om förbättrat djurskydd

Motion 1975/76:1658 av fru Fredgardh m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion
1975/76:1658

av fru Fredgardh m. fl.
om förbättrat djurskydd

Försök där levande djur i vetenskapens namn utsattes för plågsam behandling
upprör många människor. Allt fler ställer i dag frågan: Behöver
vi över huvud taget sådana försök?

Även bland vetenskapsmän är meningarna delade. Vissa forskare anser
att det går att forska utan djurförsök. Dit hör bl. a. chefen för ortopediska
avdelningen vid regionsjukhuset i Linköping, professor Olov Lindahl, som
tillsammans med professorn vid samma sjukhus Sven Bergman helt utan
djurförsök genomfört ett omfattande forskningsprojekt för behandling av
reumatikerpatienter. Andra forskare menar att djurförsök innebär ett betydelsefullt
steg på vägen för att utröna olika medicinska insatsers effekter
på människan.

Människans självtagna rätt att förfoga över djuren efter eget gottfinnande
är också en etisk fråga. Ärkebiskop Olof Sundby framhåller i ett uttalande:
"Grymhet mot djur samt en hejdlös exploatering bör inte tillåtas. Den medicinska
etiken kan inte heller bara vara en fråga för läkare.” Och ordföranden
i Nordiska Samfundet mot plågsamma djurförsök Johan Börtz säger: "Hur
skall vi dra gränsen för det liv som skall offras för oss människor - detta
är en fråga som inte kan besvaras en gång för alla.”

Djurförsöken kräver i dag enorma mängder med djur. Enligt uppgifter
som lämnats av Ungdomsgruppen i Nordiska Samfundet mot plågsamma
djurförsök i tidskriften "Djurförsök”,användes mellan 900 000 och 1 miljon
djur för försök enbart i vårt land. Sedan andra världskriget har, främst i
USA och Västeuropa, en femdubbling skett av djurexperiment i takt med
den expansion forskningen undergått. I USA "förbrukas” ca 80 miljoner
djur årligen. En mindre del av dessa djur användes i läkarutbildningen,
de flesta går till forskningen.

Att härvid resultat uppnåtts som varit av betydelse för bekämpandet av
olika sjukdomar torde vara obestridligt, men samtidigt reagerar man av
humanitära skäl mot denna massförbrukning av levande varelser. Det är
viktigt att forskningen för människans bästa kan fortsätta, men samtidigt
måste den också söka sig fram till metoder som icke kräver utnyttjandet
av levande varelser på detta sätt. Detta mål, forskning utan plågsamma
djurförsök, måste förverkligas såväl inom vårt land som internationellt.

I syfte att minska behovet av försöksdjur bör man i första hand se till
att likartade experiment på djur icke samtidigt pågår på olika institutioner
inom landet. Intern kommunikation mellan forskarna bör kunna äga rum
för att hindra detta. Ett centralt register vid medicinska forskningsrådets

Mot. 1975/76:1658

14

försöksdjursnämnd över pågående djurförsök skulle kunna hindra onödig
dubblering.

Vissa åtgärder har under de senaste åren vidtagits i Sverige för att ge
försöksdjuren bättre skydd. Sålunda har lekmannainslaget i försöksdjursnämnden
ökats i syfte att ge större möjlighet till insyn. Med tanke på att
djurförsök pågår på ett mycket stort antal ställen, räcker detta dock inte.
Nämnden är ett centralt organ och behöver lokal komplettering i någon
form. Hälsovårdsnämnderna, vilka enligt djurskyddslagen har att se till att
lagen efterleves, borde då saken är aktuell inom deras verksamhetsområde
kunna uppdra åt någon intresserad och i övrigt lämplig ledamot att hålla
speciell kontakt med den institution där djurförsök förekommer. Därigenom
skulle möjligheten till lekmannainsyn öka vid sidan av den kontroll som
utövas av tillsynsmän och tjänsteveterinärer. En utvidgning av djurskyddslagens
bestämmelser på detta område förordas.

Djurskyddslagen (1944:219) och kungörelsen (1944:771) med bestämmelser
om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m. är på vissa
punkter alltför elastiska. Klart utformade bestämmelser behövs. Sålunda
talas i lagens 13 S om vikten av att djurens lidande begränsas till det oundgängligen
nödvändiga. Det är en tänjbar formulering, vars tolkning kan medföra
att djur utsättes även för mycket svåra plågor.

I kungörelsen säges visserligen att åtgärder som är förenade med operativa
ingrepp inte får företagas, om ändamålet kan uppnås på annan väg, men
den vidare texten förutsätter att djur användes i vissa fall. I fråga om bedövningen
säges t. ex. att sådan skall ges innan operativt ingrepp av någon
betydelse företages på varmblodigt djur och att djuret såvitt möjligt skall
bedövas. Det säges också rent ut ätt ingreppet, om det är nödvändigt med
hänsyn till ändamålet, får göras med ofullständig bedövning eller utan bedövning.

Enligt kungörelsen är vidare ingrepp på djur i undervisningssyfte förbjudna,
såvida ändamålet kan nås på annat sätt.

Formuleringarna är glidande och kryphålen många. En översyn av lagtexten
för att få fram rakare och mera otvetydiga formuleringar är nödvändig,
om lagen skall ge det skydd mot lidande som den avser.

Handeln med försöksdjur bör ägnas mera uppmärksamhet. Endast auktoriserade
uppfödare som arbetar under kontroll bör få leverera försöksdjur.
Restriktivitet bör iakttagas med sådana tillstånd. Auktorisation bör dock
kunna ges inte bara till vetenskapliga institutioner utan även till enskilda.
Det bör ankomma på riksdagen att besluta om auktorisation och kontroll.

Mot. 1975/76:1658

15

Med anledning av ovanstående hemställer vi

att riksdagen måtte besluta om att hos regeringen begära

1. översyn av djurskyddslagen och kungörelsen,

2. utredning av frågan om auktorisation och kontroll av uppfödare
av försöksdjur.

Stockholm den 26 januari 1976

SONJA FREDGARDH (c)

BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

MAJ PEHRSSON (c)

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping

MARIANNE KARLSSON (c)
GUNNEL JONÄNG (c)

BERTIL JOHANSSON (c)

i Växjö