Fredagen 20 november klockan 21 till och med söndagen 22 november kommer sidan Lediga jobb och annonserna inte kunna visas på grund av tekniskt arbete. Inga sista datum för ansökningar kommer inträffa under denna period.
om förbättrad hemspråksundervisning för invandrarbarn
Motion 1977/78:1567 av Lars Werner m. fl.
Mot. 1977/78
1567—1576
Motion
1977/78:1567
av Lars Werner m. fl.
om förbättrad hemspråksundervisning för invandrarbarn
Det första språk ett barn lär sig använder det inte bara för att kommunicera
med andra människor. Det behöver ett språk också för att
strukturera omvärlden och göra den begriplig och för att sätta in sig
självt i ett sammanhang och bekräfta sin identitet. Störningar i modersmålets
utveckling hos ett barn kan alltså få allvarliga och vittgående
konsekvenser. Den aktuella språkforskningen visar dessutom att för att
kunna tillägna sig ett andra språk på ett fullgott sätt måste man redan
ha ett fullt utbildat modersmål eller åtminstone få tillfälle att utveckla
modersmålet fullt ut jämsides med att man lär sig ett nytt språk. Modersmålet
anses i normalfall, då barnet vistas i enspråkig miljö, vara
färdigutbildat vid 10—12 års ålder.
Detta har som konsekvens när det gäller invandrarbarnen att de i så
stor utsträckning som möjligt bör få gå i enspråkiga grupper i förskolan
och i enspråkiga klasser upp i mellanstadiet. I kommuner där man prövat
sådana modeller har man märkt att förutom en enorm förbättring
av språkutvecklingen så visar även barn i enspråkiga grupper större
trygghet och självtillit, och aggressivitet mellan svenska barn och invandrarbarn
minskar. Vad gäller språkgrupper med för litet underlag
för enspråkiga grupper bör barnen ändå ha tillgång till hemspråksträning
varje dag.
Hemspråksläraren i förskolan bör ingå i personalgruppen där och ha
tidsmässigt utrymme för meningsfullt samarbete med övrig personal.
Detta är en förutsättning för att hemspråksträningen skall kunna upplevas
av invandrarbarnet, och även av de svenska barnen, som en positiv,
naturlig och integrerad del av förskoleverksamheten. Hemspråksträning
av en hemspråkslärare som endast ”hälsar på” i förskolan någon gång i
veckan riskerar att få negativa konsekvenser för invandrarbarnet, som
kan känna sig ytterligare utpekat och otillräckligt.
Kommunerna måste satsa på omfattande internutbildning av hemspråkslärarna
i förskolan, eftersom den utbildning som finns på lärarhögskolan
startade först hösten 1977 och eftersom denna kategoris ställning
i förskolan är känslig och svår.
Kommunerna måste också satsa på internutbildning av svensk förskolepersonal,
socialbyråpersonal och andra tjänstemän som kommer i
kontakt med invandrare. Alltför många missförstånd uppstår, och felbeslut
görs på grund av att man inte är insatt i invandrarnas kulturer.
Invandrarkunskap bör ingå som ämne i all utbildning till yrken där
1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1567—1576
Mot. 1977/78:1567
2
man har med människor att göra, t. ex. barnskötare, förskollärare, socialassistent,
lärare.
Statsbidrag till hemspråksträning i förskolan är knutet till den del av
förskoleverksamheten som åläggs kommunerna enligt lagen om barnomsorg.
Det kommer således bara att beröra sexåringarna. Vpk har tidigare
påpekat att hemspråksträningen bör sättas in betydligt tidigare
och helst omfatta hela förskolan. För att stimulera en sådan utveckling
anser vpk att statsbidrag bör utgå till verksamheten närhelst hemspråksträning
förekommer i förskolan.
De nuvarande statsbidragsbestämmelserna innebär att fyra timmars
hemspråksundervisning per vecka uppnås i förskola och grundskola och
tre timmar i gymnasieskola under förutsättning att grupper på fyra elever
kan bildas. Detta innebär en klar risk för att små språkgrupper diskrimineras.
Fyra timmar per vecka måste betraktas som ett minimum,
och enligt vpk:s uppfattning bör ambitionen vara att bygga ut hemspråksundervisningen
i takt med att man utbildar fler hemspråkslärare.
Fyra timmar per vecka bör emellertid nu garanteras. Därför bör bestämmelserna
ändras så att om en grupp på fyra elever ej kan ordnas
utan olägenhet för eleverna, skall statsbidrag ändå utgå som om gruppen
bestod av fyra elever. Vad beträffar hemspråksträningen bör hemspråksläraren
ingå i den ordinarie personalgruppen i förskolan och
statsbidrag således utgå i särskild ordning.
Hemspråksundervisningen är frivillig och beroende av föräldrranas
initiativ och insikt om problemen med halvspråkighet och av den aktivitet
kommunerna utvecklar för att informera invandrarbarnens föräldrar
om de rättigheter barnen har. Hemspråksundervisningen bör enligt
vår uppfattning göras obligatorisk för att ge invandrarbarnen samma
utvecklings- och utbildningsmöjligheter som svenska barn har. En sådan
åtgärd skulle också höja hemspråkets ställning i förhållande till övriga
ämnen, och en konsekvens borde då vara att de större invandrarspråken,
som finska, danska, norska, grekiska och serbokroatiska, kunde
ges samma status som exempelvis tyska och franska på grundskolans
högtadium.
En särskilt utsatt grupp, och därför också en grupp för vilken hemspråksundervisningen
måste betraktas vara av utomordentlig betydelse,
är de invandrarbarn som går i specialskola eller särskola. Skolöverstyrelsen
har i en skrivelse till utbildningsdepartementet påpekat vikten av
att dessa elever får hemspråksundervisning. Behovet har beräknats till
3,3 lärarveckotimmar per deltagande elev i särskolan, 4 lärarveckotimmar
för elev i specialskola för synskadade och 5 lärarveckotimmar för
elev i specialskola för döva och gravt hörselskadade. Vpk anser behovet
vara av en sådan art att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag
i frågan.
Till sist vill vi kort behandla själva begreppet hemspråksträning och
Mot. 1977/78:1567
3
hemspråksundervisning. Vpk anser att begreppet har en alltför snäv innebörd.
I stället borde man använda modersmålsundervisning, dels för
att understryka att det är något alla första generationens invandrarbarn
skall ha rätt till, dels för att vidga själva ramarna för undervisningen
och träningen till att också omfatta modersmålets kultur och historia.
Avsikten med detta skall vara att hos invandrarbarnen skapa en säkerhet
som grundar sig på medvetenheten om deras kulturella och historiska
arv. Utan detta sker det alltför lätt att de identifierar sig med de negativa
tillmälen och omdömen som tyvärr praktiskt taget alla invandrarbarn
förr eller senare stöter på i det svenska samhället.
Under hänvisning till ovanstående föreslås
1. att riksdagen uttalar att invandrarbarnen så långt möjligt bör
få gå i enspråkiga grupper i förskolan och upp i grundskolans
mellanstadium,
2. att riksdagen uttalar att hemspråksläraren i förskolan bör ingå
i den ordinarie personalgruppen, och för att täcka behovet av
hemspråkslärare i förskolan bör kommunerna bedriva internutbildning,
för vilken statsbidrag bör utgå,
3. att riksdagen uttalar att kommunerna bör bedriva in tern utbildning
av svensk förskolepersonal, socialbyråpersonal och
andra tjänstemän som kommer i kontakt med invandrare, för
vilken statsbidrag även bör utgå,
4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till statsbidragsgivning
enligt punkterna 2 och 3,
5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändrade
bestämmelser för hemspråksträning och hemspråksundervisning
med syfte
a. att hemspråksundervisningen görs obligatorisk och ges samma
ställning som övriga obligatoriska ämnen inom grundskolan,
b. att de större invandrarspråken som t. ex. finska, danska,
norska, grekiska och serbokroatiska ges samma status som
t. ex. tyska och franska på grundskolans högstadium (dvs. Bspråksstatus),
c. att även då hemspråksträningsgrupp eller hemspråksundervisningsgrupp
omfattande fyra elever ej kan ordnas utan olägenhet
för eleverna skall statsbidrag ändå utgå som om gruppen
bestod av fyra elever,
d. att statsbidrag skall utgå för hemspråksträning för alla åldersgrupper
inom förskolan,
6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i syfte att
tillgodose behovet av hemspråksundervisning i särskolor och
specialskolor, i enlighet med vad som anförs i motionen,
7. att riksdagen uttalar att begreppen hemspråksträning respek
lt Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1567—1576
Mot. 1977/78:1567
4
tive hemspråksundervisning bör utbytas mot modersmålsträning
och modersmålsundervisning, varvid även innehållet i träningen
respektive undervisningen skall utvidgas till att omfatta
modersmålets kultur och historia.
Stockholm den 25 januari 1978
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)
KARL HALLGREN (vpk)
INGA LANTZ (vpk)
Övrigt om motionen
Intressenter







Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket