Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1980/81:226 av Jörgen Ullenhag m. fl.
13
Motion
1980/81:226
av Jörgen Ullenhag m. fl.
om föräldrapenning för hemvändande missionärer och biståndsarbetare
För att ha rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse måste den
försäkrade ha varit inskriven i försäkringskassan under minst 180 dagar i följd
närmast före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. För
att få föräldrapenning som är högre än garantinivån gäller dessutom att den
försäkrade under minst 270 dagar före nedkomsten eller den beräknade
tidpunkten för denna haft en sjukpenning överstigande garantibeloppet.
För att vara inskriven i försäkringskassan krävs bosättning inom riket.
Den som varit verksam utomlands och efter att ha återvänt till Sverige får
barn mindre än nio månader efter återkomsten får alltså föräldrapenning
begränsad till garantibeloppet, alternativt ingen föräldrapenning alls. Detta
blir resultatet trots att barnet är fött i Sverige av svenska föräldrar, som under
en begränsad tid varit verksamma utomlands.
När det gäller många anställda i svenska eller andra företag med
verksamhet i utlandet kan man i och för sig anta att den här påtalade
nackdelen - liksom motsvarande nackdelar för den anställde när det gäller
sjukförsäkring m. m. - kompenseras genom en högre lönenivå vid utlandstjänst.
Detta hindrar inte att det finns åtskilliga fall, där de nämnda inskränkningarna
i rätten till föräldrapenning får konsekvenser som strider mot
grundtankarna i lagen om allmän försäkring.
Särskilt påfallande blir detta när det gäller personer som under några år
arbetar i ideella organisationers utlandsverksamhet. I dessa fall kan det
visserligen finnas vissa praktiska möjligheter att lösa sjukförsäkringsfrågor.
Men det finns inga praktiska möjligheter att genom enskilda försäkringar
eller löneavtal kompensera för skillnader i rätten till föräldrapenning, vilka
uppkommer först efter det att biståndsarbetaren slutat sin anställning hos
organisationen och återvänt till Sverige.
De personer som är utlandsverksamma under ett begränsat antal år och
sålunda har en fast anknytning till Sverige betalar skatt och är inskrivna i
försäkringskassor såväl före som efter sin utlandsvistelse.
De problem som här kan uppstå för hemvändande missionärer och
biståndsarbetare har behandlats av riksdagen redan för sju år sedan. Därvid
bifölls socialförsäkringsutskottets utlåtande i anledning av tre motioner,
varigenom riksdagen beslöt att hemställa hos regeringen om utredning av
frågan. Frågan är emellertid fortfarande olöst. Hemvistsakkunniga - SOU
1976:39 - föreslog att föräldrapenning för hemvändande utlandssvenskar
Mot. 1980/81:226
14
skulle kunna utgå i de fall det gäller personer som under sin tjänstgöring
utomlands uppbär lön av staten eller av svensk kommun.
Problemen när det gäller föräldrapenning skulle sålunda lösas för
ambassad- och konsulatpersonal, svensk militär i FN-tjänst, anställda vid
riksdagens verk, vissa utomlands tjänstgörande präster (avlönade av
kyrkofonden) samt personer som genom svensk myndighets medverkan
ställs till något FN-organs förfogande, varvid svenska staten betalar
lönen.
Frågan skulle däremot förbli olöst för missionärer, biståndsarbetare i
andra frivilligorganisationer, personer som i SIDA:s regi anställs i multinationella
biståndsprojekt, personal anställd och avlönad av Förenta nationerna
och dess fackorgan, OECD och liknande organisationer.
Hemvistsakkunniga synes ha haft för avsikt att göra gränsdragningen på så
sätt att balans uppnås mellan rättigheter och skyldigheter för de enskilda och
deras arbetsgivare.
När det gäller föräldrapenning för hemvändande missionärer och biståndsarbetare
skulle resultatet i stället bli en gränsdragning med olyckliga och
stötande konsekvenser.
En förbättring av möjligheterna till föräldrapenning framstår som särskilt
angelägen, när det gäller de kategorier som inte kan lösa problemet genom
privata försäkringar och förmånliga löneavtal, nämligen missionärer och
biståndsarbetare inom svenska frivilligorganisationer, FN-organ eller internationella
ideella sammanslutningar.
Detaljutformningen av en lagstiftning av det slag vi här avser innebär att
ställning bl. a. måste tas till en del avgränsningsproblem m. m. Trots att
frågan redan har utretts till följd av ett sju år gammalt riksdagsbeslut måste
det på nytt konstateras att några ändamålsenliga författningsförslag inte
föreligger. Av socialförsäkringsutskottets betänkande 1980/81:12 framgår
visserligen att ”... inom socialdepartementet har nyligen ett arbete påbörjats
med att kartlägga problem av bl. a. den art som berörs i motionerna” (bl. a. i
motion 1979/80:1184 av Jörgen Ullenhag m. fl. angående den fråga som på
nytt aktualiseras med den motion som här väcks).
Även om en kartläggning av vissa problem nu påbörjats måste det
framhållas att en lösning av frågan om föräldrapenning för hemvändande
missionärer och biståndsarbetare fortfarande är angelägen. Detta innebär att
det lagförslag som skall framläggas i dessa avseenden inte kan grundas på
hemvistsakkunnigas förslag, eftersom detta var inriktat på att lösa problemen
för statens egen personal i sådana former att de ideellt arbetande
organisationerna och deras biståndsarbetare ställdes utanför det nya
systemet.
Ett sådant diskriminerande förfarande gentemot mission och annat ideellt
u-landsarbete strider mot den positiva inställning samhället måste ha när det
gäller sådana frivilliga insatser från enskilda människors, trossamfunds och
andra organisationers sida. Socialförsäkringsutskottet har också i det ovan
Mot. 1980/81:226
15
nämnda betänkandet (1980/81:12) erinrat om tidigare riksdagsuttalanden om
att man bör underlätta svenskars arbete i u-länderna och så långt möjligt visa
generositet då de återvänder till Sverige. Med den utgångspunkten måste det
kommande förslaget bygga på en likabehandling av de statligt anställda och
de ideellt verksamma missionärerna och biståndsarbetarna.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om
allmän försäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 14 januari 1981
JÖRGEN ULLENHAG (fp)
LINNÉA HÖRLÉN (fp) BERNT EKINGE (fp)



Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket