om förbättrad skogshygien

Motion 1975/76:630 av herr Olsson i Edane m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

14

Motion
1975/76: 630

av herr Olsson i Edane m. fl.
om förbättrad skogshygien

1973 års skogsutredning har i sitt delbetänkande ”Virkesbehov och virkestillgång”
(Ds Jo 1975:1) visat att landet står inför en svår brist på avverkningsmogen
skog. Inom ett par decennier kan därför skogsbruket tvingas
till en väsentlig sänkning av avverkningarna, vilket skulle få ytterst allvarliga
konsekvenser för sysselsättningen inom skogsnäringen samt för landets handelsbalans.

Från statsmakternas och skogsnäringens sida görs emellertid stora ansträngningar
för att undvika en minskad avverkning och därmed också
en minskad skogsindustriproduktion. Bl. a,, sker detta genom insatser för
att öka virkesproduktionen genom en intensivare skogsvård i form av röjning,
gallring och skogsplantering samt genom skogsmarksgödsling. Man
försöker också utnyttja virket bättre genom att i industriproduktionen också
använda avverkningsavfall i form av stubbar och grenar samt röjnings virke.

Bland de viktigare åtgärderna för att öka virkesproduktionen på både kort
och lång sikt hör åtgärder för att förbättra skogshygienen. Vissa beräkningar
tyder på att en bättre skogshygien skulle kunna ge en tillväxtökning av
4-6 milj. m3sk per år. Orsakerna till detta bortfall i skogsproduktionen är
förekomsten under de senaste tio åren av kraftiga insektsangrepp på den
levande skogen. Den låga lönsamheten i skogsbruket i slutet på 1960-talet
och början på 1970-talet medförde att på avverkningsplatserna lämnades
kvar relativt grova topper och stammar, vilka utgjorde utmärkta yngelplatser
både för märgborre och granbarkborre. Situationen förvärrades självklart
av de omfattande stormfällningar som ägde rum i slutet på 1960-talet och
som ute i skogarna lämnade mycket stormfällen efter sig, varav en del
fortfarande inte är upparbetade. En annan faktor som synes ha haft stor
betydelse för att vidmakthålla de stora stammarna av skadeinsekter är de
betydande kvantiteter obesprutad och obarkad massaved som lagrats efter
vägarna över sommarhalvåret. Massaved och även sågtimmer har visat sig
vara mycket attraktiva yngelplatser för skadeinsekterna.

Problemen med skogens skadeinsekter har självklart uppmärksammats
av skogsnäringen. Skogshögskolan har genomfört en rad undersökningar
för att t. ex. belysa olika vägar att förhindra mer explosionsartad utveckling
av skadeinsekterna.

Skogsbrukets företrädare har bildat en central skogsskyddskommitté, ett
organ som på riksnivå skall arbeta för bättre skogsskydd. Ordförande är
skogsstyrelsens chef, och övriga ledamöter är från domänverket, skogshögskolan,
Skogsägareföreningarnas riksförbund och Skogsindustriernas sam

Mot. 1975/76: 630

15

arbetsutskott. Kommittén har bl,a. beslutat att genom utbildning och information
försöka få till stånd gemensamma kraftåtgärder för alla ägarkategorier
för att minska insektsskadorna. Till skogsvårdsorganisationen har
uppdragits att inom området genomföra en bred personalutbildning, vilken
f,n. torde pågå. Enligt uppgift har skogsstyrelsen också fått jordbruksdepartementets
uppdrag att utarbeta föreskrifter om vilka åtgärder som skogsägare
och skogsindustrier bör vidta för att insektsskadorna skall kunna bemästras.
En särskild arbetsgrupp med företrädare för olika skogsägarkategorier
samt skogshögskolan arbetar härmed. Detta är naturligtvis av stort
värde.

Den förbättrade ekonomin i skogsbruket i förening med en begynnande
brist på råvara har självklart inneburit att virket numera tas bättre till vara
i skogen än för fem år sedan. Det innebär dock sannolikt inte att avverkningsavfall,
röjningsvirke och stormfällen tas till vara i den utsträckning
som samhället borde kunna kräva av en ansvarsmedveten ägare - förvaltare
av landets kanske viktigaste råvaruresurs.

Trots att man från skogsnäringens sida är så medveten om insektsproblemen
visaren virkesinventering som skogsstyrelsen gjort sommaren 1975
att under svärmningstiden sammanlagt ca 3 milj. kubikmeter obarkat och
obehandlat virke, huvudsakligen massaved, lämnats kvar på avlägg efter
vägar.

Inom Värmlands län, där vi vet att skogsvårdsstyrelsen verkligen engagerat
sig i insektsskadeproblemen och medverkat till att virket besprutats
eller barkats m. m. visar inventeringen att närmare 300 000 kubikmeter
massaved lämnats obehandlad och obarkad över svärmningstiden. Detta är
inte en acceptabel virkesvård. Frågan är vad som kan vara orsak till att
så mycket virke alltjämt lagras i skogen. En orsak är säkert att barkningen
flyttats från skogen till skogsindustrin. Är då lagringsmöjligheterna vid industrierna
små blir det skogen som får bli lagringsplats. Detta är enligt
vår mening emellertid inte en godtagbar lösning på industrins lagringsproblem.
Antingen får man bygga ut sina lagringsmöjligheter vid industrin
eller bygga särskilda virkesterminaler, där virket kan gesen riktig behandling.
En annan orsak till att obarkat virke ligger kvar i skogen är att avverkningarna,
framför allt inom privatskogsbruket, ofta koncentreras till vårvintern.
Eftersom vägarna under våren ofta har nedsatt bärighet hinner
man inte i tid före insekternas svärmning transportera ut allt virke. För
att undvika dessa problem krävs en betydligt striktare avverkningsplanering
med spridning av avverkningarnas genomförande över en längre tid även
hos de privata skogsägarna.

Från skogsindustrins sida måste också finnas en positiv vilja att ta hand
om virket vid bilväg så fort som möjligt. Under några år under högkonjunkturen
har industrin i viss mån tillmötesgått skogsägarna härvidlag.

Vad som emellertid är alarmerande är att till följd av rådande tröga virkesmarknad
cellulosaindustrins bilvägslager i år förmodligen kommer att

Mot. 1975/76: 630

16

öka betydligt under den ur skadeinsektssynpunkt känsliga perioden, om
inte motåtgärder vidtas skyndsamt. De ansträngningar som pågår på olika
håll inom skogsnäringen för att bemästra insektsskadeproblemen är uppenbarligen
inte tillräckliga. En skärpt lagstiftning på området kan behöva tillgripas
för att få rätsida på dessa problem. Enligt vår uppfattning bör till
1973 års skogsutredning uppdras att med förtur behandla behovet av åtgärder
för en förbättrad skogshygien.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen att motionen överlämnas
till 1973 års skogsutredning med uppdrag att behandla
frågan om behovet av åtgärder för en förbättrad skogshygien.

Stockholm den 21 januari 1976

GUNNAR OLSSON (s)
i Edane

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s)

KARL-ER1K HÄLL (s)

HOLGER MOSSBERG (s)

OVE KARLSSON (s)
i Malung

KARL-GUST. ANDERSSON (s)
i Storfors

MAGNUS PERSSON (s)
i Karlstad

CURT BOSTROM (s)

ÅKE GREEN (s)

LILLY HANSSON (s)

HÅKAN STRÖMBERG (s)
i Vretstorp

ELVY NILSSON (s)
i Sunne

SUNE JOHANSSON (s)
i Arvika

GOTAB 51047 Stockholm 1976