från
åskådaren eller står stilla. Utryckningsfordonens övriga lyktor kan ofta

Mot. 1972:357

6

skymmas av andra fordon eller sammanblandas med andra fordons
lyktor.

I detta sammanhang måste också påpekas den ytterligt begränsade
verkan sirenerna har gentemot trafikanter i fordon. Förhållandet har
först nyligen börjat uppmärksammas. Bortsett från körning i mycket
tät och långsam stadstrafik har sirenen sin huvudsakliga verkan hos
oskyddade trafikanter. Fortfarande gör sig dock den vanföreställningen
gällande att en bilförare som regel uppmärksammar sirenljudet före
ljussignalen.

I skrivelser till kommunikationsministern har begärts en återgång till
det tidigare systemet med rött utryckningsljus. Skrivelserna har inte
föranlett någon ändring. I bilaga 1 har angetts ett axplock tidningsartiklar.
Samtliga är kritiska mot det blå utryckningsljuset, varvid kritikens
form varierat från saklig information till i några fall osakliga beskyllningar
mot vissa tjänstemän.

Europeisk samordning

Blått ljus infördes i Sverige för att våra bestämmelser skulle överensstämma
med kringliggande länders bestämmelser, önskemålet om internationell
enhetlighet är riktigt och bör fullföljas. Rekommendationen
av blått utryckningsljus har getts av FN:s ekonomiska kommission för
Europa (ECE) efter ett — i och för sig riktigt — principtagande att
varje färg skall ha sin givna betydelse. Det är dock anmärkningsvärt
att icke den minsta utredning offentliggjorts som grund för beslutet.

Missnöjet med det nuvarande systemet med blått utryckningsljus är
inte begränsat till Sverige. Från bl. a. Tyskland, England, Holland och
Schweiz har erfarits missnöje med blåljuset och en önskan om en förbättring.
Från flera håll har erfarits önskemål om en samordning av
strävandena mot ett bättre utryckningsljus.

Kritiken mot blåljuset har i Sverige blivit våldsammare än i andra
länder, vilket troligtvis beror på att vårt tidigare system var förhållandevis
bra och avsevärt bättre än de system som före blåljuset användes i
andra länder. Som en jämförelse kan nämnas att England och Holland
tidigare hade mycket diffusa bestämmelser. Utryckningsfordon hade i
vissa fall endast ljudsignal. Norge och Finland använde enbart roterande
ljus, medan Danmark använde framåtriktat gult och för polisbilar
grönt ljus.

Utredning

Utryckningsljusens effekt är beroende av ett mycket stort antal faktorer.
Varje faktor ger sitt svar vilket ljus som är den bästa signalen.
Särskilt bör uppmärksammas:

— de sinnesfysiologiska aspekterna på ögats reaktioner på ljus av olika
färger och ursprung.

Mot. 1972:357

7

— människans psykologiska reaktioner på ljus av olika färger och ursprung,

— fysikens regler för olika ljussorters utbredning i ren eller förorenad
atmosfär och för optiska egenarter hos olika färgfilter,

— möjligheter till bestämning av position, rörelseriktning och rörelsehastighet
snabbt och säkert med hjälp av olika signalljus eller kombinationer
av signalljus,

— kontrastverkan genom färg och form gentemot annan trafik och
omgivningen (billyktor, trafiksignaler, gatubelysning, neonljus, dagsljus/himlen),

— möjligheter att ändra miljön, t. ex. genom ändrade bestämmelser
för andra ljussignaler, begränsning av visst eller vissa slag av neonljus,

— tekniska och ekonomiska faktorer, som tillgängliga lyktor, tänkbara
lyktor, enkelhet och säkerhet för funktion och montering, kostnader
för inköp, montering och underhåll, strömförsörjning.

Ett omfattande material finns redan fördelat på utredningar av olika
ursprung och med olika utgångspunkter. Mestadels behandlar respektive
utredning endast en eller två av faktorerna på ett sätt som kan anses
ge en säker grund för utredningens resultat.

Det slutgiltiga svaret på frågan vilket det bästa utryckningsljuset är
måste bli en kompromiss mellan svaren på samtliga nämnda faktorer.
Därför måste allt tillgängligt material sammanställas och eventuellt
kompletteras. Faktorernas inbördes värde måste i görligaste mån beräknas.
Enda möjligheten härtill är omsorgsfullt förberedda och utförda
praktiska prov. Någon sådan fullständig och förutsättningslös utredning/
sammanställning med åtföljande praktiska prov har oss veterligt hitintills
inte gjorts någonstans i världen.

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att Sverige — under
hänvisning till föreliggande vetenskapliga material — i berörda
internationella organ verkar för en ändring av färgen och
eventuellt det tekniska utförandet på utryckningsfordons optiska
signaler på i motionen anförda grunder.

Stockholm den 21 januari 1972

ÅKE POLSTAM (c) BERT STÅLHAMMAR (fp)

ERIC GLIMNÉR (c)

ERIK LARSSON (c)
i östervik

Mot 1972:357

8

Bilaga 1

Ett axplock tidningsartiklar med kritik mot det blå utryckningsljuset.

Arbetet 7.9.1970 och 22.12.1971 (Västsverige) samt 19.5.1971
Bohuslänningen 2.4.1971

Brandförsvar 6—7, 9 och 12/1970, 4 och 10/1971
Falu-Kuriren 2.6.1971

Göteborgs-Posten 21.5, 2.7, 18.7 och 24.11.1971

Göteborgs-Tidningen 11.3, 12.3, 27.1, 13.5, 15.5, juli och 14.11.1971

Kungsälvsposten 22/1971

Kvällsposten 16.8.1970

Ljuskultur 1, 2, 3 och 4/1971

Motor 27—28/1970 och 14/1971

Svensk Motortidning 8/1971

Svensk Polis 9/1971

Sydsvenska Dagbladet 30.5.1971

Vi bilägare 20/1970 och 22/1971

Ystads Allehanda oktober 1970, 9.6, 21.7 och 4.12.1971

Värmlands Folkblad 13.4 och 4.6.1971

Östersundsposten 7.6.1971

Östgöten april 1971