om förbättrad rening av avloppsvatten

Motion 1979/80:437 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1979/80:437

av Lars Werner m. fl.

om förbättrad rening av avloppsvatten

Sedan miljöskyddslagen trädde i kraft 1968 har en omfattande utbyggnad
av kommunala reningsverk ägt rum. I dag är så gott som alla tätortsbor
anslutna till någon form av reningsverk.

Införande av kemisk rening har starkt bidragit till den kraftiga minskningen
av näringsutsläpp till våra vattendrag. Många industrier har redan nu en
höggradig rening av sitt eget avloppsvatten. Teknik för att återanvända
vatten och vissa kemiska ämnen - som metaller och lösningsmedel finns.

Men förgiftningsproblemen blir ändå allt större. Vissa industrier släpper
fortfarande ut sitt avlopp mer eller mindre renat, antingen i de kommunala
avloppsnäten eller direkt i sjöar och vattendrag. Laboratorier, tandläkarmottagningar,
bilverkstäder m. m. gör också utsläpp till allmänna avloppsnät.
Trots utbyggnaden av kommunala reningsverk slipper alltså en hel del
gifter (främst vattenlösliga föreningar) ut i våra sjöar och vattendrag. På lång
sikt kommer de mest stabila gifterna att ackumuleras i naturen och
förmodligen orsaka nya katastrofer, som vi i dag har svårt att föreställa oss.
Det är därför hög tid att nu ta krafttag mot återstående föroreningsproblem.

Det giftiga slammet

Det är inte alltid lämpligt att låta t. ex. laboratorier och mindre verkstäder
släppa sitt förorenade vatten till det kommunala avloppsnätet, eftersom
detta innebär att de kommunala reningsverken får problem med industrins
gifter. I reningsverket fälls nämligen en del tungmetaller och andra gifter ut
tillsammans med det näringsrika slammet. I dag har kommunerna stora
problem att bli av med ca 200 000 ton reningsslam som produceras varje år.
Det giftiga slammet kan inte utan stora risker användas som jordförbättringsmedel.
Bönderna blir också med rätta allt mindre benägna att använda
giftslammet. Numera utnyttjas det i stället till viss del som fyllnadsmaterial.

För att man på sikt skall kunna använda det näringsrika hushållsavfallet
som jordförbättringsmedel måste hushåll och industri få skilda reningssystem.
För större industrier finns det möjlighet att separera olika processavloppsvatten,
så att man kan återanvända och rena vattnet från kemikalier
innan det släpps ut till kommunala reningsverk. På så sätt minskar gifterna

Mot. 1979/80:437

9

både till recipienten och i slammet. I bästa fall kan slammet efter anaerob
rötning användas som gödsel.

Gifter tillsätts i reningsprocessen

Behandlingen av avloppsvattnet i reningsverken är långt ifrån problemfri.
Kemikalier tillsätts i stora mängder både vid den kemiska fällningen och vid
behandling av slammet. Nyligen har Anders Melin (Vatten nr 3 -79)
publicerat resultat som visar att fällningskemikalier innehåller höga metallhalter.
Det gäller framför allt fällning med järnsalter (den billigaste metoden
i dag). Det visar sig också att så gott som hela tillskottet av nickel, krom,
kobolt och mangan i rötslammet kommer från fällningskemikalier.

Vid såväl fällning som avvattning av slammet tillsätts s. k. polyelektrolyter.
I dessa förekommer en monomer som förorening. Monomererna är
troligen cancerframkallande. Man vet inte heller särskilt mycket om hur
polyelektrolyter bryts ned i naturen och om de kan ge skador på
ekosystemen.

Reningsverkssjuka

Bakterier och mikroorganismer i avloppsvattnet och slammet utgör en stor
hälsorisk för arbetarna i reningsverken. Förutom vanliga sjukdomar har man
också funnit att arbetare helt oförklarligt fått snabbt övergående feber och
frossa. Denna ”reningsverkssjuka” anses vara orsakad av gifter som
avsöndras från s. k. gramnegativa bakterier i avloppsvattnet.

Metangasproduktion

På IVL har man studerat koncentrering av avloppsvatten. Man anser att
det skulle gå att direkt röta avloppsvattnet anaerobt om det flytande slammet
koncentreras ungefär fyra gånger. Det skulle innebära minskade slammängder
och enklare processer. Dessutom får man vid den anaeroba jäsningen
metangas som kan utnyttjas för energiändamål.

Behov av övergripande utredning

Statens naturvårdsverk bedriver fortlöpande studier kring avloppsproblematiken
och följer verksamheten vid de kommunala reningsverken. Det
förekommer också en omfattande forskning kring dessa frågor. För att
verkligen komma till rätta med de långsiktiga problemen (speciellt ackumulation
av gifter och utnyttjande av rötslam) behövs emellertid en övergripande
statlig utredning. Utredningen bör få till uppgift att genomföra en
ordentlig översyn av reningsprocessen och slamhanteringen med hänsyn till
både miljöpåverkan och arbetsmiljö. Utredningen bör undersöka möjlighe

Mot. 1979/80:437

10

ter till mera långtgående separering av olika avloppsvatten liksom möjligheterna
att i ny bebyggelse ”ersätta” vattenburna hushållsavloppssystem
med multrum och infiltrationsanläggningar för bdt-vatten.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om tillsättande
av en utredning med uppgift att övergripande behandla
avloppsproblematiken och ge en översyn av reningsprocess och
slamhantering.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) PER ISRAELSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)

Stockholm den 18 januari 1980

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

Övrigt om motionen

Intressenter

OSWALD SÖDERQVIST saknar porträttfoto
OSWALD SÖDERQVIST
PER ISRAELSSON saknar porträttfoto
PER ISRAELSSON
BERTIL MÅBRINK saknar porträttfoto
BERTIL MÅBRINK
LARS WERNER saknar porträttfoto
LARS WERNER
EIVOR MARKLUND saknar porträttfoto
EIVOR MARKLUND
NILS BERNDTSON saknar porträttfoto
NILS BERNDTSON
C.-H. HERMANSSON saknar porträttfoto
C.-H. HERMANSSON
JÖRN SVENSSON saknar porträttfoto
JÖRN SVENSSON

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket