om förbättrad tilläggspension för låginkomsttagare

Motion 1976/77:97 av herr Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion
1976/77: 97

av herr Werner m. fl.

om förbättrad tilläggspension för låginkomsttagare

Sammanfattning. "Gärna medalj - men försl en rejäl pension" - löd texten
på en affisch under ATP-striden 1958-1959. Systemet har nu varit i kraft
så lång tid att frågan är berättigad: Har det blivit en rejäl pension? Det
är iögonfallande att det finns grupper av människor som nära nog hamnat
utanför ATP-systemet. Inom glesbygdsområdena är arbelstillgången ringa
och arbetslöshet och undersysselsättning vanliga. Antalet deltidsanställda
är betydande, och inkomster strax ovanför basbeloppsgränscn ger obetydligt
antal pensionspoäng. Det är främst kvinnor som drabbas av detta. Ulslagningsprocessen
inom arbetslivet gör att åtskilliga blir missgynnade inom
ATP-systemet. En stor del räknas till arbetsmarknadens "B-lag". De har
hamnat i denna belägenhet utan egen förskyllan. I motionen argumenteras
för åtgärder som tar sikte på att möjliggöra en bättre tilläggspension. Sådana
åtgärder kan vara att tillerkänna personer med ytterligt lågt antal pensionspoäng
tilläggspoäng upp till ett som skäligt bedömt minimum.

Utöver den i sammanfattningen berörda bristen finns ytterligare en. Den
är för närvarande föremål för behandling inom pensionskommittén, vars
utredningsresultat skulle ha varit färdigt till i slutet av år 1976. Det gäller
frågan om en standardsäkring av ATP-pensionen. Frågan togs upp i bl. a.
en kommunistisk riksdagsmotion år 1969. Den byggde på en artikel av
tidigare TCO-sekreteraren Carl Mårtensson i nr 12 år 1968 av Tidskrift för
allmän försäkring, som påvisade att med uppskattade årliga reallöneökningar
om 4 "t. under en tjugoårsperiod kommer ATP-pensionen att utgå med,
i stället för avsedda 60 96, enbart 24 96 av den pensionsgrundande inkomsten.
Det påvisades i motionen att icke all inkomststegring kunde hänföras
till kompensation för inträffade prisstegringar utan även handlade om
reallöneökningar. ATP-systemet tar emellertid endast hänsyn till värdebeständigheten
- inte till reallönestegring. Med fortsatt stegring av realinkomsterna
kommer således klyftan mellan pensionärerna och de yrkesverksamma
att oavbrutet växa. Riksdagen anslöt sig till kravel på utredning
av frågan om ATP-pensionens standardsäkring, varefter frågan överlämnades
till pensionsförsäkrings- numera pensionskommittén. Dess förslag liksom
regeringens - motses med stort intresse. Hur angeläget det än må
vara att frågan om ATP-pensionens standardsäkring tryggas mäste med all
skärpa slås fast att någonting också måste göras för de mest missgynnade

Mor. 1976/77:97

inom ATP-systemet. Pensionskommittén bör därför som cn ny etapp i sitt
arbete skyndsamt ta itu med denna fråga.

Dem det gäller . . .

Låginkomstutredningen - så länge den tilläts existera - gav en skrämmande
bild av det stora antal människor del härvidlag rörde sig om. Det
är i och tor sig inte enbart låginkomsttagarna som avses med andra rangens
arbetsmarknad eller "B-laget”, som beteckningen brukar vara. Det är mer
eller mindre s. k. arbetshandikappade, som slitit ut sig i pressande arbete
och av arbetsköparna inte längre betraktas som lönsamma. Det är de som
inte fått någon utbildning. Här tar arbetsvärden vid och erbjuder s. k. skyddat
arbete. Varje år handlägger arbetsvärden ca 90 000 fall som remitterats från
olika myndigheter och vårdorgan. I oktober 1975 fanns det inalles 94 900
i arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, skyddat och halvskyddat arbete.
I oktober 1976 fanns i arbetsmarknadsutbildning 110 300. Hur systemet
att söka placera över dessa personer till arbete på öppna marknaden i praktiken
fungerat framgår av följande: År 1951 fick 57 % av dem som inskrevs
vid landets arbetsvärd arbete på öppna marknaden. År 1957 hade antalet
sjunkit till 37 %. 1965 var det 23 "> av de inskrivna som lick arbete på
öppna marknaden, och 1969 var det 12,6 "o. T. o. m. år 1974 höll sig andelen
mellan 10 och 12 %.

Det förvärv av pensionspoäng, som det här kan bli tal om. ställer dessa
personer i en avgjort sämre situation än de mera gynnsamt lottade kollegerna
på arbetsmarknaden. Samma omdöme gäller det stora antalet deltidsarbetande.
Till mycket stor del handlar detta om kvinnor. Av ca 800 000 deltidsarbetande
är nära 700 000 kvinnor. Av de drygt 300 000 kvinnor som
under de senaste tio åren sökt sig ut i arbetslivet arbetar 80 "<> på deltid.

I Stockholm arbetar 80 % av de på varuhusen anställda på deltid. Enligt
LO-rapporten om arbetstiden vill en fjärdedel av alla deltidsarbetande egentligen
arbeta heltid. Möjligheten för arbetsköparna alt slippa undan de sociala
avgifterna genom arrangemanget med deltid spelar härvidlag en given roll.
Att förhållandet i motsatt riktning har betydelse för de deltidsarbetande
är också uppenbart. För dem har det betydelse lör ATP-pensionen under
hela den pensionsberättigade livstiden.

Situationen för samtliga de kategorier människor i vårt land vi här berört
är sålunda den att det inte är nog med att de nödgas dra sig fram under
ytterst knappa omständigheter under hela sin yrkesverksamma levnadsålder,
de får också som pensionärer leva på samhällets skuggsida, placerade i en
avgjort sämre belägenhet än andra pensionärer med en mera gynnad bakgrund.
De hamnar i denna belägenhet utan egen förskyllan - de har blivit
offer för ett brutalt kapitalistiskt samhällssystem.

Mot. 1976/77:97

12

Skäl för tilläggspoäng

Den allmänna försäkringen medger kompensation vid fall av invaliditet/sjukdom
genom s. k. ”antagandepoäng", för vilka emellertid snäva gränser
satts. En vidsträcktare tillämpning som tar hänsyn till de fall vi hänvisat
till i det föregående kunde tänkas ske i form av ”tilläggspoäng” som garanterar
ett rimligt avvägt minimum. Säkerligen kommer gentemot denna
tanke "försäkringsmatematiska” överväganden att åberopas. Tilläggspension
förvärvar man i en bestämd relation till arbetsinkomsten under de bästa
inkomståren och upp till ett tak, 7 1/2 gånger basbeloppet, som f. n. ger
den aktningsvärda beloppgränsen 80 250 kr. per åri Så kan del resoneras
utifrån strikt formella utgångspunkter, upphöjda lill ''princip"'.

Men redan anordningen med "antagandepoäng" innebär ju en avvikelse
från en sådan "princip"! F. ö. är de erlagda ATP-avgifterna inte knutna
till enskildil personer. De utgår på den totala lönesumman, även för personer
som aldrig kommer att bli inbegripna i ATP-systemet. Avgifternas storlek
bestäms f. ö. av politiska beslut. Om AP-fondens storlek berättas i nr 12
1976 av tidskriften Socialförsäkring, atl totalt finns nu place nide medel till
ett belopp av 97 708 milj. kr. Under det nyss förflutna år 1976 ökades fram
till tiden för uppgifternas inhämtande summan placerade medel med 11 489
milj. kr.; undersamma tid utbetalades emellertid bara i ATP-pensioncr summa
5 553 milj. kr. Således finns det utrymme för såväl en standardsäkrad
ATP-pension som i motionen förordad anordning med tillciaaspoätig i syfte
att ge personer med ytterligt låga pensionspoängtal möjligheter atl erhålla
en bättre tilläggspension! Det senare vore en jämlikhetsreform i begränsad
omfattning men av stor betydelse för främst kvinnorna.

Men det finns pensionstillskott!

En annan sannolik invändning är: "Det finns redan nu pensionstillskott
avsedda för personer med ingen eller ringa ATP." Det är föga verkningsfullt
att spela ut den ena förmånen mot den andra, som om förbättringen av
den ena skulle utesluta reformering av den andra. I vpk-motionen
1975/76:179 påvisas att den procentuella andelen pensionstagare med pensionstillskott
sedan januari 1970 gått ned från 82.8 till 65.7 för januari
1975. Förklaringen är att genom sammankopplingen pensionstillskott-ATPpension
upp till stipulerad garantinivå försvinner nitten till pensionstillskott
ju flera pensionstagare som blir delaktiga av ATP. En förbättring av den
senare för personer inom i denna motion nämnda grupper är därför alltigenom
befogad - liksom en fortsatt förbättring av pensionstillskotten är
det. Principen bör f. ö. vara den atl ATP-pensionen skall vara en ti/liiitaspension,
dvs. en pension sorn inte avräknas. Den i det föregående åberopade
artikelförfattaren gick f. ö. ut hårt i sin artikel just på denna punkt.

Utsikterna att uppnå en omkonstruering tiv lagen om pensionstillskott.

Mot. 1976/77:96

13'

som upphäver sammankopplingen med ATP-pcnsionen. lär inte vid det
här laget, några få år innan gällande höjningsplan för pensionstillskotten
är uppnådd, vara stora. Åtgärder att öka möjligheterna för gruppen pensionstagare
med ingen eller ringa ATP till en bättre tilläggspension är därför
enligt vår mening välgrundade.

Hemställan

Med stöd av det anförda föreslås
att riksdagen beslutar

1. att uttala sin anslutning till sådan ändring av lagen om allmän
försäkring, att möjligheterna att bevilja s. k. antagandepoäng
vidgas resp. att tilläggspoäng upp till ett som skäligt bedömt
minimum kan tillerkännas pensionstagare med ytterligt låga
pensionspoängtal,

2. att överlämna motionen till pensionskommittén med uppdrag
att i motionens syfte utarbeta förslag i frågan.

Stockholm den 12 januari 1977

LARS WERNER (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
KARIN NORDLANDER (vpk)

i Malmö